Liverecension: Dee Snider (Solo) Stora Scenen Liseberg 190626.

Dee Snider. Ett unikum bland unikum. Som med sin enkelt uppbygda Heavy/Glam Metal bestående av trallvänliga lättlärda texter och enkla melodislingor utan överdrivet använde av hårda riff har överlevt såväl Grunge som Nu -Metal och den sedan 2000 talets början allt mer lättsmälta amerikanska radio rocken. Jag skriver överlevt för sanningen är just så. Det fanns en tid när inga telefoner ringde, ingen ville spela in något nytt och skivköparna svek. Till slut tog pengarna slut och räddningen blev jobb som DJ på en rock radio station i USA.

Som allting gör så vände det till slut och via allt mer populära solospelningar på små lokala rockklubbar där han tillsammans med sitt kompband SMF framförde de gamla hitsen växte en återförening med originalmedlemmarna i Twisted Sister fram och fansen kom i horder för att höra sina gamla idoler.

Även den lyckan tog så småningom slut och 2016 släppte han sitt första soloalbum. Fina recensioner men de stora framgångarna uteblev. 2018 släppte Dee istället ett mer modernt metal album där han faktiskt inte skrivit varken en ton eller rad själv. Med kända gästartister, modern produktion och låtsnickrare som specialskrivit låtar direkt efter Dee:s önskemål så kom inte bara de fina recensionerna utan även nya fans såväl som de gamla till spelningarna igen.

Det är alltså med de förutsättningarna Dee äntrar Stora Scenen på Liseberg denna vackra tisdagskvällen. Med såväl de gamla fansen som kommit för att höra gamla örhängen såväl en yngre publik som kanske upptäckt Dee så sent som med det senaste lite tyngre albumet. En nästan omöjlig kombination att lösa.

Dee äntrar scenen till ”Tomorrow’ s No Concern” från senaste albumet utan varken de klassiska orden ”Good evening” eller ”and welcome to our show”. Istället verkar koffeinet från senaste koppen kaffe (Dee älskar kaffe och dricker mängder varje dag) gått rätt upp i hjärnan för här hoppar, skriker, headbangar och frustrar Dee sig ut orden. En obekant inledning för ett gammalt fan med distad gitarr och hårdare trumspel. Publiken är inte heller riktigt med på noterna utan först i introt till låt nummer två ”The Kids Are Back” vaknar allsången till liv. ”You Can’t Stop Rock ’N’ Roll får publiken att gå i spinn innan en ny låt ”American Made” åter får föreställningen att tappa lite fart.

”Burn In Hell” är en av redaktörens favoriter från ”Stay Hungry”. Alltid lika grym live. Inför ”Become The Storm” bjuder Dee på en anekdot där basisten i bandet inte fick komma in i ett sydamerikanskt land. Enda lösningen var att hitta en ny basist, flyga ner honom och snabbt som attan lära honom hela setet. Den lösningen stavades Joakim Agnemyr som sedan får komma in på scenen och lira med framför sin hemmapublik. Roligt!

Andra halvan av konserten är mer spretig. Vi bjuds på en helt felplacerad ”We’re Not Gonna Take It” som låt 7. Även om publiken är med naturligtvis så envisas karln med att alltid följa upp med ett nyare spår. ”I Am The Hurricane” bjuder mest på ett ”mjnä”. ”The Price” är makalös och en del av texten tillägnas A.J Pero. Twisted trummis genom alla år som dog i hjärtattack i sömnen 2015. Den övergår i ”I Wanna Rock” och så nära en jordbävning har det nog inte varit på länge på Liseberg. Allsången dundrar över hela Liseberg och Balder skakar i träkonstruktionen!

Avslutningen är märklig. Dee mixar ihop Billy Idol med Bon Scott AC/DC och Led Zeppelin i en alldeles för lång cover. Titelspåret från senaste albumet luftas och som avslutning för vi återigen AC/DC av gammal Bon kvalité. Helt obegripligt. Någon borde få sparken direkt för att ens ha kommit med idén.

Sammanfattningsvis får vi en ändå en väldigt lyckad kväll. De nya tuffare metal spåren från senaste albumet håller live men är inte Dee Snider i hjärtat för många. Balansgången mellan gamla örhängen och nya hårdare Dee är lite för ojämn. Dee:s röst däremot är allt annat än ojämn. 64 år och sviktar inte en sekund. Tillsammans med hans fantastiska scenpersonlighet, humor, hjärtat för musiken och Liseberg en vacker sommardag går vi ändå hemåt med ett stort leende på läpparna och en hals i akut behov av Läkerol.