Intervju – Astral Garden

Det är något på gång, ett litet surr kring Grungevärlden och det poppar upp band här och där som är uppenbart influerade av 90-talets klassiska band som Alice in Chains, Nirvana och Pearl Jam. Är det en revival på gång? Det tror i alla fall Samuel Haus och Filip Mahrberg som spelar i Astral Garden! Pauline snackade med dem en stund för ett par veckor sedan och det gjorde bara nyfikenheten större inför kommande spelningar och skivsläpp!

Hur är det med er? Mycket på g?

Samuel: Ja det är helt okej! Vi har ett litet sommaruppehåll, så vi kör lite intervjuer och så just nu.

Jag har smygkikat på er ett tag. Och det här med Astral Gardens och Grunge-pop. För det första, vad är Grunge-pop?

Filip: Vi har ju blandat in Grunge med lite poppigare inslag så vi kör lite båda delarna. Vi kan vara hårda men mest lite poppigt.

Samuel: Ja vi försöker hitta en bra blandning mellan de två genrerna. Ibland väldigt mycket grunge och ibland tvärtom och jag tror vi någonstans försöker hitta ett uttryck, ett unikt uttryck med dom två elementen. Har du hört några Grunge-popband innan?

Nej jag har ju inte det så det blev lite extra spännande! Man hör ju Grunge och Grungerock men inte pop. Men jag tror det kan bli riktigt bra om man gör det rätt!

Samuel: Du köper den idén eller hur?

Helt klart! Grunge kan ju lätt bli skrikigt och skitigt men det finns ju en väldig skör ton i det också.

Samuel: ja, framför allt så är ju Grunge en rockgenre som inte är superexpanderad. Det var 90 talet som var storhetstiden då vi hade de olika stora banden och det känns som att det är genren som går att expandera på något sätt. En tacksam genre att göra något nytt med.

Så hur kom ni i gång med bandet då? Är ni polare sedan innan som fick en idé eller?

Filip: Samuel och jag träffades och vi spelade mest covers från början. Sen tog vi in en trummis som jag har känt sedan gymnasiet och sen var vi en trio ett tag. Så tog vi in en bassist för typ ett halvår sedan. Det har ju hänt en del, vi har spelat in en EP och så där.

Samuel: Ja först så tänkte vi väl att vi skulle vara singer songwriters på egna håll men så gradvis bestämde vi oss för att köra ihop. Och så tog vi in William och sen kom Karro på bas som Filip sa. Hon kunde knappt spela bas över huvud taget när hon började! Hon har lärt sig spela bas så jäkla snabbt! Sjukt imponerande!

Coolt! Då spelar hon ju verkligen in sig på er musik också!

Samuel: Ja och att få se någon traggla och spela typ tre toner till att börja spela slingor och så där. Det är riktigt coolt!

I början av året släppte ni ju EPn ”We are the descendents of Monkeys and God” vad har ni fått för reaktioner på den?

Filip: Positiva reaktioner mest men vi behöver sprida den mer! Men övervägande positivt!

Samuel: Ja det var någon random snubbe på Instagram som skrev till mig att han älskade den! Så mest positivt helt klart!

Ni pratade ju om att ni spelat akustiskt ihop och sen började jobba tillsammans, hur ser det ut när ni skriver musik då? Skriver ni mycket tillsammans eller skriver ni var för sig och pusslar ihop det?

Filip: När vi började så hade jag musik och Samuel hade texter så vi plockade ihop det. Som på Knox till exempel där hade jag musiken och Samuel hade skrivit texten separat innan vi ens hade träffats och dom funkade bara.

Samuel: Ja och nu är det lite olika. Just nu är det jag, Filip och William främst som skriver låtarna.

Textmässigt då? Skriver ni mest vad som faller er in eller ligger det någon djupare mening i dem?

Samuel: Personligen försöker jag skriva texterna med ganska mycket eftertanke. Jag gillar idén med att skriva, typ som Kurt Cobain sa att bara sätta ihop textrader så länge som det låter bra ihop. Men jag skriver ganska mycket med en poetisk form med någon typ av djupare mening som är ganska självklar. Något som beskriver någonting, gärna en känsla eller en insikt. För dig känns det mer som att du skriver mer ur erfarenheter?

Filip: Ja för mig trillar det ner oftast. Det bara kommer från ingenstans. Det är då det blir bäst! Om jag försöker skriva så fastnar jag bara.

Ni nämner ju Grungen från 90 talet. Är det den som är eran huvudsakliga musikaliska influens?

Filip: För mig är det definitivt det. Nirvana, Alice in Chains och den typen av musik. Men vi har massor av influenser.

Samuel: När det kommer till bandet så har jag en mer professionell approach till musiken, jag försöker tänka mer i Grunge termer och pop termer. Men om jag ska njuta av musik själv som musikälskare så är det singer songwriters, folkmusik och 60 70 tal, typ Nick Drake och mer den typen av musik. Men jag spelar ju i det här bandet för att jag älskar den typen av musik också.

Det är lite lustigt för ni är faktiskt det andra bandet jag intervjuar som spelar grunge nu, är det en revival på gång tror ni?

Samuel: Jag har en flummig känsla. Och det är ju lite som att göra en ”biblical Profecy” typ att ”Nu kommer the Anti Christ!” men då slår ju allting fel såklart. Haha! Men ibland får jag en känsla av att vi ligger rätt i tiden! Det har varit hip hop så pass länge och det känns som att folk behöver något nytt och grungen går ju att få ut mer av på något vänster. Men sen följer vi ju en del som Grunge Pop records i USA och så och de är ju helt inne på att det är en revival på gång. Och den borde få en revival! För att det är en så intressant genre!

Filip: Ja den perioden pågick ju inte så länge heller så det finns så mycket mer att göra med den genren.

Nu har ni ju startat ett samarbete med R.H.W Entertainment, vad har ni för planer med dem nu framöver?

Samuel: Jag känner ju Ralle (Rasmus Harnesk Wiklund, VD R.H.W Entertainment) sedan tidigare, han är en gammal barndomskompis till mig vilket gör att vi har en ganska sjyst kommunikation med varandra. Det känns som att han verkligen är passionerad i sitt jobb med oss så de önskningar och förhoppningar som vi har kan vi lägga över till honom. Men jag tror att vi kommer spela fler livegig nu när coronan släppt lite och spela in debutskivan till början av 2022.

Apropå livegig. Vad tror ni skulle kännas bäst för er nu, att spela på mindre mer intima spelningar eller på större lokaler?

Filip: Jag hade nog spelat på båda! Haha! Men kanske börjat med en lite mindre publik. Öva upp scenvana och så där.

Samuel: Jag håller med! Vi hade ju vårt debutgig på Café 44, det finns på YouTube. Jag tror det är en bra grej, jag gillar tanken på att spela på små intima lite svettiga ställen där man verkligen kan ta ut svängarna lite mer. För att gradvis få en större scenvana att inta en större scen med. Så att man verkligen kan bära upp det så att man inte står där och spyr eller någonting.

Då kommer vi till det oundvikliga. Samuel. I Tzatziki, Morsan och Polisen. Morsan spelade ju med bandet i garaget tror du att det kan ha inspirerat dig till att ta klivet mot musiken?

Samuel: Nja. Undermedvetet kanske, att det kan ha planterat ett litet frö. Men jag tror inte det. Jag gillade musik innan jag började gilla teater och så. Och det har alltid varit en dröm att få vara med i ett band.

Då blev det en naturlig övergång mer än ett uppbrott från skådespeleriet till musiken då?

Samuel: Musiken är ju något jag alltid velat göra. Film och teater och så var något som bara hände. Så när den karriären ebbade ut så blev det ju helt naturligt att plocka upp min riktiga passion som är musiken.

Men nu då, de här sista 1,5 åren måste ju ha varit frustrerande för er. Ni måste ju ha längtat efter att komma ut och spela?

Filip: Det har ju varit lite av och på i perioder men vi har ju varit jäkligt taggade på att komma ut och spela. Så när vi körde vårt debutgig så var vi ”där”, vi var redo att göra det. Och nu vill vi ju bara göra det mer, till hösten och förhoppningsvis mer regelbundet och så!

Samuel:  Ja vi stod ju och svettades i den där replokalen i 1,5 år för att vi inte kunde komma ut och lira. Så när vi äntligen fick det så var vi verkligen redo!

 Jag brukar fråga vilket album som ni rekommenderar till våra läsare, som de inte får missa?

Samuel: Jag vet ju direkt och jag vet i fan om de kommer att gilla det men det är min smak! Evening Machines av Gregory Alan Isakov. Det är skön akustisk typ folklig amerikansk singer songwriter musik med mycket känsla och det är drömmigt. I nästan alla känslolägen kommer jag tillbaka till honom!

Filip: Jag måste säga Alice In Chaines Unplugged. Jag vet inte om folk har missat det men det är det jag återkommer till.

Vi småpratar lite om album man inte får missa innan vi säger hej då och jag har med mig ett löfte om att jag ska få demon skickad till mig inför skivdebuten när jag stänger ner datorn med Evening Machines på i bakgrunden.

Vi ser fram emot mer av Astral Gardens!

/P ”The Poser” Pousár