Recension-The Driftwood Sign-Broken Times

Fredag den 24 januari släpper The Driftwood Sign albumet Broken Times, jag har lyssnat och kontemplerat och nu ska ni få läsa vad jag tycker om det här mångfasetterade albumet!

Hur ska jag beskriva The Driftwood Sign´s sound?

Kanske är det enklast med bandets egna ord “the melodic vocals with metal, heavy rock and post-grunge influences”. Jag hör klart influenser från 90-talets grunge. Jag uppskattar den rena och melodiska sången och jag upplever att det finns både en melankolisk och en glättig känsla i musiken.

Låtarna känns genomarbetade och körerna är tajta vilket skapar en riktigt skön, nästan progressiv känsla på sina ställen. Det finns en hel del gitarr-partier som också skapar en helt egen känsla i låtarna och i övergångarna som går mellan solo och sång hör man hur bra samarbetet är mellan Anders som sjunger och spelar kompgitarr och Adam som spelar sologitarr och körar. Över lag är samarbetet i bandet bra men jag tycker ibland att det spårar ur lite, eller som att man försökt få det att låta improviserat men det blir istället lite otajt. Jag är i och för sig petnoga och ska man spela cleant så ska det vara cleant och ska man spela skitigt så ska det vara skitigt men det är också min högst personliga preferens!

Produktionen är bra! Det jobbas en hel del med nivåer och det blir en riktigt bra ljudbild. Som jag skrev innan så hörs det att man jobbat mycket med övergångarna och är det någon låt som det hörs tydligt i är det min favorit på albumet ”Nowhere to Run”. Här får ljudrymden fyllas av lugna men ändå djupa toner. Det är en lugn låt som börjar med bara sång och gitarr som växer fram med pålägg av trummor, körer och bas. Vansinnigt snygg låt!

Med allt detta sagt så är det ett väldigt bra album. Jag skulle mer än gärna se The Driftwood Sign live. Jag kan tänka mig att det blir en grymt bra stämning framför scenen.

Artist: The Driftwood Sign’
Titel: Broken Times
Release date: 2020-01-24
Genre: Rock
Best song: Nowhere to Run
Betyg: 7/10

/P ”The Poser” Pousár