The Maloik Rock Blog

Skivrecension: Dark Moor – Origins

Skivbolag: Indie

Genre: Hårdrock/folkrock/power metal

Betyg: 6/10

Spanska Dark Moor är tillbaka med ”Origins” som är deras elfte platta. ”Origins” innebär i sin tur en ny utmaning i deras långa karriär… dels har dom producerat albumet helt på egen hand och rullat igång en crowfunding-kampanj via plattformen Pledgemusic… och rent musikaliskt överraskar dom fansen på nytt med nya element dom aldrig använt tidigare. I senare tid har Dark Moor nämligen glitidt lite ifrån symphonic power metal-soundet som länge identifierat dom och klassiska hårdrocksinslagen har visserligen blivit allt tydligare sedan ”Ars Musica” (2013), nyheten är dock att dom i det här fallet även kryddat soundet med keltiska element som säckpipor och olika typer av flöjter. Visserligen blev förra albumet ”Project X” (2015) en stor besvikelse då produktionen var dålig och innehållet hastigt skapat, men vi som lyssnat på Dark Moor länge vet vilken potential dom har som musiker… det är extremt svårt att glömma bort deras mästerverk ”Ancestral Romance” från 2010.

Det lät i början ganska lockande men sedan kom första och hittills enda singeln ”Birth Of The Sun” som i början gav inte något särskilt positivt intryck… det är visserligen en glad och ganska trallvänlig folkrock/metal-låt som påminner en del om Gary Moore och ”Over The Hills And Far Away” men produktionen kändes en aning klen och låten lite för standard. På tal om resten av skivan känns det som en blandning av klassisk hårdrock, AOR, folkrock/metal och lite power metal mellan varven… fast väldigt lite. Jag kan förstå att det här blivit lite av en besvikelse för alla inbitna power metal-nördar som följt det här bandet länge och även jag kan ha väldigt svårt att identifiera Dark Moor med den här typen av musik, men samtidigt är det inget dåligt album heller… visst, jag tycker produktionen är väldigt klen när det kommer till gitarrerna och tyvärr känns många melodier en aning bekanta (kan inte komma på var jag hört dom såhär spontant, men ändå), men vid sidan av det märks det att det finns arbete bakom det hela, en hel del ganska klockrena gitarrsolon och sångaren Alfred Romero har utvecklats en hel del sedan hans första inspelning ”Dark Moor” från 2003, hans röst har liksom blivit mer personlig och flexibel senaste tiden. Några av låtarna jag mest uppskattade är ”Druidic Creed”, ”Green Lullaby”, ”In The Middle Of The Night”, ”Birth Of The Sun” (till slut började jag digga den), ”The Specters Dance” och speciellt ”And For Ever”.

Att uppskatta ”Origins” eller inte hänger lite på vilken inställning man har inför det hela… förväntar man sig nånting åt symphonic power metal-hållet lär man bli ungefär lika besviken som sist, men utgår man ifrån dom två senaste plattorna med Dark Moor och är inställd på att dom kan komma med nånting nytt kan man digga det hela. Hade det inte varit för produktionen och för att vissa melodier känns bekanta hade det här albumet kunnat bli riktigt bra. Ni som läser får iallafall dra era egna slutsatser kring det hela.

Av: Lucas Zimmermann