Intervju: Backman Johanson and the others (BJATO)

Genrén west coast, för den som inte är bekant med begreppet, är den typen av AOR som giganter likt Chicago/Peter Cetera, David Foster och till viss del Toto spelade på mitten av 80-talet. Visst det finns mer renodlade exempel i genrén men dessa tillhör de största namnen. Själv har jag alltid älskat mixen av blås, gitarr och de fantastiska sångarrén, lägg även till de soul och funkelement som kryddar musiken.

I Sverige finns en hög standard på banden i genrén. Sonic Station, State Cows och förstås det projekt/band som jag haft kontakt med, BJATO (Backman Johnson and the Others) nu aktuella med sitt andra album Crazy Game of Love. Jag mailade Kaj Backman som tillsammans med sin kollega Mats Johanson tog sig tid att svara på sitt projekt.

Kaj Backman & Mats Johanson

Berätta lite om hur ni slog er ihop inför debuten 2018.

Kaj hade några låtar som behövde lite gitarrpålägg, vilket Mats fixade. Det blev kanon och vi upptäckte att vi tänker ganska lika kring låtskrivande och arr så vi fortsatte vårt samarbete. Till slut hade vi låtar för en hel platta vilket landade i At last albumet.

Så när At last kom 2018 blev responsen från de invigda west coast lyssnarna rungande positiv., det måste känts positivt.

Ja, otroligt roligt och inspirerande. Hedrande att även så många musiker och sångare ville ge lite kärlek till våra låtar.

Hur har det varit utanför den mer traditionellt lyssnande west coastskaran i form av respons?

Lite svårt att svara på. Men At last albumet blev positivt uppmärksammad på olika sätt och låtarna spelades på olika europeiska radiostationer. Våra båda album har även släppts i Japan, vilket är jättekul. Förhoppningsvis har fler än west coast skaran upptäckt oss därigenom. 

Hur resonerade när ni beslutade er för att ta in flera gästsångare?

Vi får idéer om vilka som kan passa att sjunga på låtarna och kontaktar dem. Givetvis har vi koll på våra musik kollegor.

Det är inga nybörjarfynd ni gjort heller utan massa etablerade namn hur fick ni med alla?

De flesta musiker och sångare som medverkar på bägge plattorna är verksamma inom samma eller närliggande musikstil. Givetvis måste de tycka om våra låtidéer och inte minst måste det finnas tid att medverka. Därför jobbar vi alltid med flera låtar parallellt, några låtar kan pausas medan vi jobbar med andra låtar.

Själv älskar jag nya Crazy game of love som verkligen släpps på rätt årstid. För mig är west coast sommarmusik. Vilken är er relation till genren?

West coast funkar alla årstider! Intressant att du tycker att det är sommarmusik. Våra båda album har vi släppt i nära anslutning till sommaren, så bra att vi gjorde släppen då.
Vi har växt upp med den här genren så den kommer alltid att vara en naturlig del av oss. 

Sverige har ju fått fram ett par riktigt bra west coast band under 2000-talet. Från Stockholm har vi Sonic Station som flirtar med genren och State Cows från Umeå som definitivt kan skrivas in som west coast. Har ni någon relation till banden?

Ja precis, Sverige har alltid levererat bra west coast musik. När det gäller Sonic Station så har Johan Boding medverkat på flera låtar med dem och även medverkat på några BJATO låtar. State Cows har vi ingen relation med än, trots att Kaj är från Umeå. Vi gillar deras musik förstås.

Lenny Castro, Per Lindvall, Ken Sandin, Göran Edman, Johan Boding kanske är de, för allmänheten, mest kända och listan är lång på etablerade musiker var det ännu lättare att få med musiker denna gång?

Det är alltid först och främst en fråga om att det ska finnas tid för att medverka. Det kan vara så att man är inbokade på andra jobb, då är det bra att vi jobbar med flera låtar parallellt som vi gör. Då brukar det lösa sig. 
Det är för övrigt 34 musiker och sångare med på plattan.

Hur har ni jobbat med låtarna?

Vi har en låtidé som vi vidareutvecklar, bollar idéer fram och tillbaka. Vi välkomnar även nya idéer från de inbjudna musikerna och sångarna, Melsi Barnett som vi samarbetar med är otroligt duktig på att skriva texter utifrån våra melodiförslag.

Om At Last är har något fler AOR-iga låtar är Crazy Game of Love lite mer slick, tillbakalutad i produktionen och samtidigt mer lekfull i liret. Var det visionen från början?

Tycker du. Nja inte medvetet. Vi känner oss för vad vi tycker passar bäst för låten ingen visions tanke att det skulle bli annorlunda i jämförelse med At last. Däremot vill vi ha variation på låtarna. 

Kom idéerna ut som då låter ifrån början när du skrev dem? Jag menar en låt går ju arra på så många olika sätt.

Nej det kan hända mycket saker på vägen. Det är det som är så roligt och inspirerande att samarbeta och inte veta riktigt hur det kommer att låta i slutmix. Givetvis har vi idéer men det måste finnas en konstnärlig frihet att få komma med nya idéer för de som vi samarbetar med. Det lägger grund för ett bra slutresultat.

En av de mest klassiskt AOR-doftande låtarna är kanske låten On my way home som får ett lite annorlunda tryck i produktionen medan Give up on love är en av de softaste. Låtarna ligger dessutom i följd. Hur sätter man ihop en bra låtordning?

Vi tänker på att det ska vara ett bra flow i låtordningen och vilka tonarter som låtarna går i. Det ska inte vara samma tonart på låtar som kommer efter varandra. Vi blandar låtarna utifrån låtstil också. På Crazy Game Of Love plattan är de två första låtarna lite mer tryck i. Då lugnar vi ned det en aning med balladen Give Up On Love som tredje låt för att återigen öka lite med On My Way Home och ännu mer tryck i låten Head Space med 5 blåsare. Vilket ös på sista refrängerna med 5 blåsare! Sedan fortsätter samma tänk med variationen på låtarna.

Vad händer framåt med Backman Johanson and the Others?

Nu ska vi njuta av sommaren och att vi färdigställt och släppt Crazy Game Of Love och hoppas på att den uppskattas. 
Vi gillar att komponera låtar så det är väl inte omöjligt att det kan bli en tredje platta framöver.