Intervju – Jona Tee & Erik Grönwall blickar mot en ny horisont.

På fredag släpper Jonas ”Jona Tee” Thegel och hans före detta kompanjon i H.E.A.T Erik Grönwall plattan Gate of the gods med deras nya band New Horizon.

VI fick en pratstund med duon om plattan, öl, Eriks sjukdom och kommer han göra comeback i H.E.A.T?

Det känns lite konstigt att säga det till två veteraner som er men; hur känns det att släppa ett debutalbum?

Jonas: Det är fan kul alltså. Jag älskar att starta grejer så det här är ju bästa tiden, sen blir det ju tråkigt, eller hur? Hahaha…

Hur kom du på idén med New Horizon, Jonas?

Jag har alltid skrivit lite hårdare och snabbare prylar, som aldrig egentligen har passat i H.E.A.T, så dessa låtar har hamnat i en byrålåda. Till slut blev byrålådan full och då mejlade jag Frontiers och frågade om de ville vara med och öppna byrålådan med mig och det ville de. Det har varit mycket gamla idéer som legat; titelspåret skrev jag redan 2014 – innan vi släppte Tearing down the walls-plattan. Jag har väldigt mycket kreativitet inom mig som jag vill få ut och till slut så brast det.

Är det bara gamla låtidéer eller finns det nyskrivna låtar till plattan?

Jonas: Det mesta är ganska nyskrivet – låtarna ligger väl tre till fyra år bakåt i tiden. Jag tror att Cry for freedom var låten som blev startskottet för själva inriktningen, att ”detta vill jag göra”.

Tanken var att du skulle haft flera sångare på skivan, men det slutade med att det blev enbart Erik. Kan du nämna några sångare förutom Erik som var tillfrågade?

Erik var fortfarande med i bandet på den tiden så det var naturligt att fråga honom. Kenny var tillfrågad innan han gick med I H.E.A.T igen. Han skulle gjort en eller två låtar. Sen var även Nisse i Dynazty och Rob Lundgren, som är en Youtubesnubbe som sjunger lite olika covers och är skitduktig, tillfrågade plus André från Frances Bloom. Så jag hade lite krokar ute, men sen kom Erik in i studion och sjöng två låtar och då blev andra bullar.

Erik, har du sjungit mycket Powermetal eller tyngre grejer?

Erik: Nej, jag är skitdålig på Powermetal. Jag hade inte så bra koll på den genren, men jag älskar att sjunga tyngre grejer. Det var en fröjd att få pressa mig igenom Stronger than steel.

Du tar emellanåt väldigt höga toner – var det en utmaning för dig? Vilka var dina största utmaningar under inspelningarna?

Erik: Ja, dels det plus att jag blev sjuk förra året så jag hade den ”lilla detaljen” att brottas med samtidigt som jag spelade in det här. Utöver det så är det lite mer högpitchat och snabbare tempo på denna platta, så jag får jobba lite med käkmusklerna.

Jonas: Det sjuka var att det var inte så stor utmaning för Erik att sjunga de här grejerna, vilket var skrämmande på något sätt. Man kan ta tio takes på de där brutala skriken och den ena är bättre än den andra liksom.

Erik: Det var tufft att spela in allt och känna att vi ville få ut skiten samtidigt som jag var sjuk. Det var den absolut största utmaningen.

Hur mycket orkade du vara med i studion under den perioden du var sjuk?

Erik: Det vi gjorde var att Jonas hjälpte mig att köpa hem en massa studioutrustning så jag kunde inreda en liten studio hemma hos mig. Jag spelade in vissa låtar i min studio och sen skickade jag filerna till Jonas så han kunde mixa in dem, så vi jobbade lite på distans kan man säga, men det löste sig ändå. Det svåraste var att jag gick på en jävla massa kortison som påverkade rösten ganska mycket på ett negativt sätt. Det gällde att hantera behandlingen samtidigt som vi skulle lägga sången på en platta – det var en utmaning, men vi fick ut den till slut även om det blev en liten försening.

Hur mår du idag, Erik?

Erik: Just nu mår jag kanon. Jag är frisk, men är lite trött fortfarande eftersom kroppen har tagit stryk, så jag håller på att bygga upp mig själv igen både fysiskt och mentalt. Det är ju en mental process i detta också som behöver bearbetas. Jag har kommit igång lite med träning, i form av bland annat boxning som jag gilla, och känner jag att jag fixar ett boxningspass så fixar jag det mesta. Men självklart har jag aldrig upplevt en liknande uppförsbacke som jag har nu så det har varit tufft.

Ni har en hel del olika musiker på plattan, bl.a. Robban Bäck (Sabaton, Mustasch m.fl.), Sam Totman (Dragonforce) och Love Magnusson (Dynazty), för att nämna tre. Kan ni berätta om processen bakom valet av musiker?

Jonas: Love spelade alla solon på Crown-plattan som vi gjorde. Vi ändrade sololjuden så pass mycket så jag sa till honom att ”som ett straff, eller som betalning, får du spela solo på min platta”. Han är så jälva bra på att spela så det är helt enormt, han spelade ju på Stardust och det blev skitbra.

Sam Totman har vi träffat några gånger när vi har spelat med H.E.A.T i England, plus att vår ljudtekniker har turnerat med Dragonforce, så han satte ihop oss. Sam har varit med och skrivit solopartiet och bridgepartiet som kommer efter på Fearless.

Robban Bäck var den första jag tänkte på som trummis. Han har spelat med Sabaton och Eclipse, så jag visste att han hade bra koll på grejerna och att han hade någon form av Powermetal-bakgrund.

På tal om Sabaton så hör jag vissa inslag av dem i We Unite, i form av låten Ghost division, plus att jag hör lite progressiva inslag i Cry for freedom som påminner om Dream Theater. Har jag rätt i det eller hur skulle ni själva vilja beskriva plattan?

Jonas: Jag skulle beskriva plattan som klassisk power/heavy metal, men det är klart det finns vissa progressiva influenser. Speciellt på Cry for freedom och på Stardust. Jag älskar till exempel Symphony X, som är ett av mina favoritband, så jag har säkert blivit influerad av därifrån. Sen har jag lyssnat skitmycket på Seventh Wonder också, så jag har säkert snott grejer från dem som jag inte tänkt på. Annars så tycker jag att plattan ändå är ganska bred, men ändå smal, om du förstår vad jag menar? Jag tror att alla kan lyssna på den under en lång period och ändå hitta roliga saker hela tiden. Det är lite det som är tanken i alla fall. Jag gillar plattor som du kan lyssna på om och om igen där du fortfarande efter två år kan hitta något låtparti som du inte tänkt på innan, så jag hoppas det blir en sådan skiva. Sen har vi till exempel Stronger than steel som är en käftsmäll á la Judas Priest och det är också jävligt kul.

Jonas, har du skrivit all musik eller har du fått hjälp av någon?

Jonas: Sam var ju med och skrev på Fearless som jag var inne på innan. Erik och Crash från H.E.A.T har varit med och skrivit titelspåret Gate of the Gods. Crash skrev temat och Erik skrev verserna, men det är så långt det är något co-write mässigt på skivan om jag minns rätt.

Erik: Det är ju Jonas som har skrivit 99.6 % av all text och musik och det är så det ska vara. New Horizon är ju Jonas i grund och botten. Det är och ska vara hans lekstuga som jag får vara med och leka i ibland.

Jonas, hur kom du fram till namnet New Horizon?

Jonas: Jag haft en lång period där jag följer en massa sidor på Facebook och på Instagram och där jag hänger med på vad NASA utforskar. Det finns bl.a. en rymdsond som heter New Horizons, det namnet tyckte jag lät coolt så då fick det bli det. Sen kan väl gemene man läsa in att det är ett nytt projekt och en ny början, men mest valde jag namnet för att jag tyckte att namnet var ballt.

Gjorde pandemin att du fick tid över för att göra det här?

Jonas: Jag signade på i slutet av 2019, så det var innan pandemin startade. Sen fick jag mer tid eftersom jag inte var ute och turnerade på grund av pandemin, så själva plattan hade egentligen inte så mycket med pandemin att göra.

Hur ser ni på framtiden? Ska vi se detta som ett seriöst projekt eller en engångsföreteelse?

Erik: Jag tycker definitivt att det ska ses som ett seriöst projekt. Men som jag sagt, och det är ömsesidigt; jag kommer inte gråta floder över att Jonas prioriterar H.E.A.T-turnéer och vice versa, om jag har någon annan grej på gång. New Horizon är vår lilla lekstuga där vi vill släppa bra rockmusik. Sen finns det inga krav gentemot varandra eller så, men jag tycker definitivt att man ska se det som något mer än ett studioprojekt.

Jonas: Förhoppningsvis kan vi ta det till någon scen någon gång. Vi har lite bud som redan har kommit in, men det krävs både tid och planering. Det släpper ju förmodligen på här nu efter pandemin och jag har svinmycket att göra med H.E.A.T så vi får se vad som händer.

Erik: Det är mycket som har legat sen 2020, då pandemin slog till, och som har skjutits upp.

Jonas: Ja, du skulle ha sjungit på den turnén som vi ska göra i maj.

Erik: Ja, Det finns lite av en backlogg att tag i.

Ska jag tolka det som att du kommer göra en tillfällig comeback i H.E.A.T, Erik?

Erik: Nej, nej, nej för fan. Vi bara skojade lite bara – det finns inga planer på det.

Jonas: Visst sa vi 2025 eller?

Erik: 2025 är jag tillbaka. Hahaha… Nej, för fan. Det är original H.E.A.T, förutom Eric Rivers då.

Jag tycker att nyinspelningen av We rise med Kenny är riktigt bra.

Jonas: Den blev svinbra, och det var kul att den gjordes med en riktig sångare, eller hur Erik?

Erik: Jag håller med. Det är skönt att de har en bra sångare i bandet nu mera. Hahaha…

Håller helt med. Den gamla sångaren var ju bara en föredetting.

Erik: Ja, ja. Han var ju bara ”den nya sångaren” i 12 år.

Men det är väl lite som Andi Deris i Helloween – han ses ju fortfarande som den nya killen.

Erik: Samma med Brian Johnson 40 år senare – han ses ju också fortfarande som den nya snubben. Men skämt åsido, så har jag hört lite av de nya H.E.A.T grejerna, det låter kanon och jag och Kenny har en fantastisk bra relation. Jag kanske får hoppa in någon gång när han är sjuk eller liknande?

Varför inte köra med två sångare?

Jonas: Stora Helloween-paketet… Vi får se. Det vore kul att hitta på något i framtiden, men det är lite för tidigt.

Erik: Ja det är lite för tidigt och nu kör vi New Horizon. Men det jag vill säga att alla dörrar står öppna i princip. Det finns ingen prestige gentemot någon, och det finns inga hard feelings någonstans, så vad som helst kan hända.

Känner du någonstans att det kan bli en intressekonflikt mellan New Horizon och H.E.A.T?

Erik: Inte intressekonflikt skulle jag säga. Jag har som sagt ingenting emot att H.E.A.T går först för Jonas. Lika lite som han har något emot att andra saker går före för mig. Grunden till New Horizon är just att dessa förutsättningarna ska vara på plats för att vi ska kunna göra det här.

Jonas: Vi vill inte göra detta till ett projekt där vi känner en press att vi måste ut och turnera och tjäna pengar. Det ska bara vara bra vibrationer.

Ni har ju ändå fått lite bud att spela live. Har ni något band klart om det skulle bli av eller löser ni det då?

Erik: Vi har ju de musiker som är med i Stronger then steel och Event horizon-videon och de är astaggade, så det är plan A. Sen har säkert Jonas tänkt ut både plan B, C och D så vi löser det då.

För de som inte har sett videon. Hur ser bandet ut där?

Jonas: Robban Bäck på trummor, Jens från Crazy Lixx på bas och Daniel från Degreed som spelar gitarr.

Om ni skulle få välja fritt; vilka medlemmar skulle ni vilja ha med i bandet, förutom er två?

Jonas: Jag kan ju inte säga något annat än de jag precis nämnde, för då blir det dålig stämning. Jag tycker faktiskt att det skulle vara skitkul att åka ut med det gänget.

Erik: Jag håller med. Det skulle väl vara en annan keyboardist kanske i så fall – eller så använder vi backing tracks. Hahaha…

Beskriv texterna på skivan. Finns det något tema i texterna?

Jonas: Inget genomgående tema. Det är lite rymdtema på vissa – Event horizon bland annat. Den är bara inspirerad av slutscenerna från filmen Interstellar när de åker in i ett svart hål.

Vissa andra låtar som We unite och Stronger than steel får du som lyssnare läsa in dina egna grejer i. Generellt är de en typ av kamplåtar och där har lyssnaren sina egna takes på sådana låtar.

Stardust är lite mer seriös och handlar om döden och termodynamikens lagar – även fast du dör och blir till aska så kan den delen av dig aldrig någonsin förstöras. Energin kommer alltid att finnas där, fast i en annan form.

Sen har vi Gate of the gods som handlar om Belshazzar’s feast från bibeln, och storyn om The writing on the wall, där jag försökte göra en take på den ungefär som Iron Maiden gjorde.

Nu vill ju Erik byta ut er keyboardist, men om du måste välja Jonas. Blir det gitarr eller keyboard?

Jonas: Jag får inte spela gitarr för Erik… (Här börjar Erik gapskratta reds.anm.)

Erik: Det ligger en viss sanning i det.

Jonas: Jag får inte göra det för någon. Jag får hela tiden höra ”du ska vara keyboardist”. Jag tror att det någon form av härskargrej, att jag ska veta min plats bakom mina keyboards.

Erik: Klart han ska veta sin plats! Nej, men jag tänker mig en kombination; lite Eddie Van Halen-tänket – att han lirar lite gitarr och sen ställer han sig bakom sina keyboards. Man gör lite både och, vilket hade varit jävligt coolt.

Vad bråkar ni om och vem vinner diskussionerna?

Jonas: Vi bråkar aldrig. Jag säger bara åt Erik vad han ska göra och sen gör han det, så det är enkelt. Det är en musikalisk diktatur.

Erik: Vi har nog aldrig bråkat. Om det blir några frågetecken så säger Jonas bara till mig ”Håll käften och spela in din sång”.

Jonas: Jag tror att vi båda är väldigt inriktade på att gå vidare – framåt ska vi!

Erik: Det ska vara enkelt – har man två olika idéer så prövar man båda och så kör man på den idén som känns bäst.

Du har lagt upp en del covers på din Youtube-kanal, Erik. Får vi någon gång se dessa covers i någon annan form än bara på Youtube?

Erik: Jag har inte bestämt mig ännu men det är ganska många som har frågat samma sak faktiskt. Först tänkte jag ha det exklusivt för Youtube, men vi får väl se… Jag skulle vilja producera upp låtarna lite i så fall, för vissa låtar har producerade trummor. Det känns lite som att, om jag skulle lägga upp det, så vill jag göra en större satsning i det än att bara lägga upp det – för att jag gillar att ha det exklusivt på Youtube också. Men som sagt så har jag har inte bestämt mig än, så om folk fortsätter att tjata så får jag väl lägga upp det på andra plattformar också.

Nämn en låtskrivare som du ser upp till, Jonas?

Jonas: Oj, vad ska man säga? Steve Harris. Den jag tänker på direkt, om man inte måste säga någon inom Powermetal, är Max Martin. Sen tycker jag att Anders ”Gary” Wikström i Treat är en grym låtskrivare. Han skriver alltid svinbra grejer och det är kvalité på grejerna.

Och du Erik får naturligtvis nämna en sångare som du ser upp till?

Erik: Oh herregud. Jag får väl säga Sebastian Bach. Jag har lyssnat lite på Slave to the grind-plattan den senaste tiden och jävlar vad han sjunger på den plattan. Det kan nog vara topp tre bästa performansen någonsin i rockmusikens historia på ett album. Det är så jävla bra och vilken form han är i på den skivan!

Nämn ett album Jonas som du skulle velat ha skrivit – du får naturligtvis inte nämna H.E.A.T.

Jonas: Det är svårt – för om jag har skrivit det så skulle det paja magin med just det albumet. Det beror på vilken take man har, men jag antar att du är ute efter en platta som jag gillar skarpt. Jag säger Somewhere in time med Maiden då, för idag är den förmodligen min favoritplatta.

Och för dig Erik, samma sak, men då snackar vi om en skiva du skulle velat sjunga på?

Erik: Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och säga Slave to the grind, men det gör jag inte för jag vill höra den fantastiska sånginsatsen där, så då skulle jag nog säga Let there be rock med AC/DC från Bon Scott-eran.

Jag känner folk som tycker att AC/DC dog med Bon Scott. Håller du med, Erik?

Erik: Det ligger något i det, men sen gick det ju jäkligt bra för dem ändå. Men visst, jag håller med för det fanns en liten djävul i rösten och något lurigt i sången. Han var så jävla naturligt kaxig i sin sång.

Om du inte får nämna Hadiraja som är din egna bira. Vilken är världens godaste öl?

Jonas: 5.2:an. Det var våran studioöl.

Erik: Nej, fy fan! Jäkla pissöl! Nej, det ska vara någon tysk öl för tyskarna gör jäkligt bra grejer. Det får inte bli för credit och speciellt, så jag säger Spaten – det är en bra lager.

Ni släpper albumet nu på fredag. Hur ser planerna ut efter albumsläppet?

Erik: Vi har ju i princip redan alla låtar klara till en uppföljare, det finns några demos som ligger på lut. Sen får vi se om vi kan trycka in något gig här och där och om vi kan tacka ja till de bud som ligger.

Finns det någon plan på när uppföljaren ser dagens ljus?

Jonas: Nej, vi börjar med den första plattan nu och så får vi se sen.

Text: Ulf Romedahl

Fotograf: Gustav Sandholm Andersson

Liked it? Take a second to support Ulf Romedahl on Patreon!