The Maloik Rock Blog

Skivrecension: Zephyra – Fall. Rise. Conquer.

Zephyra beskriver sig som Melodic death metal. Jag håller med även om jag kanske skulle vilja lägga till ett ”Alternative” någonstans i den beskrivningen. Bandet som frontas av Åsa Nätterdal (Läs min intervju med henne här: http://themaloikrockblog.se/intervju/intervju-med-asa-netterbrant-fran-zephyra/) har ett underbart tempo och de har hittat ett sound som verkligen känns igen som Zephyra. Åsa som inte bara sjunger utan också growlar har en röst som får mina hår att resa sig av välbehag flera gånger när jag lyssnar på albumet.

Albumet börjar starkt med Dreams Denied som är en solklar singel. Jag förstår att den släpptes med video innan släppet. Det väcker ett intresse och man vill gärna höra mer. Andra låten, Fånge i Frihet är en av mina solklara favoriter. Tony Nätterdal som spelar gitarr och skriver mycket av texterna har lyckats beskriva en känsla och en stämning som man kan känna igen sig i om man någonsin känt ångest eller ren panik. Låten efter Waiting For Nothing är min andra favorit på skivan. Jag måste säga att de ligger lika och det beror nog på att det skiljer sig så pass mycket när det är på svenska mot när det är på engelska. Ofta kan det kännas konstigt när man blandar språken på ett album men här tycker jag de lyckats få ihop det bra. De behåller rytmen och känslan på ett bra sätt och det smälter samman bra med resten av skivan.

Sen kommer min svaghet. En cover på Nothing Else Matters av Metallica. Jag har så jäkla svårt för covers på Metallica. Det bara är så! Till och med den lilla tjejen som sjöng just Nothing Else Matters som James Hetfield själv delade stängde jag av efter några sekunder. Men jag ska beskriva den här objektivt för att vara rättvis. Det är en grymt snygg Zephyra produktion, de har verkligen gjort låten till sin egen och i slutet med gitarrsolot och Åsas vansinnigt snygga sångavslutning får jag ändå lite chills.

Trots covern förälskar jag mig i det här albumet. Jag har lyssnat på det när jag pluggade, helt omöjligt att läsa till. Så jag lyssnade medan jag kokade kaffe istället. Sen lyssnade jag medan jag gick igenom kommande katalogerna hos alla skivförsäljarna. Sen lyssnade jag bara för att lyssna.

Albumet är genomtänkt och har ett bra flow. Zephyra har hittat en stil som passar dem som hand i handske och sista låten Man Chooses, Slaves Obey lämnar mig med mersmak. Jag ser fram emot att få höra dem live, jag kan bara tänka mig hur jäkla bra det kommer vara.

Band/Artist: Zephyra

Titel: Fall. Rise. Conquer.

Genre: Melodic Death Metal

Releasedatum: 2019-04-17

Bästa spår: Fånge I Frihet och Waiting For Nothing

Betyg: 10/10

/P. ”The Poser” Pousár