The Defiants – ”Zokusho”

The Defiants består av gamla Danger Danger medlemmarna Bruno Ravel (Bas), Steve West (Trummor), Rob Marcello (gitarr) samt Paul Laine (sång). ”Zokusho” betyder ungefär uppföljare på japanska, vilket ju är passande då detta är bandets andra skiva. Paul Laine ersatte Danger Dangers originalvokalist Ted Poley mellan 1992 och 2003. En period som inte var särskilt gynnsam för bandets polerade AOR/melodic rock sound. 2004 återförenades bandet med Ted vid micen. Samma år samt 2014 genomförde bandet två framgångsrika turnéer. På skivsidan har det dock varit betydligt skralare. Endast ett album har det blivit sedan återföreningen (”Revolve”, 2011). Det beror säkert till stor del på Poleys solokarriär samt projekt som Poley/Rivera, Tokyo Motor Fist och Modern Art feat. Ted Poley. Fansen får istället trösta sig med The Defiants som är det närmaste vi kommer det klassiska Danger Danger soundet idag.

”Zokusho” kickstartar med två uptempospår: ”Love Is The Killer” och ”Standing On The Edge”. Båda har ett modernt AOR sound som säkert skulle fungera bra i radio. Efterföljande ”Hollywood In Headlights” och ”Falling For You” låter mer traditionellt Danger Danger med stora refränger, smäktande körer, synthmattor och flyhänt melodiösa solon. Kort sagt alla de komponenter vi Danger Danger fantaster går igång på.

De spår som avviker något och utmärker sig är ”Allnighter” vars tungt crunchiga gitarriff har ett sound som påminner en del om band som Eclipse. Jag tycker mig också höra lite Marilyn Manson i den pulserande inledningen. Vi ska inte heller glömma avslutande ”Drink Up”, en skönt blues-svängig partydänga med countryvibbar. ”U X’D My Heart” är ytterligare ett starkt spår som börjar med en finstämd gitarr. Därefter briserar låten i en klassisk berättelse om hjärtesorg. Refrängen är härligt dramatisk.

I övrigt bjuder inte ”Zokusho” på något ögonbrynshöjande. Spår som ”It Goes Fast” och ”Stay” är habila kompositioner, men känns väldigt alldagliga. För att vara petig känns ”Hold On Tonite” svagast då det låter som ett mediokert Def Leppard spår från Adrenalize-eran.

”Zokusho” har försetts med ett kontemporärt sound som  en bred melodic rock älskande publik torde uppskatta, och även om det här är ett steg i rätt riktning jämfört med den bleka debuten från 2016 lider platta nummer två ändå en smula av samma tillrättalagda känsla som sin föregångare. Visst, här finns absolut några låtar som sticker ut litegrand samt ett par spår av klassiskt Danger Danger snitt, men det är inte tillräckligt. Däremot är Paul Laines sånginsatser genomgående riktigt bra. Paul har alltid varit en skicklig sångare, men som i mitt tycke många gånger tidigare varit lite för nervöst övertänd. Hans spetsiga röst låter nu dessutom en smula mer kontrollerad och fyllig än tidigare. Summa summarum är ”Zokusho” genomgående bra utan att någonsin bli fantastisk.

Band: The Defiants

Titel: Zokusho

Genre: AOR/Melodic Rock

Skivbolag: Frontiers

Releasedatum: 13/9

Bästa spår: Hollywood In Headlights, Falling For You, Allnighter, Drink Up, U X’D My Heart

Betyg: 6/10

Peter ”Amber St Pete” Johansson.