Your one stop place for all things rock!

Intervju med Fredrik Jordanius från Egonaut!

Egonaut är aktuella med ny musik under 2019 och kommer släppa singel nu på fredag 24 Maj.

Jag passade på att intervjua Fredrik Jordanius som spelar gitarr och är en av grundarna till bandet.

P: Kan du kanske berätta lite om bandet?

F: Jajamän! Vi är ett band från Borås som har hållit på sedan 2005. Vi håller på med vår femte platta nu och innan dess så hann vi även ge ut ett par EPs. Det nya nu är väl att vi bytte sångare 2016, då gjorde vi om bandet lite grann. Än så länge har vi släppt en skiva med Emil på sång, innan var det jag som sjöng. Och nu håller vi på att jobba med vår nya platta! Det är i jävligt korta drag, men vi har ju hållit på en evighet så vi har hunnit med att spela ungefär överallt i Sverige också.

P: Har ni varit ute mer i Världen också?

F: VI har gjort några Tyskland, Holland och Belgien svängar, sen var vi även i Kroatien en sväng där vi var med i en tävling som vi vann 2013 tror jag det var.

P: Sådant måste ju vara jättekul?

F: Ja! Det var kul och det var spännande. Jag har aldrig åkt spårvagn till spelstället och så, så det var en upplevelse!    

P: Häftigt! Så ni har hållit på sedan 2005. Förutom Emil, är det samma medlemmar i bandet?

F: Näeh, jag och Markus, trummisen då är väl dom som har vart med hela tiden. Sen har det väl kommit och gått lite människor genom åren. Det är väl jag och Markus som är konstanta.

P: Okej, är det ni som styr mest i bandet då också eller?

F: Njaa, det kan jag väl inte påstå. Man växel drar väl lite över åren sådär. Han som känner att han har tid och är sugen tar taktpinnen och sen tar nån annan över. Jag har väl varit den huvudsakliga låtskrivaren däremot så jag är väl den som kanske har lagt mig i flest grejer genom åren.

P: Ett finger med överallt då?

F: Ja det blir väl lite så, någonstans är det ju jag som haft visionen hela tiden, särskilt då i början när jag både skrev nästan allt material själv och sjöng så blev det ju naturligt att man var med och styrde.

P: Men som låtskrivare då, brukar du ha något tema när du skriver?

F: Första plattorna hade vi inte det utan då var det väl mest sådär generellt, du vet, arg gubbe i 25–30 års åldern. Men sen de senaste tre skivorna har vi väl jobbat med tema just för att det blir lättare att skriva själva texterna om man har någonting att skriva runt. Har man gjort 30 låtar om att man vill slå nån på käften så blir det gjort, om du förstår hur jag menar? Så vi har lekt med teman nu då. Det är en utmaning för man vill ju inte att det ska bli musikal av det hela heller. Det är lätt att man hamnar där så då får man ju vara lite på sin vakt. Samtidigt så är det ju roligare om man får berätta en historia från början till slut.

P: Jag läste på er Facebooksida om er changer. Doom n´ Roll. Vad är det för något?

F: Nej, alltså jag vet inte. Det är väl det som legat oss mest i fatet genom åren att vi aldrig tillhört någon direkt changer. Vi har ju rört oss lite flytande, i början var det ju mycket stoner och lite punkigt sådär och sen har det ju blivit lite doomigare på sista tiden men det är ju inte sån där Bong rökar doom direkt och det är ju inte den här klassiska metal doomen heller. Så då blev det liksom en halvstöld där, Entombed spelade ju Death n´ Roll ett tag på Wolverine Blues och de där. Så då stal vi det och gjorde om det till Doom n´ Roll men det är också krångligt för folk vill ju placera en i fack och att säga att vi spelar Doom är ju inte heller helt rätt, men nu spelar vi väl någon form av Power Doom eller nånting då, det tyckte tyskarna lät bra när vi pratade med dom.

P: Ja det första jag tänkte när jag lyssnade på Initium var Metal-Power-Metal om du förstår hur jag menar? Det är som betydligt tyngre powermetal när man lyssnar till det melodiösa liksom.

F: Ja, det är ju Emils röst som gör mycket. Han är ju en riktig sångare, innan dess så gjorde jag väl så bra som jag kunde i princip. Det har ju öppnat mer möjligheter rent röstmässigt, innan var det ju mer att försöka vråla i rätt tonart. Nu kan vi ju helt plötsligt göra saker. Och nu när jag slutat sjunga och bara spelar gitarr, sköter låtskrivandet och producerandet så kan ju jag också hitta nya vägar. Sen har vi ju blivit lite bättre på att spela också, man har ändrat influenser; det har vart en resa hela tiden så ja, visst det är väl lite mer inne på metal changern och tassar nu med, så är det ju. Och vi fortsätter ju att utvecklas, vi håller ju som sagt var på att göra en ny skiva just nu och den låter ju inte direkt som The Omega plattan heller utan det blir liksom som en resa.

P: Har ni nån aning om när den nya plattan släpps?

F: Vi sa midsommar men det känns lite tufft just nu. Den första låten utav det nya släpps ju på fredag (24/5) Sen kommer vi släppa en till låt i höst. Och ingen av de två kommer vara med på själva plattan, det blir bara helt nytt material. Vi har pratat mycket om det och vi tycker det är så konstigt att nu ska man ju singla ut hela skivan innan man släpper den egentligen. Och ofta då när man sätter sig ner på en fredag med en kaffe på jobbet och ska lyssna igenom alla nya plattor så inser man ju att man redan hört allt det bra. Så nu släpper vi låtar som inte är med på skivan helt enkelt. Dom är helt färdiga. Och sen har vi spelat in grunderna till 6 av 8 låtar till skivan och vi ska spela in de två sista nu i juni så i sommar ska vi vara klara är tanken. Allting är skrivet och färdigt och omslaget är klart och vi producerar och mixar ju själva denna gången så vi lejer ju inte ut det till någon annan som kan ta tid utan så fort vi kan få klart det och den känns rätt.

P: Kul! Efter skivsläppet då? Har ni några planer på att åka ut och turnera då?

F: Det är väl den stora biten just att om du inte har en turné inbokad i samband med skivsläppet så är det ingen som bryr sig egentligen. Kan jag tycka. Så det handlar ju om att försöka synka ihop allting så att man gör allt på en gång i samma veva, så att man kanske för en gångs skull kan få det att tajma väl. Vi har ju haft lite otur med det här innan så vi har antingen turnerat precis innan skivan kommer ut eller ett halvår efter och då har man ju missat fönstret för att kunna promota skivan. Det tycker jag faktiskt att många band gör nu med, att de åker ut på USA turné i tre månader och sen i samma sekund som de kommer hem släpper de ny platta, jag vet inte, det kanske är så man gör nu förtiden men det känns bakvänt. Det handlar ju om att få det att synka. Sen är det ju stenhård konkurrens om att få komma ut och spela över huvud taget nu med för alla band som någonsin har funnits finns ju nu. De har återförenats och så och alla vill spela nu. Det är svårt att slå sig fram om man jämför med hur det var förr, jag höll ju på med power metal för tjugo år sedan då kunde man skicka femton promoskivor och få arton spelningar på dom. Det är lite segare nu.

P: Ja, jag har tänkt på det att hårdrock och metal känns mer accepterat idag än för tjugo år sedan. Det måste ju påverka marknaden.

F: Ja oh ja! Sen är ju marknaden större nu! Du kan ju inte leva på att släppa musik heller idag. Du måste ut och spela för att få det att gå runt om du vill kunna leva på det. Jag kommer ihåg första plattan jag släppte 97, då fick vi skäll av vårt skivbolag för att vi ”bara” sålda femton tusen ex. Hade du sålt femton tusen ex idag hade du legat på varenda topplista i hela Europa. Så det har ju ändrats mycket. Jag har ju lite tur att jag har kontakter sedan gamla band så vi har ju lite bokare att jobba med och så. Så det finns nog en god chans att vi ska komma ut i samband med skivsläppet när det nu blir. Vi ska försöka göra det rätt den här gången. När vi släppte Deluminati, två skivor bakåt så fick helt plötsligt Sweden Rock mitt upp i allting där. Så vi spelade ju på Sweden Rock det året och vi släppte skivan samma dag som vi spelade på festivalen. Men det blev ju en sån hiskelig panik för att få ut allting till Sweden Rock då. Det blev inte heller jättebra. Tanken är väl att göra detta genomtänkt och genomarbetat då. Men sen får man ju se. Ringer Nuclear Blast och vill släppa skivan imorgon får man väl lägga i en växel. Så är det ju!

P: Vi har ju många läsare som själva är musiker. Vad kan du ge för tips till dem som verkligen vill starta upp ett band och ha en framtid med det?

F: Sätt upp ett mål och uppfyll det! Det är väl det enklaste egentligen. Att bestämma att ”vi vill göra det här och det här och på vägen vill vi åstadkomma det här” och sen försöka göra det! Annars tror jag att om man kör förutsättningslöst och tar det som det kommer kan det bli en lång startsträcka. Så hade vi det själva, vi startade ju som ett sidoprojekt så vi ville egentligen bara spela tillsammans, vi hade ingen plan utan det tog ju tre år innan vi släppte vår första EP. Sen är det alltid bra att lära sig att göra saker själv också. Det är ett bra sätt att spara både tid och pengar på. Så ha någon form av mål!

P: Du producerar ju själv, bland alla duktiga producenter i världen finns det någon du skulle vilja samarbeta med någon gång?

F: Ja det finns det väl. Jag har genom åren lyckats kryssa av några av mina drömgubbar men Nicke Andersson hade ju vart en dröm, han hade nog kunnat göra mycket kul med vårt material tror jag. Sen finns det ju de här sjukt stora mixgubbarna, Andy Wallace och Chris Lord Alge, men dom tar ju en årslön för att mixa en platta så vi har ju en bit kvar till dess. Sen finns det ju många bra svenska, ”Plec” (Thomas Johansson) han har vi faktiskt lånat lite till denna skivan, han var nere med oss en dag och ställde ljud. Det har väl genom åren varit en budgetfråga, om det är där man ska lägga krutet eller om man ska lägga det på promotion, vad väljer man? Eftersom vi hela tiden haft en egen studio har det blivit lite sådär att då lägger vi pengarna någon annanstans. Och så tar vi in folk där vi känner att vi kör fast då om vi måste. Det är en bra sits, jag hade tur där. Jag fick kontrakt med ett japanskt bolag precis innan pengarna tog slut i musikbranschen. Så jag fick ett ganska bra förskott där för att göra en platta, 2004 tror jag det var. Och då tog jag det förskottet och gick upp till musikaffären och ja, på den vägen är det.

P: Vilken dröm! Men du nämnde ju att ni spelat på Sweden rock, det måste ju ha varit jättekul men finns det någon spelning ni gjort som fått dig att känna att ”Det här är varför jag gör det”?

F: Ja, vi spelade i Hamburg i höstas. Ihop med ett suveränt band från Färöarna som heter Hamferð och det är nog bland dom bästa gigen jag har gjort utav alla gig jag gjort och då har jag ändå vart ute här och var. Klubbgig, smockat, grymt ljus, bra ljud, det är nog någonstans höjdpunkten av vad vi gjort som band hittills. Sweden Rock var ju så stort och så var det så mycket stress i och med skivan och allt så det blev liksom inte läge att stanna upp och känna av vad man gjorde om du förstår hur jag menar? Det var alldeles för lång paus mellan banden så man hann ju bli tvärnervös och så filmade vi det också, det skulle vi inte ha gjort. Då fick man ju hela tiden tänka på det och man var på så många ställen samtidigt i huvudet. Däremot Hamburg giget, det var ju som ett vanligt klubbgig som bara blev otroligt lyckat. Så det är nog den spelningen som jag kommer ihåg just nu som varit bäst. Sen är det ju alltid kul att spela på hemmaplan.

P: Nu kör vi en klassisk fråga. Om du hade fria händer att sätta ihop ett drömband, vilka skulle du ha med då?

F: Oj! Mike Ammot på gitarr garanterat, han är ju en grym gubbe. Spiritual Beggers stal vi mycket av precis när vi startade vårt band! Eeeh, ja vilka ska man ha med mer då? Det finns så mycket bra gubbar men Tobias Forge är ju en duktig kille, han får la sjunga då. Sen ska man väl ha en basist och någon trummis med kanske. Det är så svårt! Det finns så mycket bra folk! Men det finns ju bara en basist i Sverige det är ju Charlee D´Angelo han är ju med i alla band redan så han kan ju få vara med där också, så tar vi Axenrot från Opeth på trummor så kan vi med Per Wiberg på klaviatur för han kan ju spela allt.

P: Det låter som ett bra set up!

F: Ja, det blir ju lite så och ska man sen börja tänka världen så är det ju helt omöjligt! Det är lättare att begränsa sig till Sverige.

P: Ja i Sverige har vi ju en otrolig mängd duktiga musiker! Det är ju nästan så att småbanden får slåss om klubbspelningarna idag.

F: Ja så är det ju. Jag lyssnar nästan bara på svensk hårdrock just nu i alla fall, det har blivit så för som sagt det finns så mycket och det är så bra. Nya svenska band inom vilken changer som helst kan ju knäcka de flesta etablerade lätt. Som när Vampire kom så spöade dom ju skjortorna av de flesta old school dödsarna. Det finns så mycket kompentens här och det är ju både bra för det är otroligt inspirerande men det är lite frustrerande med om man ska slå sig fram.

P: Vi är ett ganska litet land med alldeles för många bra musiker.

F: Precis det är enklare för våra polare i Hamferð som är det enda Doom bandet på Färöarna dom har ju lite mindre konkurrens. Men nej då, som tur är så är det ju lättare att boka en turné i Europa än att fixa fem spelningar i Sverige idag så då gör vi det istället.

P: Jag avslutar alltid med Tre snabba!

Vodka eller Energidryck?

Vodka

Anthrax eller Mettallica?

Metallica

Hamburgare eller Sushi?

Sushi

Tack till Fredrik som tog sig tid att prata lite med mig! Här nedan kan ni lyssna på tidigare musik av bandet och glöm inte bort att hålla ögon och öron öppna efter deras nya singel som släpps på Fredag!

/P. ”The Poser” Pousár