Intervju: Hank Erix – Houston

Foto: Louie Hartman

Jag har intervjuat Hank Erix ett par gånger under åren som gått och följt Houstons karriär på avstånd. Jag har också sett dem flera gånger och en sak är helt säker, de levererar alltid för oss som älskar klassisk AOR, senaste plattan är dessutom den bästa de släppt. Fick tag i Hank för ett snack om hela vägen fram till idag.

2010 släpptes debuten tänkte du då att Houston skulle bli såpass uppskattat att ni fortfarande skulle hålla igång bandet?

Både ja och nej visserligen hade man väl inte vågat hoppas att de skulle gå så bra som det gjort, framförallt i början. Men uppsvinget för AOR var ju bra timing med Don’t Stop Believin på listorna. Sedan var det ju rockstjärnedrömmar på den tiden utan familj osv. Men det är ju 10 år sedan.

Du hade ju ändå hållt på med musik ett tag innan Hoston.

Precis, det var den typen av liv man levde då, det var musik hela tiden. Jag hade ett demoband innan och allt utgick ifrån att göra förbandsgig på Harry B James och Anchor till band som Pretty Boy Floyd m fl vi var bandet som värmde för de flesta och på det sättet fick vi också vana att stå på scen.

Som sångare har det hänt en hel del hur tycker du att du utvecklats som sångare?

Jo men så är det jag var ju 23-24 när vi startade hängde på de som var äldre på gott och ont, kanske skulle jag stått på mig lite mer vissa gånger men det är erfarenhet och att rösten har mognat. Idag när jag ser tillbaka och med nåra fler år på nacken kanske jag borde påverkat val av tonart mm.

Ja just det. Freddie Allen och du var Houston från början, det hade jag hunnit glömma.

Ja precis. Det var ju Dave Laroxx och Freddie som startade Rocket Songs, fixade Houstonloggan och skrev låtar, började samarbeta med Ricky Delin och när vi skulle dra igång kom jag som sångare. Sedan blev vi en trio då Freddie tog in Ricky och när Freddie slutade skulle vi bli en duo igen fast då hade vi skapat ett band som jobbade ihop så jag kände väl att det inte funkade.

Efter att Ricky fick lämna bandet var det lite frostigt er emellan, vad hände?

Det funkade inte riktigt med kemin där och då. Det blev lite tjaffsigt just då. Tanken var från början att alla skulle göra det man var bäst på, Ricky är främst producent och låtskrivare där vi andra var artister i 20-årsåldern så allt det spelade in. Det som hände sedan var att jag saknade honom så mycket som vän så vi hittade tillbaka och nu jobbar vi ihop igen, de känns verkligen bra att vi hittat tillbaka.

Produktionen har utvecklats till det bättre hela tiden men på III tog det ett steg tillbaka i ett lite dovare trumljud. Hur har det sett ut när ni arbetat med albumen?

Det enda album som Ricky inte har proddat är III där jag kan tycka att min röst kommer fram på ett annat sätt som jag gillar väldigt mycket, där proddar Martin Karlegård. Däremot är han ju ingen keyboardist vilket gjort att gitarren kommit fram mer, därmed skiljer sig plattan. Men tittar vi på streams så förutom Runaway och nån till så är det låtarna på III de som streamas mest. I många recensioner påstås det att III är sämre, men det stämmer inte till antalet streams. Cold as Ice, Amazing och typ Everlasting, de låtarna rullar mest. Förutom Runaway, de har inte mest spelningar men det är dem som spelas mest frekvent.

Sedan kan jag tycka att den skivan har lite mer tänder, även om nya plattan har blivit riktigt bra med massa ”bett”. Det är nått som händer i prodd eller mix, jag vet att i studion tar jag verkligen i från tårna och river på med rockig sång men så låter det så snällt när skivan är klar. Märkligt.

Road to Ruin ifrån III tycker jag är min bästa sånginsats.
Sedan vad gäller trummorna är den stora skillnaden är att de är inspelade i olika studios. Nu spelar Oscar trummor, och Freddie spelade på de två första. Oscar en mycket skicklig trummis, något vassare än Freddie, men Freddie är också en duktig låtskrivare jämte sitt trumspelande. Sist och inte minst så var ju Freddie en bandledare, det hade aldrig blivit något Houston utan Freddie.

Foto: Louie Hartman

Nu låter ni bättre än någonsin å de jag pratar med är alla överrens om att detta är det bästa Houstonalbumet hittills.

Vad kul, vi känner också så. Sedan är det lätt och säga att nu är Ricky tillbaka då blir det orginalsoundet. Men jag skulle säga att det är nog ömsesidigt Ricky behöver oss också för att det ska bli en komplett helhet. Vi behöver de här delarna då Ricky, Calle och jag har alla bidragit med låtar. Tittar vi på streams så ligger många av de låtar jag har skrivit i topp ihop med låtar som Ricky har skrivit själv eller med Freddie så en låt som Amazing ifrån III har jag skrivit och den är där uppe i toppen bland streamade låtar.
Ricky har varit bra och sagt att kom igen nu kom med låtar liksom och då har vi kunnat leverera. Calle har bland annat skrivit She’s the night.

Va var det första du tänkte när du hörde den färdiga mixen?

Man lyssnar väl såklart lite på sitt huvudinstrument först. Men jag har nog tillbaka om åren säkert lyssnat en 50 gånger innan jag kan höra helheten på en låt.

Hur länge har IV varit i görningen?

Vi började förhandla skivkontrakt för ett år sedan men precis när vi skulle börja då fick Ricky Covid-19 och var riktigt dålig, han behövde aldrig åka in men han var riktigt dålig. Sedan spelade jag in sången i Mars under två helger. Inlämningen av plattan var 20 april och då var det ändå på håret typ fem i tolv som den lämnades in.
Egentligen tänkte vi ju tidigt på att göra en ny Relaunch men så kände vi att vi kör på IV nu så kan vi göra en Relaunch senare.

You’re still the woman är första singeln och Storyteller andra var ni överrens med Frontiers eller hade ni valt annorlunda?

Vi hade nog valt lite annorlunda. You’re still the woman var vi nog överrens som en första singel, vi tyckte det var ett bra statement för att folk ska känna igen Houston.

Storyteller har ett lite tuffare sound jämfört med de andra låtarna.

Ja det är väl vår hårdaste låt. Det är en gammal låt som jag skrev med Alexander Hagman ifrån Adrenaline Rush. Jag har alltid tyckt att refrängen har något, sedan har det behövts lite jobb för att passa Houston men när Frontiers ville ha den som andra singel blir man såklart smickrad. Sedan är det också läskigt när den är lite annorlunda än det andra på skivan vilket kanske var Frontiers tanke att visa upp att skivan är mångfaceterad.

Hur kändes releasepartyt?

Det kändes bra, jag gick och var lite nojjig inför med alla virus som går sonens förskola och så. Jag kände mig inte hundra i rösten och tog i lite väl i början men det gick bra i slutändan. Allting är svårare när man gör saker sällan. Men vi är nöjda med kvällen och det var riktigt kul och välbesökt.

Hur jobbar du med texter är det så att du har på lager eller blir det av när du hör låten klar?

Jag är väl inte någon superlyricist utan min styrka har alltid varit i melodier. Det ska vara nått som sätter sig. Alla bra låtar kan spelas på en akustisk gitarr. Sedan har jag oftast vissa fraser jag vill ha med där det är Ricky som är vår stora lyricist och även Calle är duktig på texter.

Första skivan innehöll Truth Slips som var en duett och då blev er mest populära låt. Därefter följde ett par släpp till med duetter men de låtarna lyfte aldrig riktigt lika mycket och inför III släpptes duettidén.

Vi kände ju att det var lite våran grej då Truth Slips blev så väl mottagen så efter samarbeten med Elize Ryd, Minnah Karlsson och Lizette von Panajott men på III var det inte nån vi tyckte passade där och då. Just Friends fanns egentligen redan till ettan men vi sparade den till senare.
Without Your Love med Elize Ryd var ursprungligen tänkt att Ted Poley skulle sjunga då han var mycket i Stockholm den här tiden, men så blev han sjuk och då kom Dante på Spinefarm och tyckte i skulle sjunga med Elize innan Amarathe blev för stora och att det kanske skulle bli svårare att få till ett samarbete sedan.


Nu när ni är signade på Frontiers för en multialbumdeal får vi se en liveskiva/dvd snart?

Jag tänker att det ska bli någon slags specialskiva innan nästa fullängdare men frågan är vad och på vilket sätt. Vi har ju släppt Do You Believe som singel (släpptes i mars 2020) som är lite mer retrowave och vi har ytterligare en sådan låt som vi är riktigt nöjda med. Det kanske blir en Relaunch eller en EP som kanske kan innehålla re-mixes där man prova en annan vinkel. Men vi får se vad framtiden kan erbjuda.

Finns det någon låt du verkligen skulle vilja göra om ni gör en Relaunch till. Balance – In For the Count till exempel?

Det var länge sedan jag tänkte på det nu men vi hade ju nästan en låtlista klar för en ny Relaunch sedan bytte vi spår. Men till exempel skulle jag vilja göra en låt av David Pack (Ambrosia) som heter She Don’t Come Around Anymore, hela den plattan är bra. Sedan var vi inne på Van Stephenson – Modern Day Delailah det tror jag skulle passa Houston riktigt bra.
Balance är ju riktigt bra men det känns nästan som det är för nära och även om den är obskyr så är det några männinskor som skickat den till oss och sagt att denna borde ni göra, det är kul att chocka lite.

Blir det spelningar i sommar

Vi vet ingenting just nu, vi var glada att få till ett releaseparty och att det var så välbesökt när vi trots allt gick på tolv. Men vi är supersugna på att komma ut och spela, risken är väl att alla gamla bokningar ligger kvar och att det inte finns så mycket tillfällen, men sprid ordet att vi är taggade för att komma ut.

Blir det någon ny singel nu när plattan är släppt för att få lite extra push?

Heartbreaker blev så kallat focustrack på youtube. Jag trodde den skulle varit på spotify också men de har nog slutat med singlar efter själva plattan är släppt, det verkar som det inte ger tillräckligt.

Har du själv någon favorit som sticker ut ifrån IV?

Jag håller med om att She’s the Night är magisk med sitt intro, det finns en anledning till att det är öppningslåten. Sedan är jag verkligen nöjde med låten som vi alla tre låtskrivare var involverad i, Hero som kom sist till inför plattan. Det kunde varit en kaxig mellolåt.

Det får väl bli nästa grej då

Ja vi har försökt ett par gånger men vi blir alltid approchade i sista stund, typ två veckor innan, då kommer de på att de ska ha en rocklåt och så får man frågan om att sy ihop något. Så stressar man med det och så hör man ingenting.
Vi har skickat in för Warner och Sony BMG, Andres Fridén i In Flames har pushat för oss till Christer Björkman men inget har landat utifrån det. Vi får väl se om det blir någon ändring när det blir någon annan som ska hålla i trådarna, det känns som det varit massa politik.
Downtown ifrån Re-Launch II skickade vi in, Dangerous Love en annan. Men visst det känns som en grej man skulle behöva göra.

Ja ni hade passat som handen i handsken. Kul snack ser fram emot att se er där ute.