Your one stop place for all things rock!

Judas Priest 2018-06-09 (Festival stage), Sweden Rock Festival

Det är verkligen ”de stora drakarnas år” när det gäller headliners på Sweden rock i år. Maiden i torsdags, Ozzy i fredags och så Priest som är sist ut. Det är femte gången gillt för Priest på festivalen. Mina förväntningar är försiktigt positiva. Förra gången det begav sig var 2015. Richie Faulkner hade då, sedan en tid, tagit över efter pensionerade KK Downing, och det Priest då levererade var avsevärt piggare och bättre än både 2011 års sömniga företeelse och 2008 års katastrofspelning.

Öppningen med nya ”Firepower” och British steel klassikern ”Grinder” är stabil. Rob sjunger… bra! Åh, vad skönt! Jag hade inte mäktat med ännu en spelning med en oinspirerad och kraxande Halford som trött tittar på sina skor istället för att kommunicera med publik och band.

Under ”Sinner” är den klarast lysande stjärnan på scen übercoola Richie Faulkner. I sitt blonda hårsvall och med pilotbrillor och glittrigt läderfodral fullständigt ÄGER han där och då Sweden rock!

”The ripper” följer och rösten är i fantastisk form!!Borta är de plågade och ansträngda kraxandena från de senaste festivalbesöken.

Efter en inspirerad ”Lightning strikes” från färska ”Firepower” plattan, och den smärtsamt sköna ”Bloodstone” från ”Screaming for vengeance” kommer en överraskning i form av ”Saints in hell” från 40 årsjubilerande ”Stained class”. Grafiken som projiceras på storbildsskärmarna föreställer olycksbådande svarta silhuetter mot röd bakgrund som framkallar rysningar. Oerhört snyggt och stämningsfullt!

I ”Turbo lover” märks det tydligt att Rob stortrivs då han poserar och lattjar runt både med Glenn Tiptons ersättare Andy Sneap och Ian Hill.

Priest tappar lite i både energi och tempo i ”Tyrant” och ”When the night comes down”, men det är bara temporärt för därefter smäller det till utav bara h*lvete!! ”Freewheel burning”!!! Äntligen!!! Som vi har väntat!!!

Under ”Hell Bent for leather” glider Rob in på motorcykel med piska i munnen på sedvanligt klassiskt manér. Här och under efterföljande ”You’ve got another thing coming” står allsången som spön i backen!

”Painkiller” har inte låtit såhär bra sedan 2004! Rob sjunger fantastiskt och fixar faktiskt att ro i land detta oerhörda monster till metalhymn med den äran!

”Rising from ruins”, ett av de bättre spåren från ”Firepower”, blir första extranummer. Modigt att sticka in en ny låt såhär sent i setet bland alla superklassiker.

Därefter får vi en riktig överraskning när Parkinsonsjuka Glenn Tipton plötsligt gör entré i ”Metal gods”. Han stannar sedan kvar för att slutföra koncerten i eviga allsångspartydängorna ”Breaking the law” och ”Livin after midnight”. Naturligtvis är publiken i extas!

Det här mina vänner är inget annat än en mästerlig uppvisning i hur man spelar världens bästa Heavy metal! Judas Priest har inte låtit såhär taggade, och framförallt har inte Rob Halford varit såpass här vital, sedan 2004! Jag har fortfarande ett fånigt leende på läpparna!

Betyg: 9/10

Peter ”Amber St. Pete” Johansson