Your one stop place for all things rock!

IN THE SPOTLIGHT – WILDNESS, Intervju @ Rock City Stockholm 2018

The Maloik hade den stora förmånen att få en intervju med Wildness strax efter att de avslutat sin fantastiska spelning på Rockcity Stockholm i lördags. Det blev en mycket trevlig pratstund med ett uppsluppet, sympatiskt, pratglatt och öppenhjärtigt band. Bandets gitarrist Adam hade tyvärr fått förhinder och ersattes av Christoffer Bertzell, till vardags gitarrist i Liv Sin. Christoffer medverkade också vid denna intervju.

Trevlig läsning!

Berätta om bandets bakgrund, hur bildades Wildness?

Erik: Jag och Pontus hade tidigare ett band som inkluderade medlemmar från Reach och Adrenaline Rush. Då spelade vi låtar som var lite åt Extreme och Cinderella hållet. När det bandet splittrades undrade vi hur vi skulle gå vidare. Jag började skriva material på egen hand. Jag har alltid älskat musik åt AOR/melodic rock hållet med synthar, hårda gitarriff och ”hookiga” refränger. Jag skrev ”Stranger” och ”Alibi” och tänkte att det vore kul att göra någonting med det materialet. Från början var tanken ett projekt i stil med W.E.T, dvs att själv stå för låtskrivande och produktion men använda sig av andra musiker runtomkring. När Pontus, Adam och Gabriel kom med så märkte vi snart att detta istället blev ett band. Vi gillade att hänga med varandra helt enkelt och därigenom växte stommen till Wildness fram.

Beskriv Wildness med en mening!

Gabriel: Tung, melodisk hårdrock!

Christoffer: Ja, det är ju synd att Danger Danger har tagit patent på ”The best shit you’ve ever heard”!

Vilka är Wildness gemensamma huvudsakliga influenser?

Pontus: Vi har väldigt olika influenser individuellt och jag tror också det avspeglas på resultatet. Det är ju det som är så roligt. Eftersom Adam inte är här så får väl vi andra tala lite för honom. Vi lyssnar mycket på thrash, fusion, funkig hårdrock, Van Halen, Extreme, Thin Lizzy och mycket annat. Det blir väldigt stora kontraster, men samtidigt jättekul och en stor tillgång. Personligen inspireras jag som gitarrist mycket av t. ex Nuno Bettencourt (Extreme) och Eric Johnson (Gitarrist som spelar Jazz, fusion och ibland tillsammans med Joe Satriani).

Gabriel: Alla i bandet möts ju vid åttiotalets olika grenar. Jag gillar personligen mycket av sjuttiotalets soul, rock och prog. KISS var första bandet jag älskade och det gör ju resten av bandet också.

Erik: Vi var överens om att vår platta inte skulle vara torrt producerad. Musiken skall vara bombastisk och göra sig väl på en arena. Jag är väldigt inspirerad av hela pudelrocken och älskar när det är mycket keyboards, hundra körstämmor och hookar hela tiden. Det var grundtanken med låtskrivandet till plattan. Work of Art var albumaktuella vid tillkomsten av de första låtarna som skrevs, därefter har det skett en utveckling där resterande bandmedlemmar bidragit med sina influenser. ”Highlands”, som är Gary Moore inspirerad, var Pontus idé och en rejäl färgklick som sticker ut på skivan.

Gabriel: Den första låten som Erik skickade till mig var ”Turning the pages”. Om han inte skulle skickat den låten, utan bara diskuterat influenser, så är jag inte så säker på att jag hade gått med i bandet.

Christoffer: Jag, som vikarie, kan ju prata lite ur ett fans perspektiv. Gitarrmässigt tycker jag att det är mycket åt Extremehållet. Synthljuden är inspirerade av tidiga Bon Jovi runt 84/85 med sitt feta sound.

Gabriel: Att ha två gitarrister som spelar likadant är fegt. Det ska vara två stilmässigt helt olika gitarrister som kan komplettera varandra istället.

Erik: Ja, just gitarrdueller är något vi medvetet ska jobba vidare med där man direkt kan höra varje gitarrists ID. Pontus bidrar med sina Extreme, Van Halen och Thin Lizzy influenser. Adams stil är mer aggressiv och metalinfluerad. Det är lite intressant då han har både den hårdaste och mjukaste musiksmaken av oss alla. Han gillar både Chicago och den hårdaste dödsmetallen.

Ni debuterade förra året och skivan har fått ett fint mottagande, ni spelar också på ett antal festivaler i år, vad tycker ni om festivalspelningar?

Erik: Helgeåfestivalen blir vår första stora utomhusfestival, med det sagt så var den här spelningen på Rockcity Stockholm helt fantastisk!

Pontus: Man kan säga att vi gjort tre festivalspelningar hittills varav Rockcity Stockholm är den tredje och största. Det är också den största scenen och den mest legendariska arenan vi hittills spelat på. Det är sjukt häftigt att få vara en del av, framförallt när man stöter på idoler i korridorerna!

Erik: Ja, klubbspelningar i all ära. Det är trångt, svettigt och rock’n roll. Skitsamma hur länge man spelar, man kör på och det är underbart. Festivaler är fantastiska på andra sätt. Det är rymligt och uppstyrt, det finns personal på plats och man får service.

Gabriel: Det är skitkul att spela på klubbar, men vår musik gör sig bättre på en arena. Ju större scenen är desto bättre blir vi!

Christoffer: Åttiotalets användande av synthar och feta körer är ju på något sätt en hyllning till själva idealet av arenor.

Erik: Folk är ofta väldigt snara till åttiotalsreferenser men Wildness har aldrig haft ambitionen att vara ett renodlat retroband. Personligen har jag dock inget emot att folk drar paralleller till åttiotalet då jag tycker hårdrocken lät som bäst då. Ambitionen med en stor produktion är ju ett åttiotalsattribut.

Marcus: När jag flög till Stockholm för denna spelning så träffade jag en kille från Linköping som trodde jag spelade metal. När jag förklarade att Wildness är åttiotalsinspirerade så märkte jag på honom att jag i hans ögon genast blev lite mer reko.

Hur ser framtiden ut för Wildness? Blir det fler spelningar, turné eller fokus på att skapa nytt?

Gabriel: Det blir förmodligen fokus på att skapa nytt. Om det kommer in nya gig så är ju det självfallet bara kul. Vi är ju musiker och älskar att skapa. Att ha en platta till i ryggen är ju ett pluss om det skulle bli en längre turné.

Erik: Ja, en förbandsturné i Europa hade varit kul. Vi håller på att skriva nytt just nu på varsitt håll. Förhoppningsvis hinner vi samla ihop material under sommaren så får vi testa och utveckla det i replokalen och förhoppningsvis tracka därefter.

Samarbeten? Om ni får välja fritt: Vilka är era drömpartners: producenter, låtskrivare, musiker?

Gabriel: Jag är jävligt nöjd med Wigelius. Jag blev över förväntan nöjd med resultatet på plattan.

Erik: Det vore skitkul att jobba med Erik Mårtensson eller Chris Laney.

Mål? Vad tror ni Wildness befinner sig om tio år?

Pontus: Dynazty är ett band jag ser som ett föredöme. De har lyckats tack vare att de har kämpat jävligt hårt. Drömmen är givetvis att kunna leva på musiken. H.E.A.T är ett annat bra exempel på hur jag tycker att ett band ska fungera både gällande sound, image och hur jäkla roligt de har. Jag hoppas Wildness är ett band som fortfarande har gnistan, ett kontaktnät och samtidigt jäkligt kul tillsammans om tio år!

Om du bara fick ta med dig en enda platta till en öde ö, vilken skulle du välja då?

Pontus: Pornograffitti (Extreme) utan tvekan! Det är världens bästa skiva! Den har allt! Lite kuriosa: Jag har ungefär femton exemplar av plattan. Jag älskar när jag hittar Pornograffitti för kanske en tjuga i second hand butiker. Då köper jag den! Min ambition är att om någon kommer hem till mig, som inte har Pornograffitti, så ska de lämna lägenheten med ett exemplar!

Gabriel: Detta är helt sant, en gång kom Pontus till replokalen och hade köpt två exemplar av Pornograffitti och erbjöd mig ett av exemplaren! Det är ju fint såklart! En platta som däremot har grundat mig otroligt mycket, och som alltid kommer vara med mig, är ”1987” av Whitesnake.

Marcus: Jag måste ju ta med mig den första vinylskivan jag någonsin hörde, ”Slide it in” med Whitesnake. Det är ett av mina första minnen av att lyssna på hårdrock. Som barn fattade man ju inte vad detta var och jag fick åka till farmor för att lyssna eftersom vi saknade vinylspelare hemma. Första låten jag hörde, ”Standing in the shadow”, var det bästa jag hört!

Christoffer: Guns’n roses med ”Use your illusion II”. Egentligen ville jag säga ”Appetite for destruction” men i och med att det är på en öde ö, och man bara får välja en platta, så behöver man någonting mer mångfacetterat. Guns’n roses utveckling mellan ”Appetite…” och ”Use your illusion” skivorna är ju helt fantastisk och kan i mitt tycke bara matchas av Beatles utveckling mellan ”With The Beatles” och ”The white album”!

Erik: ”The dark side of the moon” av Pink Floyd. Om man lyssnar på den plattan tre gånger på en dag så behöver man inte lyssna på musik igen på några dagar. Den har allt!

Nämn en känd person, död eller levande som du skulle vilja träffa över en öl!

Erik: Eric Carr. Han gjorde så enormt mycket för KISS utan att få någon cred för det utav sina forna arbetsgivare. Jag såg Melker och Mattias dokumentären, där de tar upp Erics livsöde, och blev enormt berörd. Han verkade vara en oerhört fin person, passionerad och dedikerad och otroligt duktig musiker. Han var mer än bara en trummis. Av de intervjuer jag sett verkar han ha varit en jävligt kul kille att hänga med och snacka både trummor och musik med i största allmänhet. Hans bortgång är ett enormt skärsår för hela musikvärlden!

Christoffer: Det är ju roligare att välja en person som är död så jag säger Dennis Pop. Han är ju något av en mytomspunnen och mystisk figur jämfört med t. ex kollegan Max Martin.

Marcus: Jag håller med om att det är roligare med en död person. Jag kommer tyvärr inte på någon så det blir David Coverdale. Jag är ett stort fan av hans verk. Han har nog också fina historier från Purpletiden också.

Gabriel: Dio hade varit något! Jag hade haft så jäkla många frågor om Richie (Blackmore)!

Pontus: Det finns ju så många! David Lee Roth hade varit underbar att hänga med, speciellt förr om åren. Jag hade turen för några år sedan att träffa Nuno Bettencourt i samband med Rihannas Globenspelning. Han tog väl hand om mig och en kompis som också är ett stort Extremefan. Om jag tvingas välja en så blir det Phil Lynott av ungefär samma anledningar som Erik nämnde. Hans öde berör mig mycket. Han var ett geni som kanske inte fick den uppmärksamhet han förtjänade under sin livstid. Han har gjort mycket för musiken!

Vilket/vilka band ser ni mest fram emot att få se på festivalen?

Erik: Jag såg Slaughter igår och fick även träffa Mark, Dana och Zoltan. Jag är också ett stort Vinnie Vincent Invasion fan så av den anledningen var det stort att få träffa dem. Michael Schenker blir också fett ikväll!

Pontus: När vi kom hit tidigt i morse så står Michael Schenker och soundcheckar. Hjärtat stannade till litegrand. När jag sedan fick säga hej till honom och Robin McAuley efter att vi riggat var också ett ögonblick där det svartnade lite för ögonen. I mina ögon är just McAuley Schenker group magiska så jag säger Michael Schenker Fest.

Gabriel: Jag säger Coldspell!

Marcus: Jag säger också Coldspell. Det är ju i grund och botten ett Kirunaband. Jag är ju granne med gitarristen Micke Larsson som bor en våning under mig. Jag brukar stöta på honom i trappuppgången, så de ska jag absolut se!

Christoffer: Jag var tyvärr inte här igår, men om jag hade varit det så hade jag sett H.E.A.T. De är alltid makalöst bra!

Wildness är:

Pontus Sköld: Gitarr

Gabriel Lindmark: Sång

Marcus Sjösund: Bas

Adam Holmström: Gitarr

Erik Modin: Trummor och bandgrundare

Peter ”Amber St. Pete” Johansson