Your one stop place for all things rock!

Gefle Metal Festival 2019

Hej kära maloikare… Lucas LMZ här. Då blev det dags för mig att lägga recensionerna åt sidan ett tag och skriva om något annat. Nu i helgen (19-20 Juli i år) var Gefle Metal Festival igång för fjärde gången. Likt alla andra år var jag på plats och såg så många band jag kunde, så fram med en kall pilsner och en påse chips eller en skål popcorn. Hoppas den här läsningen blir underhållande.

Nervosa (Goat Stage).
Scarlet (Fire Stage).

Kan börja med att säga att den här festivalen är lite som bra vin, den blir bättre med åren och även om vissa band gjort comeback på scenerna vid gasklockorna blev det även nya spännande bokningar att se fram emot. Nämligen Dimmu Borgir, Ministry, Deathstars, Gruesome, Phil Anselmo & The Illegals, Equilibrium, Eluveitie, Satyricon med mera. En annan nyhet var en rökruta nånstans vid bajamajorna, förmodligen var dom väl tvungna att anpassa sig till den nya tobakslagen.

Northgate (Gas Stage).
Flotsam & Jetsam (Goat Stage).

Första dagen hade vi lite otur med vädret mellan varven då det kunde bli soligt ett tag och gå över till regn. Men som vanligt var det ganska god stämning och rätt många besökare, höjdpunkterna som lockade flest publik blev nog Phil Anselmo & The Illegals, Ministry och Satyricon. Enligt min uppfattning blev dagens bästa spelningar Nervosa, Dying Fetus och Phil Anselmo & The Illegals. Annars var Ministry och Carach Angren också bra. Wolfheart blev en ny spännande upptäckt för min del, har visserligen hört namnet tidigare men har ändå aldrig lyssnat på deras musik. Nu när festivalen är över ska jag nog passa på att kolla upp dom.

Wolfheart (Fire Stage).
Dying Fetus (Goat Stage).

Valkyrja (dom böt dag med Primordial) var helt okej. Kataklysm, Flotsam & Jetsam och Satyricon blev lite av en besvikelse. Dom två förstnämnda hade jag förväntat mig lite mer av och det märktes att sångmicken på Goat Stage strulade en del då sången dränktes av allt det andra. Vill ändå inte såga för mycket då det var ganska korrekta framträdanden. Satyricon däremot lät hyfsat bra på scenen men själva framträdandet blev ganska tråkigt. Setlisten var inte heller särskilt genomtänkt heller.

Distance Between (Gas Stage).
Carach Angren (Fire Stage).
Caedem (Gas Stage).

En ännu större besvikelse blev Equilibrium. Har tidigare sett dom uppträda på Sabaton Open Air och då minns jag att dom var bäst, så därför blev den besvikelsen väldigt stor. Liveframträdandet var bra, sångaren Robse har en stark inlevelse när han uppträder. Men ljudet strulade en hel del och Robse kom in sent i vissa punkter. Scarlet var inte heller så märkvärdiga, det beror nog mest på att det inte riktigt var min typ av band. Kan dock inte neka att framträdandet i sig var ganska välarbetat.

Kataklysm (Goat Stage).
Dieselkopf (Gas Stage).
Equilibrium (Fire Stage).
Murdermarket (Gas Stage).

Såg även lite mindre band uppträda på Gas Stage. Bland annat Northgate, Murdermarket, Distance Between, Dieselkopf, Caedem och Wormlight. Några av dom spelningarna var intressanta men kanske inte riktigt nånting som uppmärksammade mig nå större eller minns direkt.

Phil Anselmo & The Illegals (Goat Stage).
Valkyrja (Fire Stage).
Ministry (Goat Stage).
Satyricon (Fire Stage).

Dag två blev det varmare och det märktes på många besökare som gick runt utan t-shirt och drack mycket vatten. Ändå en välbehövlig värme då det började bli lite kallare framåt kvällen. Den dagen hade vi lite mer stora band att se fram emot och precis som i vanliga fall var nästan alla tyngsta namn sist ut. Det är en strategi för att hålla kvar besökarna tills dom stänger så det är inga konstigheter med det egentligen.

Gruesome (Goat Stage)
Primordial (Fire Stage).

Ska vi börja med att nämna dagens bästa band ligger Entombed A.D., Dark Tranquillity, Jungle Rot och Gruesome på topp. Både Jungle Rot och Gruesome var två positiva överraskningar, Dark Tranquillity höjde ribban från sist dom lirade i Gävle och vad ska man säga om Entombed A.D.? det märks att dom är väldigt erfarna musiker som kan sin grej.

The Offering (Gas Stage).
Jungle Rot (Goat Stage).
Legion Of The Damned (Fire Stage).

Primordial, Evergrey, Legion Of The Damned och Deathstars var också bra. Dom två första var lite bättre än vad jag hade förväntat mig i början, Legion Of The Damn gjorde bra ifrån sig och ja… på tal om Deathstars kändes det lite som om Whiplasher Bernadottes sångröst inte kommer lika långt ner som den brukade, men han och övriga bandet gjorde bra ifrån sig och det blev en välarbetad show med bland annat pyroteknik och sånt.

Maggot Infested Ventriculus (Gas Stage).
Evergrey (Goat Stage).
Jo Quail (Fire Stage).

Tyvärr hann jag inte se så mycket band inne på Gas Stage. Det blev bara The Offering, Maggot Infested Ventriculus och Night Crowned för min del och alla tre var helt okej… det blev en rejäl dos humor på sen när Maggot Infested Ventriculus uppträdde och gasklockan var ganska full då. Night Crowned lockade också en del åskådare om jag minns rätt.

Night Crowned (Gas Stage).
Eluveitie (Goat Stage).
Entombed A.D. (Fire Stage).

Dagens första besvikelse blev Eluveitie, det fanns väldigt mycket problem när det kom till Chrigel Glanzmanns sångmick, ibland hördes inte vissa av folkinstrumenten, Fabienne Ernis sång kunde kännas lite för hög och under tiden som vissa medlemmar såg ut att ha kul fanns det även en del av bandet som såg ut att uppleva giget som en plåga. Bara en sån sak kan sabba hela framträdandet. Dimmu Borgirs show var soundmessigt korrekt och det hände lite intressanta saker på scen, men jag hade förväntat mig mer av ett så stort band.

Dark Tranquillity (Goat Stage).
Deathstars (Fire Stage).

Kan förstå att Avatar blev väldigt uppskattade och man kan inte neka att dom är riktiga showmans och levererade ett intressant liveframträdande. Avatar lär garanterat vara klassade som en höjdpunkt för många besökare. Men personligen har jag aldrig riktigt fastnat för Avatar, har gett dom flera chanser men ändå lyckas jag inte uppskatta deras musik och därför blev jag inte särskilt imponerad (kul för dig som kanske älskar Avatar och njöt av showen). Sämst på hela festivalen blev enligt min uppfattning Jo Quail. Ljudmässigt var väl allting relativt felfritt men det var bara snack om en tjej med en elcello på scen. Hon spelade in rytmer live som hon loopade och spelade över, men det hände ingenting på scen och jag undrar vad hon hade i en metalfestival att göra.

Dimmu Borgir (Goat Stage).
Avatar (Fire Stage).

Det är nog allt jag har att berätta om min upplevelse. Vad som blivit tydligt med åren är att Gefle Metal Festival blivit lite mer öppen med åren och välkomnat lite mer subgenres än tidigare. När allting började 2016 var det en festival som främst bokade band inom extrema och mörka stilar thrash metal, death metal, doom metal och black metal… det är det visserligen fortfarande men i senare år har man bokat band inom andra stilar som industrimetal, gothic metal, heavy metal, power metal och nu senast ett alternative metal-band. Det mönstret ser ut att fortsätta nästa år… bland första bokningarna finns det band som gör comeback på festivalen som At The Gates, Jinjer, Ice Age och Fleshgod Apocalypse. Men den största överraskningen måste ändå vara Skindred. Att just dom (ett reggae/nu metal-band) skulle bli bokade inför en upplaga av Gefle Metal Festival var bland det sista man trodde skulle hända.

Hursomhelst. Hoppas du uppskattat den här läsningen och jag lär nog återkomma med mer spännande inlägg. Tack för mig.

Lucas LMZ Zimmermann.