Your one stop place for all things rock!

Ozzy Osbourne 2018-06-08 (Festival Stage), Sweden Rock Festival

The Prince of Darkness ser oförskämt pigg ut trots snart sjuttio år fyllda och ett liv fyllt av rockens alla excesser, och lite till. ”Bark at the moon” inleder! Ja, du läste rätt! Denna formidabla ärkeklassiker framförs med enorm pondus, och med en återvändande Zakk Wylde på gitarr kan väl inget gå fel?

”Mr crowley” är näst på tur. Det här är så bra att ögonen tåras! Rick Wakemans son Adam Wakeman spelar keyboards som en kung! Klassikerna radas upp. I ”I dont know” skanderar publiken konstant. Några Sabbathklassiker luftas självklart också. ”Fairies Wear boots” är först ut. Det låter helt ok, men med risk för att svära i kyrkan har undertecknad alltid föredragit den Dio frontade upplagan av Sabbath. Ozzy upplagan är naturligtvis originalet och stilbildande för en hel musikgenre. Det ska självklart inte förringas. Det är ändå dock så att jag alltid föredragit Ozzys solomaterial framför gamla Sabbath som många gånger blir lite för ”Doomigt” för min smak.

Ozzy har fattat precis vad festivalpubliken vill ha. Setlistan är klanderfri: ”Suicide solution”, en magisk ”No more tears”, en förtrollande vacker ”Road to nowhere”. I ”War pigs” brinner hela scenen i olycksbådande eld som projiceras på storbildsskärmar och det enorma kors som centrerats på scenen. Zakk spelar med tänderna när låten övergår i ett långt, galet gitarrsolo som inkluderar riffen ur bl a ”Crazy babies” och ”Perry Mason”. Man tror nästan att karln kommer självantända på riktigt! Herregud sicket lir!!!

Därefter följer ett tämligen tråkigt trumsolo. Varför, varför, varför??? Kan man inte hitta på något roligare än så år 2018? Ja, jag fattar att Ozzy behöver en syrgaspaus, eller byta blod, eller vad det nu må vara, men PLEASE!!

Hursomhelst är sista delen av spelningen helt magnifik! ”I dont wanna change the world”, ”Shot in the dark”, ”Crazy train”, ”Mama i’m coming home” och eviga avslutningsklassikern ”Paranoid”. Det är bara att buga och tacka. Visst, Ozzy har fått sänka tonarterna på de flesta låtar, men det förlåter vi när han är på så här gott humör och ser såpass här vital ut. För att inte tala om Zakk!! Sicken hjälte!! The Prince of darkness, i salute you!!!

Betyg: 8/10

Peter ”Amber St. Pete” Johansson