Andra dagen för denna fantastiska festival och jag kan redan säga att det bjöds på mycket stor underhållning hos flera band.
Först ut var Brujeria från Los Angeles, ett band som drivs av sina mexikanska frontmän. De spelar dödsmetall och grindcore och sjunger på spanska. Bandet sjunger mycket om ämnen som politik, samhällsfrågor, rasism, drogliberalism osv. Som första akt under skinande sol så var det en perfekt uppvärmning. Alla medlemmar utom en av sångarna (av totalt tre) hade sjalar för sina munnar, dessutom var klädseln ganska street level, biker och casual. Det som drev musiken var främst basgången och de hårt spelade trummorna med gitarristen som klämde in ackord. Frontpersonerna är bandets själ då de growlar och skriker och dessutom underhåller publiken mellan låtarna med massa trashtalk på spanska. Här gällde ordet Cabron!
Näst på tur var Midnight från USA som lirade på Fire Stage. Det var ett band jag personligen hade sett fram emot och de svek verkligen inte. Midnight spelar med tydliga influenser från NWOBHM. Det är rått, riffigt, power chords, snabbt och skrikigt. Alla 3 medlemmarna på scen var maskerade med svart huva, och ansiktet är sångaren och basisten Athenar. Det var bra fart och rörelse hos både Athenar och gitarristen, deras scennärvaro var briljant helt enkelt. Jag tycker att musiken höll väldigt hög nivå, vilket kompenserade att jag ibland tyckte att sångljudet inte kom ut tydligare i högtalarna. De hade inte heller många högtalare vilket kan förklara lite, men å andra sidan bidrog det till att ljudet var fint paketerat och av det råare slaget, vilket ju är Midnights signum. Sån här musik görs ju knappast längre och därför är det verkligen en gåva att Midnight finns för att underhålla oss.
Possessed, det amerikanska dödsmetallbandet och en av pionjärerna inom genren, var dagens första headliner. Bandet visade sig vara en stor publikfavorit då det var mycket folk och många var taggade. Bandet var riktigt bra live med den musikaliska biten och det kändes som att du mötte en ljudvägg. Brutalt, snabbt, chuggande, aggressivt, death helt enkelt. Att sången svajade lite hos Jeff Becerra är helt förståeligt med tanke på vad han gått igenom sedan den hemska olyckan för längesedan. Den rullstolsbunden och förlamad från ungefär lungorna och nedåt så försökte Becerra så gott han kunde och hans inställning var helt hundra! För mig är det bara en sger varje gång han klarar att ta sig ut på scenen för att underhålla med bandet. Becerra satt senare och knäppte några öl nära merchen och flera fans kom och hälsade och tog selfies med honom. Jag själv fistade med honom och tackade för showen!
Följande två gig såg jag inne på Gas Stage och det var två svenska Black Metal band som stod på tur. Först ut var Avskräde från Norrbotten. Bandet är egentligen ett tvåmannaband som består av medlemmarna M och J. Deras identiteter är alltså okända för allmänheten. Till livegig har de fått ta in två musiker till som kan täcka upp och bandet har live debuterat tidigare under året. Av bilder jag kunnat se så gissar jag att det förutom sångaren även basisten som är den ena originalmedlemmen.Sångaren hade corpse paint, hade en hatt och ett nedstänkt linne på sig. Jag skulle nog klassa dem som att de spelar ganska norsk inspirerad black metal, mycket chuggande, molligt, hård trumma med mycket blast beats och högt ljud. Ljudet var dock ett problem emellanåt och jag tyckte att det ekade och dånade lite för mycket och som störde. Det kan bero på orutin och ovana då det är turnémusiker som tagits in. Framtiden får avgöra, Bandet passade på att dra en helt ny låt på giget, en låt som handlade om näcken Nästa band var Kryptan. Det är ett ganska nytt band som startats av Mattias Norrman, tidigare basist i bland annat Katatonia. Man skulle kunna tolka bandet som hans speciella projekt då han uttalat en önskan om att spela black metal. Ljudet, musiken och sången satt som klistret och det var verkligen en beskådning att bevittna den atmosfäriska black metal som de spelade. Bakgrund Sågen var ganska bra med. Bandet ingav tyckte jag ett rutinerat och proffsigt intryck. Jag tycker att bandet var schysst klädda också. Sångaren Alexander Högbom hade bla en hoodie, skinnjacka och mustasch. Kryptan har til dags dato enbart släppt en EP så de brände av den i stort sett.Helt klart en höjdpunkt för dagen!
Nästa headliner på Goat Stage var Dark Tranquillity. Något märkligt var att bandet enbart hade en gitarrist ute på scen och det är fortfarande oklart varför. Den självklara frågan är såklart hur det skulle gå? Över förväntan tyckte jag! Ljudet var kanon och musiken var stark med bandets melodiska dödsmetall av hårdhet, snabbhet och melodiösa partier. Då kan man ju bara föreställa sig hur det hade låtit med ytterligare en till gitarrist! Mikael Stanne var en beskådning då hans sånginsats och humör var strålande! Han sjöng felfri growl och han var glad och rörlig hela tiden. Han visade sin tacksamhet flera gånger till publiken. Bandet promotade skivan Moment från 2020 efter det var det omslaget som prydde bakgrunden, men Dark Tranquillity kom att bränna av flera äldre låtar. Trots oklarheterna kring bandets uppsättning så tycker jag att de levererade ett riktigt bra gig och de var uppskattade av den stora publiken.
Finntroll stod sedan på tur. De är från Finland men har en finlandssvensk sångare som sjunger på svenska. De spelar Black Metal och folk metal, skulle nog kalla deras folk för mycket spelmansmusik. Den senare musiken var förinspelad och bandet spelade i takt med det, vilket jag tyckte de gjorde med bravur. Alla medlemmarna var målade i ansiktet och hade ett slags trollöron på sig. Bandet spelade riktigt bra och de var populära då de drog mycket folk som verkligen drogs med. Det blev en del sing along.
Nästkommande skulle jag bevittna två band inne på Gas Stage. Samtidigt skulle Watain spela på huvudscenen men jag valde att se två mindre band istället, men jag kan säga att Watain gjorde sin scenshow väl, spelade högt och pampigt och det drog mycket folk. Först såg jag Xion. Ett ungt band från Dalarna som spelar Thrash Metal. Jag skulle nog se de som väldigt Bay Area inspirerade i sitt sound och stil. Bandet hade helt klart bra energi och scenuppträdande. Vokalisten Robin Björk var även han på hugget och sprang runt på scenen. Han sjöng snabbt, på toner och ibland på falsett. Fick ibland intrycket att han beter sig ett fan själv, och då vill han ju leverera! Bandet var helt klart en energihöjare och publiken älskade dom. Näst på tur var Chugger från Göteborg. De spelar melodisk dödsmetall och groove metal. Musikaliskt var Chugger på en bra nivå och de spelade väldigt tajt. Alla medlemmar var målade eller hade någon slags mask på sig och sångaren David Dahl var på gott humör. Jag tycker de bjöd mycket på sig själva och visade en fin integritet och närhet till publiken.
Sist på tur en av dagens absoluta höjdpunkter, Abbath. Jag måste säga att detta var en fantastisk avslutning på hela dagen då Abbath höll hög nivå musikaliskt och med sin scennärvaro. Musiken är i stort sett true norsk black metal med hårdhet, högt ljud, intensiva trummor/pedaler, hårda riff i moll, snabba partier och growl. Det är ju som taget från Abbaths arv med Immortal, men jag tycker att Abbath som band har fler strängar på sin lyra. De hade en lite varierande solon med både shredd och enkla melodier. Sedan bjöd de på partier med både metal riff och lite gungande hårdrock, samt även lite utdragna övergångs partier. Gitarristen Ole André Farstad var helt enkelt bra och det var han som tog fram lite av det extra. Att allting klaffade så bra visar på bandets täthet. I ett band som Abbath för vad det kommit att bli så kan jag tänka mig att det finns utrymme och för att dra ut svängarna lite vilket visar bandets musikaliska skicklighet. Självaste Abbath själv stod för större delen av scen närvaron och han bjöd som vanligt på sig själv med mycket humor vilket publiken älskade. Överlag älskade publiken hela showen och det var mycket folk på plats.
Med facit i hand en mycket lyckad dag två med flera band som levererade. Så nu ser vi fram emot dag tre!
Av: Anthony Ceylan
Anna Mattsson 
Pauline Pousar