Your one stop place for all things rock!

Sweden Rock Festival 2018-06-07, sammanfattning, Dag 1

Crazy Lixx (4sound stage)

Crazy Lixx är första band ut på 4sound stage. Detta rutinerade sleazeband från Malmö har en hög lägstanivå och är så gott som alltid ett väloljat maskineri live. Setlistan är kort och rymmer höjdpunkter som ”Wild child”, vilket är en potent öppning tätt följd av en av bandets bättre alster ”Hell raising women”. Senaste plattan ”Ruff Justice” kanske största låt är ”XIII” (en hommage till filmserien Fredag den 13:e) där Danny Rexon stoltserar med filmskurken Jason Vorhees berömda hockeymask.

”Rock in a hard place” och ”Blame it on love” är också publikfriare av rang medans ”Walk the wire” känns något baktung och energifattig.

Dannys röst håller måttet spelningen igenom, däremot försvinner körerna emellanåt i den ljumma sommarbrisen. Slutligen undrar jag också varför i hela fridens namn inte ”Heroes are forever” finns med i setet? Det hade ju varit den ultimata avslutningslåten!

Glenn Hughes (Festival stage)

Hughes gör en Coverdale och lirar uteslutande Purplelåtar! Här snackar vi publikfrieri all the way. Hughes är i högform och vi bjuds på VM i falsettskrin i örhängen som ”Stormbringer” tunggungiga ”Might just take your life” och

funksvängiga ”Sail away”. Kronan på verket utan tvekan är ”Highay star”. Tunga sömnpillret ”Mistreated” hade vi dock kunnat vara utan då det känns som att den håller på i en evighet. Överlag är detta en mycket bra spelning där Glenn stundtals sjunger toner som bara hundar uppfattar. Vilken röst den mannen besitter!! Behöver jag nämna ”Smoke on the water”? Nä, ok, då skiter jag i det…

Dark element (Sweden stage)

Anette Olzons (Nightwish) nya projekt släppte sin debut i höstas. Det här är tydligen första spelningen någonsin! Musikaliskt märks det dock inte då det låter samspelt och tajt. Det låter också symfoniskt och ”finskt” med tydliga inslag av ”Nightwish”, ”Battle Beast” och ”Stratovarius”. Här finns också popinfluenser och flera catchiga refränger i låtar som ”I cannot raise the dead” och ”Only one who knows me”. ”Halo” är snudd på en riktig discodänga.

The dark element levererar bra ös och har överlag bra material. Anettes röst har en Carola och Agnetha Fältskog kvalitet över sig, samtidigt som hon är ganska trevlig att titta på. Mellansnacket går dock att slipa på. Det märks också på publiken att de är obekanta med materialet överlag. Det är först när bandets kändaste låt, avslutande ”My sweet mystery” kommer, som några sjunger med.

H.E.A.T (Sweden stage)

H.E.A.T har fått den otacksamma uppgiften att avsluta efter Iron Maiden på Sweden stage. Som de fullblodsproffs de är har de trimmat setlistan för att passa en blandad festivalpublik. ”Bastards of society” är t ex en smakstart med pyro och bomber. ”Mannequin show” är ett av de bättre spåren från ”Tearing down the walls” plattan. ”Oops i did it again” pastishen med den sugande synthen som bara är så oemotståndlig funkar alldeles utomordentligt bra live. Det gör även ”Heartbreaker” som är en välkommen överraskning. ”Redefined” är enligt min mening ett av de bättre spåren från senaste ”Into the great unknown”. Live känns den tyvärr alltför slätstruken i jämförelse med krutdurkar som ”Shit city”, dramatiska ”Eye of the storm” och ständiga publikfriaren ”Beg beg beg”. Höjdpunkterna duggar tätt mot slutet, ”Inferno” glöder av energi, ”Living on the run” är urstark och i avslutande ”A shot at redemption” ser vi Erik ställa skåpet ordentligt i svart keps och bar överkropp. Det är också riktigt trevligt att sången för en gångs skull ligger i framkant mixen!

Helloween (Rock stage)

Den stora hjälten i kvällens trimmade setlista heter Kai Hansen! När medleyt med ”Starlight/Ride the sky/Judas/Heavy metal is the law” ljuder över de blekingska nejderna råder total eufori!! Sicken leverans! Sicken energi! Andy Deris är bedrövlig i jämförelse. Michael Kiske verkar vara på bra humör och vi serveras också finfina versioner av ”Dr stein” och ”I’m alive”.

Absolut bäst ikväll är dock schlagerdängan ”Eagle fly free” och badbolls och konfettiregnet under eviga superanthemet ”I want out”! Top notch!

…and then there was MAIDEN!!!

Fortsättning följer….

Peter ”Amber St. Pete” Johansson