Intervju med Ben Malén

Bandet The Old släppte albumet “Life After Death” 14 maj i år och det är en riktigt kul platta att lyssna på, om man inte oroar sig för att åldras! Några av er kanske känner igen sångaren och gitarristen Ben Malén som sångare i bandet Trance Dance som hade hits som ”You´re Gonna Get it” och ”Emergency”.

Jag fick chansen att ta ett snack med den här hippa snubben och det kan ni läsa resultatet av idag!

Signalerna går fram.

Ja det är Ben!

Tjenare Ben det är Pauline från The Maloik Rock Blog, hur är läget?

Jodå! Gammal och glad! Haha!

Jag tror dig! Efter att ha lyssnat på skivan så tror jag dig!

Haha vad bra att du lyssnat! Vad kan en gammal man som jag göra för dig idag då?

Jo jag tänkte att våra läsare kanske kan få lära känna er lite grann och få sig ett par goda skratt!

Det ska vi nog kunna ordna!

Jag måste bara få berätta. När jag kom hem från jobbet idag så drog jag igång ert album och det gick väl fyra eller fem låtar, sen har inte jag Spotify Premium så den byter ju till något liknande efter ett tag. Det var bara att den bytte till Babblarnas vaggvisa...

Hahaha! Åh det är ju jätteroligt!!! Har du barn?

Nope! Har aldrig lyssnat på Babblarna.

Det är ju grymt ju! Hoppas det är åt andra hållet också så att när de lyssnar på Babblarna så kommer vi upp som nästa! Hahaha! Men du vet, jag har ju jobbat i musikbranschen länge och det finns en del sökverktyg och så där man kan se vilka spellistor man hamnar på och där kan man se liknande artister. Och vi blev jämförda med Led Zeppelin och Pink Floyd! Det är ju lite längre från Babblarna kanske! Haha

Jag hade väl kanske tänkt lite mer The Clash och det punkiga stuket om man nu ska jämföra. Inte det där mer progressiva rockiga.

Inte riktigt nej. I denna algoritmernas värld blir det ju lite lustigt ibland.

Men hur kom ni på detta? Det är ju väldigt speciellt och jag älskar texterna!

Vad roligt! Kul att du lyssnat på texterna! Grejen är såhär att när jag var 14/15 så bodde jag en period i Finland. Jag är uppvuxen här men mina föräldrar är finlandssvenskar så vi bodde i Finland mellan 75 och 83 typ. Och det var ju precis när Punken kom och så hade vi ett band, för i den åldern spelade man fotboll eller var med i ett band, det bästa var att kombinera både. Så vi hade ett band och vi var så jävla dåliga! Vår trummis utbrast en gång att ”Fan vi våldtar musiken!” Haha! Så kommer Ramones första platta och jag kan tänka mig att när människor blir frälsta så är det lite samma känsla för plötsligt så vaknade man liksom upp, nästa dag var man inte en förlorad själ som spelade i ett kakkigt band längre utan man var punkare! För vi lät ju ungefär som Ramones, fast sämre. Vi satt med hakan i bröstet och lyssnade på plattan om och om och om igen. Hur som helt så la vi ner det och skaffade oss riktiga liv, höll bara på ett litet tag.

Men så var det så att vi repade på en ungdomsgård. Så en dag kom Stefan som spelar trummor med oss och berättade att Kotte, en gammal ungdomsgårdsledare som man var livrädd för när man var ung och som man tyckte var sträng och sådär, att han fyllde 80 bast! Och man tackade ju aldrig de som fanns där. Skivaffären där man alltid hade kredit de är döda och så. Och det är för jävligt för de betydde ju jättemycket för oss. Dom flesta av oss gick ju vidare och blev professionella musiker på ett eller annat sätt. Så vi ordnade en fest för honom och samlade ihop så många som möjligt av de gamla banden som repade där och jag tror vi körde tre eller fyra gig på 70-talet och 2017 skulle vi plötsligt lira igen! Haha! Vi lyssnade på och repade in några gamla låtar och spelade några nya och folk tyckte det var jättekul! Och när vi skrev så kände jag att alla låtsas ju vara unga hela tiden! Vi är ju inte det! Även gamlingar låtsas vara unga och ingen skriver om hur det är att vara gammal. Och det var nog det som triggade igång det för det var jätteroligt att skriva om inkontinens och demens och så fast man inte hamnat i det själv ännu.

På något vis har ju alla musiker man älskat genom åren blivit äldre och mjukare i kanterna med några undantag men de skriver ingen ny gammal musik. Om man är över 40 i Sverige är man ju uppvuxen med punken men man är nog rätt trött på de gamla skivorna. Man kan dem fram och baklänges så den här kombinationen av musik och texter visade en massa outforskade ämnen och pensionsfonder att skriva om! Hahaha!
Sen är det nog en liten självreflektion av vår generation också. Vi har hela vårt liv vetat vad vi ställt till med men blundat och gått bara. Och lämnar det till nästa generation att fixa. Det finns en tidig låt vi släppte som heter The Millenial som har en textrad som går ”We´re gonna run to the hills, eat all the pills and leave you all with the bills”. Så lite självreflekterande, vissa av oss har skött oss andra inte men som generation sett så har vi inte skött oss.

Det var både djupt och insiktsfullt.

Ja men vi lämnar ju en sämre värld efter oss, den var bättre förr! En VD idag, jag är ju själv VD, tjänar ju 60 ggr mer än en anställd! Kanske inte jag då som jobbar i musikbranschen! Men alla sådana gap börjar ju påminna om 1600 talet! Innan franska revolutionen! Nu blev det mycket politik här! Haha!

Ja men hör inte det till att åldras också?

Jo, att gamla tanter och gubbar blir gnälliga. Det vore ju förfärligt om det inte var så!

Ja, och om vi ser till bandet så var ju punken som den var då en samhällskritik och jag upplever att en del av det ni skriver och sjunger också är en samhällskritik.

Ja det är det verkligen! Punken sparkade ju uppåt. Jag kommer ihåg att jag hade någon tischa där det stod ”Ner med Allt” som sammanfattade det ganska väl! Det var ju en anarkistisk rörelse i grunden. Och det vi gör är ju också ett slags revolt, en egenrevolt där vi delvis sparkar mot oss själva men också en del mot den åldersrasism som finns idag. Och det är en väldigt svensk företeelse. Jag har jobbat i USA, Tyskland och Danmark, har kontor i Finland men äldst är jag i Sverige. Jag är 60 bast och här är det betungande att vara 60 bast. Och är man dessutom lite pigg, jag lirar ju hockey och så, så får man höra att ”du som är så gammal” och det är en lite obehaglig grej att är du över 45 så känns det som att du är körd! Jag har som arbetsgivare alltid sagt att de bästa människorna att anställa är kvinnor över 50! De är de mest pålitliga medarbetare du kan få och som dessutom ofta är väldigt ambitiösa och nyfikna på ett sätt som kanske inte män är. Svarade jag på din fråga förresten? Jag känner att jag glider iväg här? Hahaha

Ja det tycker jag, jag tänkte på det här med anarkismen och ilskan, kritiken! Haha! För det första ett band som heter The Old, det väcker ju nyfikenhet och så omslaget på albumet som är lite hårt och modernt. Och så kommer det en låt som heter The Arrest och det lockar ju en punkare till att lyssna liksom.

Hahaha jaa

Och sen inser dom att det handlar om Caridac arrest.. WHAT!? Det är ju så klockrent!

Japp! Åh jag blir så glad att någon har lyssnat på texterna! Jag var ju popstjärna på 80-talet, jag sjöng i ett band som hette Trance Dance och hade en massa hits och sen har jag inte gjort någon musik på över trettio år utan jag har jobbat med andra artister och så och jag har aldrig hittat någon anledning att skriva. Så det här vart ju en anledning, att skriva om något som ingen annan har skrivit om. Och så upptäckte jag att det finns ju inte band i hela världen som heter The Old hahaha! Det är klart. Alla vill ju heta The Young. Det var en öppen dörr på något sätt.

Du nämnde ju Trance Dance där. Om du får jämföra, du som jobbat med musik hela vägen från då till nu. Vilka förändringar känner du har varit störst? Sådant som gett en aha känsla?

Ska vi se rent praktiskt på det så är den största skillnaden att på 80-talet turnerade du för att sälja plattor och idag släpper du musik för att kunna gigga. Det är ju en jätteomställning, då tjänade du inga pengar på att turnera. Sen är det ju den tekniska utvecklingen. Då var du tvungen att passera en massa spärrar på vägen. Folk som tyckte att det här var inte riktigt tillräckligt bra. Idag kan du ju bestämma helt själv att ”nu ger jag ut det här.” Och så finns du över hela världen. Distributionsmässigt på samma villkor som Post Malone. Och jag tror inte att världen behöver mer musik. Jag tror att världen behöver mer jävligt bra musik.

Och jag tror att musik som livsstilsmarkör och som tillhörighet har, på grund utav att det är så lätt att ge ut musik, tappat sitt värde. Det är väl dom stora förändringarna som jag ser det. Däremot har ju inget av dem förändrat vad som krävs för att bli riktigt riktigt framgångsrik. Det är samma modell, du måste ha en fantastisk låt innan du fixar din frisyr och du måste vara en väldigt duktig live artist som engagerar människor, dom villkoren är ju fortfarande exakt desamma.

Men så har vi ju förändrat sättet vi lyssnar på musik. Jag vet ju själv hur jag lyssnar. Jag jobbar och det ligger som ett ljud i bakgrunden och när jag hör något som är bra så höjer jag volymen och tänker ”vad är det här?” Och så hade vi lyssnat 75 också om vi haft den möjligheten. Men nu var det ju som jag sa innan vi satt med Ramones skivan och lyssnade i soffan och skickade konvolutet mellan oss. Du hade ingen distraktion, du var helt fokuserad på det du lyssnade på. Men som vi lyssnar nu så tar man ju ett kliv bort från det. Det blir mindre konst och mer ljud.

Vad filosofiskt det blev.

Det blev väldigt filosofiskt det här, det här är mer en bok än en intervju med en punkfarbror hahaha!

Ni hade släppt en del innan också med The Old?

Ja vi släppte ett album i oktober som hette ”The Old Testament”, det var därför den här var tvungen att heta ”Life After Death”. Vi har en våldsam plan som också har att göra med förr såklart. Vi släppte den förra, jag tror det var 1 oktober och nu släppte vi den här och så tänkte vi att vi ska hinna släppa ett album till innan det gått ett år! För förr gjorde många artister två album på ett år och så hann dom med att turnera också! Och sen hamnade vi på 80 talet där det gick fyra eller fem år mellan albumen och alla skulle stå i studion och mala fram och tillbaka så vi ville sätta ner foten och släppa tre plattor på ett år! Inte så långa plattor…

Men är det inte det punk är? Korta låtar korta album?

Ja! Get to the Fucking Point!

Men ny musik då? Du som varit med hela vägen, vad finns det för ny musik som kan leva upp till det som var på 70/80-talet?

Det skapas sjukt mycket bra musik idag. Det kommer så mycket nytt och bra och jag gillar ju hits! Jag gillar nästan alltid det som ligger etta på listan! Haha! Det görs jättemycket bra musik men det är lite svårare att hitta den bara. Man får rota lite mer, det gjorde man ju i och för sig då med men det var lättare att gå in i en skivaffär och hitta än på Spotify.

Jag fick frågan om jag ville recensera Greta van Fleet´s nya album och sa ja fast jag inte hade koll på dem, för man hinner ju inte lyssna på alla musik idag. Man jag läste på lite och de verkar vara en riktig divider där folk surar för att de försöker låta som Led Zeppelin eller nåt Men jag gillade det! Tror du att det är dags för en revival för den musiken nu så vi får höra hur den låter med dagens teknik?

Det tror jag du har helt rätt i. Det blir ju ett helt annat tryck med den tekniken vi har idag. Men framför allt tror jag det är dags för gitarrens revival. Det går ju i vågor. I mitten av 80-talet blev ju alla trummisar arbetslösa när trummaskinen kom för den gjorde ju precis vad man sa åt den. Men sen tröttnade man och i början av 90-talet fick de jobb igen och då var det gitarren som försvann i samband med Acid house och sådant men så kom grungen och det vaknade till liv igen. Och nu är det på gång igen, det märker vi framför allt på demos som vi får att det är två saker som växer. Det är fler band och det är mer gitarr. Det har ju varit solo artister i första hand de senaste sex sju åren men nu är det mer band igen.

När ni spelade in det här albumet nu då, spelade ni in tillsammans eller på varsitt håll?

Jag är glad att du frågade! Faktum är att jag har en studio här upp i Orsa (som också kallas för en bunker utifall att ryssen kommer men det är en helt annan historia. Reds anm) och sen har vår gitarrist en studio i Finland och tre av medlemmarna är från Finland. Så jag satt och skissade här och sen spelade dom in trummor och bas och gitarr där men det coolaste av allt var att jag spelar rätt mycket gitarr på plattan, åttondelar och downstrokes är jag. Jag la gitarrerna här, rena gitarrer. Så skickade jag över filerna till Finland, så körde dom ut dem genom den fantastiska Marshall stärkaren som vår gitarrist har i sin studio och så skickade dom tillbaka det och jag fick tillbaka punkgitarrer! Så allt var inte bättre förr! Det hade fan inte gått att göra förr!

Så vi har suttit och jag har skickat skisser och de skickar tillbaka gitarrer och trummor och så. Jag har i och för sig jobbat under pandemin men jag har ju såklart haft tid över så jag har faktiskt mixat plattan själv. Jag är en late bloomer, det är första gången jag mixar en platta själv i hela livet! Det var svårt kan jag säga och jag vet väl inte hur bra det blev, det låter väl helt okej. Men jävlar vad man fick slita för att få ihop det där.

Vi må heta The Old men jävlar vad moderna vi varit när vi spelat in det här!

Om du fick säga till den yngre generationen varför de ska lyssna på The Old vad skulle du säga då?

Att dom inte ska! Vi har ju en åldersgräns på 40. Vi har det på våra spelningar, vi har ju gjort några och vi har omsatt det i praktiken. När vi spelade på Skala kom det två som var 38 och jag sa till vakten att ingen under 40 får komma in och han sa att du måste skoja och jag sa nej, ingen under 40, du måste kolla leg på alla. Dom flesta tyckte ju det var kul och framför allt dom här 38 åringarna som inte kom in och fick vända! Dom hade ju inte blivit nobbade på 20 år, dom tyckte ju det var fantastiskt att inte få komma in!

På en Punkspelning!! Hahaha!

Så till dom unga säger jag bara, lyssna inte. Tids nog kommer ni få uppleva allt det här men stay sane, börja inte oroa er för de här grejerna också, det är illa nog med mental ohälsa idag så dom Behöver inte veta mer om när blåsan inte funkar längre eller att man inte vet var man har sina läsglasögon! Hahaha! Mitt råd är nej, det här är musik för dig över 40 år för annars kan det ge för mycket dåliga mentala bilder.

Jag ber honom skriva upp mig på gästlistan på nästa gig, jag är ju trots allt 42 och det godkänns med ett skratt och vi lägger på.

/P ”The Poser” Pousár