JD Miller – ”Afterglow”

De heter öööhh… JD… öööhh… Miller! Ungefär så lät det när Boråsbandets första spelning skulle äga rum. Bandet hade ännu inte enats om ett namn, så när arrangören ringde Viktor, sångaren Peter Halldéns bror, och frågade vad i helskotta bandet han hade till uppgift att marknadsföra egentligen hette fick Viktor rätt och slätt improvisera i stunden. Han satt vid tillfället och drack Jack Daniels whiskey och Miller öl, så han hasplade helt enkelt ur sig JD Miller. Lyckat eller inte, bandet behöll i alla fall namnet. ”Afterglow” är tredje albumet sedan starten 2011. De tidigare fullängdarna ”World War X” (2017) och ”Grand Intentions” (2014) fick fina mottaganden vid release, bandet har tidigare bl a turnerat med The Poodles samt precis avslutat en Europaturné med SOTO. 

”Afterglow” öppnar starkt med ”Inside A Dream” som i mångt och mycket sätter tonen för hur resten av skivan kommer låta med sina fint utmejslade och dramatiska melodier. Här finns också lite kvinnlig skönsång. ”Inception” är smått fantastisk i sitt grandiosa vemod som accentueras i den stora refrängen och ”The Desire” och ”Burned Alive” skulle lätt kunna ställa upp i mello med sina klisterrefränger. ”The Answer” är ytterligare ett starkt spår med alla förutsättningar att bli en hit i modern rockradio. ”Devilstorm” är en söt liten mello-metal pärla med dansande synthfigurer som hämtade ur åttiotalet och en beroendeframkallande refränghook. Avslutande ”Auburn Skies” är det närmaste vi kommer klassisk powerballad. Refrängen är smäktande lidelsefull utan att bli alltför smörig. Det gamla klyschiga ”fire, desire” rimmet finns här samt ett härligt lyftande stick. Egentligen är det väl ganska ostigt, men ändå smått omöjligt att inte gilla.

”Afterglow” är sprängfylld av ödesmättat storslagen dramatik. Det är riviga gitarriff, rikligt med symfoniska synthfigurer och stora refränger. Det är supercatchigt och välproducerat och lägstanivån är hög även när det gäller de marginellt svagare spåren såsom ”Icarus”, ”Game of Love” och ”Light your fire”. Vi pratar alltså om dängor all the way! Det ligger paradoxalt nog plattan en smula i fatet då soundet och stilen är extremt homogen och det därför ligger nära till hands att man blandar ihop låtarna. Dessutom är det lätt att bli lite ”mätt” som lyssnare.

Bandets musik har kallats den tyngsta AOR:en som finns av Sweden Rock Magazine, och även om här finns både skönsång och fantastiska melodier är anslaget hårdare, soundet tyngre och mer metalliskt än AOR. Inte sällan med symfoniska inslag och tunga trummor med dubbla kaggar. Här finns kopplingar till band som Pretty Maids, Eclipse och Treat, men även t ex fans av Nightwish, Dream Theater och Edguy bör kunna hitta guldkorn här. Peter Halldén har en riktigt skön, klar och kraftfull röst som passar den storslagna, men lättlyssnade musiken väl. Frånsett maffiga eposet ”In the afterglow”, längsta spåret som klockar in på 8:28, känns flera låtar dock onödigt korta. Man får en känsla av att JD Miller har anammat uttrycket  ”kill your darlings” så pass att några spår nästan känns avhuggna på slutet. Det rimmar lite illa med låtarnas storslagenhet som hade mått bra av att få blomma ut ordentligt och lämnar mig ibland med en gnagande känsla av ”var det här allt?”. Det är menat som en komplimang i allra högsta grad då långa låtar ofta kan bli för tradiga. ”Afterglow” är med andra ord beroendeframkallande, så visst är detta överlag riktigt bra, men det hade varit trevligt med lite mer variation till nästa gång. Jag hade till exempel gärna sett ytterligare något spår i stil med ”Afterglow” och kanske något mer avskalat som bryter av mot allt det grandiosa.

Band: JD Miller

Titel: Afterglow

Genre: Melodiös hårdrock

Skivbolag: Mighty Music

Releasedatum: 18/10

Bästa spår: Inception, In The Afterglow, The Desire, Burned Alive, The Answer, Game of Love, Auburn Skies

Betyg: 7/10

Peter ”Amber St Pete” Johansson.