För er som ska gå i Stockholm på lördag och inte redan nu vill se hela setlisten i ordning så lägger vi den sist i texten.

I bland har man tur. Precis samma sak hände mig med Guns N’ Roses som med Ghost. Man upptäcker dem i precis rätt tid. Inte när de precis släppt något nytt och alla tjatar om att ”du måste lyssna på det här! Så j-la bra!”. Inte heller var jag med från starten och fångades aldrig av hypen. Ni vet när ALLA förståsigpåare hypar något bara för att och sedan tre år senare påstå att nej jag gillade aldrig dem. I stället vaknade jag upp för ungefär ett år sedan. Ett par spår hade till slut satt sig och på vinst och förlust köpte jag livealbumet ”Ceremony & Devotion. Jag började med ”hitsen” som Year Zero, He Is och några fler och började sedan varsamt utforska mer och mer. I lugn och ro fick jag själv sitta och lyssna och ju mer jag tog in desto mer förstod jag vad många hade pratat om i alla år.

Några månader senare kom Prequelle och jag fann att Tobias tagit ännu ett steg framåt såväl textmässigt som med melodierna. Många rynkade på näsan och sa att det inte var Ghost längre. Men jag kände att jag helt förstått vad Tobias var ute efter. En logisk fortsättning och utveckling av soundet är vad alla band måste eftersträva. Det är den svåraste av alla balansgångar men lyckas man så visar man också sin egen storhet och att man är något speciellt, något extra.

Nu undrar ni varför denna märkliga inledning på en liverecension? Jo jag skall förklara. Och i den förklaringen ligger också det mesta av slutbetyget av föreställningen. Tobias och hans gastar bjuder nämligen på hela 25 spår och över 2 1/2 timmes total speltid. Det blandas friskt från de olika albumen. Det märks också på publiken. En del är som mest på tårna i spår som ”Per Aspera Ad Inferi, Ritual, Satan Prayer och Con Clavi Con Dio”. Medans andra jublar, sjunger eller dansar i låtar som ”Dance Macabre”, Rats, He Is och Square Hammer”. Vissa av oss fullkomligt älskar ”Life Eternal” och ”Pro Memoria” som är två helt fantastiskt vackra kompositioner var och en på sitt eget sätt. Andra gäspar och går och köper en ny öl i väntan på ”Mummy Dust”, Year Zero eller ”Faith”.

Jag vill påpeka att jag inte tycker att något av förhållningssätten är ”fel”. Det är två sidor av samma band vi får se under kvällen. Tobias har en fot i dödsmetall och en fot i popmusiken sedan gammalt blandat med en stor fascination för skräckfilm och har visar upp det med en oerhörd variation under kvällen. Från hårda riff och blytung basgång till akustisk gitarr och allsångsrefränger. Tillsammans med en makalös ljud och framförallt ljussättning lyckas han få ut absolut max ur varje spår. Från klädbyten till mellansnack. Från eldsflammor och bomber till konfetti. Från bakgrundskörer till ett nästan eko fritt ljud där Tobias sång är allt som behövs för att håren skall lyfta sig på armarna. De utnyttjar också hela scenen oerhört väl ofta med en gitarrist på varje sida, Tobias i mitten och bas, trummor och keyboard i bakgrunden. Har man som jag växt in i soundet undan för undan och älskar lika mycket de allra tidigaste spåren såväl som de nyaste finns inga dödpunkter. Det tog tid och jag har hittat guldkorn som ”Majesty” först efter månader av lyssnande. När jag sedan får höra dem live är det nästan en utomkroppslig upplevelse. Det var nära en gång för längesen att Tobias som bara ville spela gitarr skulle hittat en annan sångare men jag är oerhört glad att det inte blev så. Tobias sjunger helt fantastiskt konserten igenom något som jag tycker tas upp för sällan men det är ju också något som tyvär kommer i skymundan av hela paketet Ghost. Men ett stort stort plus blir det ytterligare när bara en persons röst ger sådant liv till varje beståndsdel. Han besitter även en väldigt skruvad humor herr Forge och har slipat sitt manus väl under nästan ett års turnerande. En del finner säkert skämten lite ”buskisaktiga” men jag tycker de är roliga och skratten lättar upp mitt i all sång om hin håle, katolicismen och latinska referenser.

Minusen då? För det måste väl finnas? Nja. Älskar du alla skivor får du en helhetsupplevelse. Med det bästa Tobias har att erbjuda. Tycker du dock att Prequelle är ett steg för mycket mot ”Scooby Doo Metal” och dessutom har sett dem förr så är det intet nytt under granen mer än vad ett större band och produktion tillför. Pausen mitt i är förstålig men som publik ändå väldigt märklig att uppleva. Jag vet ju om Tobias tidigare planer om Ghost och hur han hade tänkt sig en typ av Riksteater med olika akter och förutom att jag kan tänka mig att även en Ghoul behöver dricka efter att ha stått i strålkastarljuset i svarta kläder och med en mask för ansiktet i över en timme så kanske det är en första smak av vad Ghost kommer utvecklas till i framtiden. Personligen hade jag också hellre hört ”Elizabeth” än ”Satan Prayer” och ”Ghuleh/Zombie Queen” än ”Per Aspera Ad Inferi” men det är ju endast tycke och smak. Som fyrtio plus gör hela utklädnaden faktiskt varken från eller till heller. Varken vad det gäller kardinalen eller gastar. Men hey det ingår i hela konceptet och stör inte heller.

Sammantaget håller det hela vägen upp för högsta betyg. Det finns väldigt få dödpunkter. Pausen och låtvalen kan jag utan problem leva med och hela produktionen är i världsklass med oerhörd skicklighet såväl på instrument som ljud och ljus. Det är bara att gratulera er som har biljett till Globen och jag avslutar med att citera Tobias himself :
Since dawn of time the fate of man is that of lice
Equal as parasites and moving without eyes
A day of reckoning when penance is to burn
Count down together now and say the words that you will learn

Betyg: 10/10
Bästa låt: Year Zero är mäktigast, Pro Memoria magiskt vacker och Square Hammer får publiken att gå total bananas.

Av: Magnus Blomqvist

Setlisten i sin helhet:

1: Ashes

2: Rats

3: Absolution

4: Ritual

5: Con Clavi Con Dio

6: Per Aspera Ad Inferi

7: Devil Church

8. Cirice

9: Miasma

10: Jigolo Har Megiddo

11: Pro Memoria

12: Witch Image

13: Life Eternal

14: Masked Ball

15: Spirit

16: From The Pinnacle To The Pit

17: Majesty

18: Satan Prayer

19: Faith

20: Year Zero

21: Spöksonat

22: He Is

23: Mummy Dust

24: If You Have Ghost

25: Dance Macabre

26: Square Hammer

27: Monstrance Clock

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *