Your one stop place for all things rock!

Intervju – Jesper Binzer

Jesper Binzer är aktuell med sitt nya album Save Your Soul. Jag lyckades få tag på Jesper på telefon efter att hans flyg till Sverige blivit inställt och passade på att prata om albumet och hur han får in så många ord i en text utan att det låter illa!

Hej! Det är Pauline från The Maloik Rock blog i Sverige här!

Hej Pauline, det här är Jesper Aus Denmark här!

Jag hörde att det blev problem när du skulle komma över hit?

Ja, jag menar vi hade bokat ett Norwegian flyg och det gick ju rakt åt… så alla Norwegian flyg blev inställde från Köpenhamn och allt blev bara uhhh… Men det är ju Corona. Corona… Skit.

Jag har lyssnat på ditt nya album på repeat hela helgen!

Åh! Så hur mår du nu? Mår du bra eller är du sjuk?

Jag tror att jag är en smula hjärntvättad faktiskt!

Hahaha! Förlåt!!

Haha! Det är ingen fara, jag tycker verkligen om albumet!

Det Gläder mig att höra! Tack så mycket!

Jag lyssnade lite på ditt förra album och jag uppfattar det som att det här albumet, Save Your Soul har ett något lugnare tempo, det är inte lika Rock ´n Roll.

Ja, det kan du ha rätt i! Det är nog så att oskulden från det första albumet går inte att återskapa. På det första albumet är de snabba låtarna snabba och de lugna låtarna är lugna och kanske kan det vara så att den här killen som soloartist är lite mer upplyst nu, han kanske har lärt sig att kombinera det lite mer på ett annat sätt. Jag kanske har förlorat lite av oskulden men vunnit lite mer mod. Någonstans däremellan.

Det här albumet känns lite mer personligt också, som att du gått in djupare i dig själv.

Definitivt. Jag behövde göra någonting. Jag ville vara kreativ. D-A-D hade en längre paus och jag ville verkligen göra någonting. Hela den här Corona grejen påverkade såklart också. Och jag kom fram till att om jag släpper ett soloalbum till så blir jag plötsligt en soloartist, inte bara en bandmedlem som gör något vid sidan av. Så jag ville ta reda på, vad är det egentligen jag vill göra med det här? Vad är meningen med det? Och jag kom fram till att det här är viktigt för mig och jag har alltid gjort det, uttryckt mig kreativt. Det är som sidor i en dagbok där jag tar reda på åt vilket håll livet är på väg. Och det kan låta orimligt men kanske vill en kille i min ålder ta reda på hur livet för killar i min ålder faktiskt är. Så jag tänkte att det kanske jag kan skriva om. Det kanske är okej för mig att skriva om var jag befinner mig just nu och så.

Det låter ju rimligt! Nu kanske jag blir personlig här men det finns en låt på skivan som jag tycker sticker ut väldigt från de andra. Move a Mountain, den känns nästan naken när jag lyssnar på den med bara din röst och pianot och texten är väldigt känslosam. Vad är det du vill förmedla i den?

Det ligger en väldigt personlig story bakom den låten, om saker som min fru gick igenom för många år sedan. Men också om nu. För 6 månader sedan när jag skrev den låten fick en väldigt nära och god vän ett cancerbesked, obotlig dödlig cancer. Båda händelserna fick mig att undra hur en del människor mitt i en stor tragedi, som en obotlig sjukdom, kan finna kärlek och blomma ut till en vacker blomma som plötsligt vet vad livet handlar om. Plötsligt vet de hur livet ska levas. De vet att ”Okej nu har jag en begränsad tid kvar på denna jord, hur ska jag spendera den?” Och hur kan de göra det utan att bli bittra och istället bara öppna sina hjärtan? Det var så nu och likadant med min fru för många år sedan, att ibland när tragedin slår till blir man en bättre människa och jag kände bara ”wow”. En av de sista raderna i låten handlar om det, att jag vet att jag inte klarat det om jag fick reda på att jag hade en dödlig sjukdom. Men vissa klarar det! De står starka och lever sina liv fulla av kärlek. Det är ett litet lustigt mirakel.

Jag har läst på lite, du har ju varit musiker i över 40 år nu. Har det funnits något tillfälle då du känt att ”Nej, nu räcker det. Nu lägger jag av”?

Nej. Men jag tänkte ofta att jag kanske inte var kreativ nog eller bra nog. Att hoppa omkring i tajta byxor på scenen och ropa ”Yeah Yeah” är det verkligen konst? Men så för ungefär 20 år sedan så började jag tro på mitt eget ”bullshit”. Jag började tro att jag kanske har något här och till slut handlade det helt enkelt om kreativitet. Det är den största anledningen till att göra det här. Det är så jag andas. De här sidorna i min dagbok, jag måste få sjunga om vad som pågår i mitt liv och bygga melodier som passar mig. Så det var en långsam process men jag vet att jag aldrig kommer sluta, det är en del av mig. Men ibland, när det kommer till den professionella delen. Eller kanske inte professionell men du vet när folk recenserar dig. När folk dömer dig. Det kan bli lite tröttsamt. Men jag måste erkänna att en liten del av mig är narcissist och kan inte låta bli att läsa det. Men jag skulle vilja kunna stänga av den delen och bara blunda för det kan bli tröttsamt. Men jag vet ju att det är en del av det. Men att få vara kreativ. Det är ett mirakel, det är det verkligen.

Jag har lyssnat på D-A-D hela mitt liv så jag har ju hört din röst rätt mycket, men något jag ofta tänkt på är din förmåga att ha fler ord i en mening än någon annan och du får det fortfarande att låta bra! Hur är det möjligt?

Ja, det har faktiskt varit ett problem länge. Hahaha! Jag har så mycket att säga så jag vill pressa in så många ord som det bara går! Men jag är också ett stort fan av Bob Dylan och av Phil Lynott och de har också förmågan att få med många ord i sina texter. De är mina idoler och jag tror att det kommer därifrån. Och jag vill så väldigt gärna säga det jag vill få sagt och jag vill inte bli missförstådd så det blir många ord!

Det ger dig ett väldigt personligt sound! Och nu på den nya plattan så hör man ju även lite hammondorgel och en tydlig fläkt av country och blues som passar väldigt bra till din sångstil.

Ja! Det visar sig att jag är en klassisk rocker, jag gillar 70 talets rock, och absolut country också. De är tydliga influenser, lite gammal amerikansk hippiemusik med korta magtröjor och denim. Det var det jag växte upp med och det lever vidare inom mig.

Om vi ser bortom pandemin och situationen nu, planerar du någon turné med det här albumet?

Ja, i Danmark får vi ju spela inför en publik på 500 om det är en större lokal. På de mindre klubbarna får vi kanske ha en publik på 150 eller 175 personer och allting är Corona-anpassat med olika toaletter och separata dörrar för in och utgång och så. Så vi ska ha en liten releaseturné i slutet av november med 4 eller 5 danska gig.  Planen är att göra en större turné i april 2021. Vi får se hur världen ser ut då, men vi kommer oavsett! Haha

Nu är jag lite nyfiken, de senaste tre personerna jag intervjuat har jobbat med Søren Andersen!

Ja! Hahaha!

Vad är så speciellt med Søren Andersen!??

Vet du vad? Han fyllde år igår och jag skrev en gratulationstext till honom där jag faktiskt tror att jag svarade på just den frågan. Jag skrev att jag är förälskad i hans musikalitet men mest av allt hans förmåga att bygga en grund för människor som vill höja sig. När han ser någon med talang så säger han ”Okej, här finns talang, jag vill bygga en grund åt honom eller henne”. Det är det jag älskar hos honom. Han vill verkligen skapa något åt människor som han vill belysa. Och han är så bra på det! Hans musikaliska förmåga är oklanderlig. Han är så snabb, han är så medveten och han är en guldgruva när det kommer till hårdrock. Och han är en riktig studiotekniknörd. Han vet vad alla lådor gör, han har alltid idéer om produktion och det är så bra! Han jobbade med Tygers Of Pan Tang, han jobbade med han ifrån Motörhead och ja, det är ju det som gör honom så bra! Han har fullt upp och folk som jobbar blir ju bra! Och de ifrågasätter inte sin egen förmåga.

Jag kanske skulle intervjua honom med!

Ja, gör det! Han är en supersnäll kille, han kommer säkert vilja prata med dig!

Kul! Men du. Om vi går tillbaka till ditt album. På omslaget har du ju två bilder av dig där du har jokersminkning på ena och en klassisk metal-corpsepaint på den andra. Vad var tanken med det?

Ja, vad kan en gammal man göra? Hahaha! Han har provat allt! Så det här var den sista… Nej. Men för mig är metalkillen en bild av kompromisslöshet i musiken och jokern är den raka motsatsen, han vill ha applåder och likes på Instagram och så hittar vi mitt riktiga jag i mitten någonstans och han slits mellan de två andra. Det är i alla fall min egen tolkning.

Men du då? Mår du ok mitt i allt det här?

Jag är definitivt ok. Vi var ju med D-A-D på Tivoli och spelade förra veckan, vi försöker hålla saker igång och D-A-D har planerat en turné i januari så det kommer bli ok men det är ganska skrämmande. För min sysselsättning och din sysselsättning är ju lite i skottlinjen just nu. Och speciellt hårdrock och metal! Vad händer? Får folk jobba? Försvinner de när de inte kan leva på det här längre? Det är som att hela hårdrocksvärlden är i fara och det är lite otäckt. I Danmark kan vi i alla fall göra små Corona spelningar, det är ju inga pengar i det men just den biten, att få spela kan man hålla igång. Jag tror att dyka ner i kreativiteten är viktigt just nu.

Då har jag egentligen bara en fråga kvar och det är, vilken låt kan du inte leva utan?

Okej, för att vara helt ärlig så är det just nu och de senaste 18 månaderna minst, Kvelertaks Blodtørst. Jag hörde den för två år sedan och jag är helt såld. Men det finns ett annat band som jag precis upptäckt, de är från Amerika och heter Dawes, de gör extremt välkomponerad musik och texterna är Wow! Det är tre låtar på deras album (Good Luck With Wathever) som jag önskar att jag skrivit själv!

Tack så jättemycket för att du tog dig tid att prata med mig en stund!

Tack själv för att du ringde!

/P ”The Poser” Pousár