Magnus Karlsson är förmodligen en av Sveriges mest produktiva låtskrivare och producenter.
Han är inte bara medlem i Primal Fear utan vid sidan av driver han många projekt samtidigt som han skriver och producerar musik åt andra artister och band.
För snart två veckor sedan släppte han sitt tredje album tillsammans med Ronnie Romero och Mike Terrana under namnet The Ferrymen.
Vi fick ett snack med denna mångsysslare om albumet, Heart Healer och mycket annat.
Tjena Magnus. Hur är läget?
Det är bara bra. Jag sitter här i min hemstudio och spelar in gitarrer.
Du ligger verkligen inte på latsidan.
Nej, det dyker upp nya grejer hela tiden så det är kul.
Hur har responsen varit än så länge på nya albumet med The Ferrymen?
Responsen har varit fantastisk! Och även om jag såklart blir väldigt glad för bra recensioner så värmer det extra mycket med alla meddelande från folk som har lyssnat på plattan. Jag la ut en fråga på Facebook igår angående vilken favoritlåt folket som följer mig har. Superkul att läsa!
Det som jag slås av när jag lyssnar på skivan på skivan är ditt otroliga sinne för detaljer. Likt Heart Healer så gör du återigen ett hantverk av högsta kvalitet så jag undrar helt enkelt; hur mycket tid lägger du på varje låt när du skriver och arrangerar låtarna?
Tack så jättemycket. Själva låtidén med melodier osv kan gå väldigt snabbt. Det kan röra sig om minuter ibland. Själva produktionen och arrangemangen kan jag jobba i veckor med på en enda låt däremot. Speciellt i början när man vill lägga ribban för en ny platta. Jag kan gå tillbaka och pilla lite här och där, men att bara skriva själva låten samt sitta och spela och sjunga den på en akustisk gitarr går ganska snabbt – den andra biten tar tid. Men jag tycker det är kul för jag vill förbättra mig hela tiden. Det kan vara så att jag köper nya syntar och nya ljud och jag vill förstås testa allting.
Tänker du själv något på de detaljer du går in i? Jag får uppfattningen att låtarna är väldigt detaljstyrda med stråkar osv. Stämmer det?
Som jag sa så lägger jag ner väldigt mycket tid på det för att jag tycker det är kul.
Det är många som säger att när de lyssnar på min musik, så upptäcker de nya grejer hela tiden eftersom det är så mycket små detaljer. Jag gillar själv när det händer mycket men ibland kanske jag stoppar in för mycket så det blir lite stökigt för det ska ju låta bra också. Jag tänker jättemycket på detaljer, sitter och plockar bort och lägger till grejer, gör olika lyssningar med olika lurar och ser om det är en cello som krockar med en gitarr osv. Jag har haft förmånen att jag jobbat med bra folk hela tiden, exempelvis Jacob Hansen och på denna platta har jag jobbat med Simone Mularoni. Båda två är otroligt duktiga på att mixa och kan hantera otroligt mycket prylar.
Skulle du vilja kalla dig för perfektionist?
Det kan man säga. Perfektionism för mig är när det låter riktigt bra och man får gåshud av det och det är det som är mitt mål, sen kanske inte jag lyckas alltid med det. Det har inte bara med låten att göra, vad det är för text, melodi eller vad det är för gitarr-riff utan det har med helheten att göra. Jag går igång på om det är pampigt och stort ljud men sen har ju alla olika smak. Jag kommer ihåg att när jag skrev titelspåret så fick jag verkligen känslan att ”där satte jag den” med alla orkesterprylar och jag fick till det där maffiga soundet precis som jag ville ha det.
Om du ska jämföra den här plattan med de två tidigare. Vad skulle du säga då?
Det gick fortare att skriva den här plattan eftersom det var mitt i pandemin och vi visste inte om Ronnie skulle försvinna iväg på en turné som skulle vara i en hel evighet, så jag fick lite av en deadline att jobba emot. Sen blev det ju ingenting eftersom allt blev inställt men jag skrev på rätt snabbt ändå.
Rent musikaliskt så är det mer blandat och lite mer progressiva grejer och lite mindre power metal som det kanske var mer av på de två första skivorna.
Sen, eftersom det är vår tredje skiva, så vet jag vet mer hur Mike spelar och Ronnie sjunger vilket har gjort att det var lättare att skriva den här skivan tycker jag.
Om jag påstår att skivan innehåller mer stråkar och liknande arrangemang. Vad säger du då?
Det stämmer. Det gäller nästan allt jag gör nu för tiden. Jag har varit insnöad på det de senaste åren med Metaloperan och även i andra projekt som jag gjort. Jag gillar soundtrack till filmer och lyssnar mycket på det och försöker lära mig hur till exempel Hans Zimmer har gjort. Det är så snyggt att ha det som ett intro för det passar så bra till metal, så det är lätt att man hamnar där och nu har detta alltså även nått Ferrymen.
Kan man säga att skivan är en liten spinoff från Heart Healer plattan?
Ja, Jag är inne i en sådan period att jag tycker det är väldigt kul att baka in dessa typer av arrangemang i låtarna.
Har du någonsin tänkt tanken att du skulle vilja göra något live med en riktigt symfoniorkester?
Det hade varit coolt. Framförallt med Heart Healer hade varit riktigt häftigt men det hade även funkat med The Ferrymen för nu har vi tre plattor ute och några låtar att välja emellan. Med en symfoniorkester kanske det hade fungerat med en mindre turné, exempelvis på lite festivaler och sånt. Alla vill det men det är svårt med tiden för Ronnie är uppbokad och turnerar hela tiden och jag är bokad i två år framåt i studion så det är inte lätt att hitta ett bra läge att få till det. I och med att det har varit lite krångligt med pandemin så har det varit lite mindre snack om det nu, men vi alla vill göra det någon gång i framtiden.
När vi ändå snuddar vid pandemin så undrar jag vad som varit de största svårigheterna att spela in under rådande omständigheter?
För mig personligen har det svåraste varit att jag inte har vetat när folk ska försvinna ut på turné. I och med att det har varit osäkert hela tiden så jag har tvingats anpassa mig efter det, vilket varit svårt. Annars så har det varit bra i studion. Framför allt underlättade det när vi höll på med inspelningarna på Heart Healer att alla sångerskor var hemma. Det hade varit hopplöst att få tag på dem annars med tanke på att de är ute och turnerar med sina respektive band. Men nu hade jag tur att alla var hemma och att alla var lite sugna på att göra något så det var ju egentligen ett guldläge att göra en sådan grej. Men det är klart; jag saknar absolut att vara ute och spela på festivaler etc.
På tal om festivaler. Blir det något i sommar med Primal Fear nu är vi nåtts av nyheten att Matt är på bättringsvägen?
Jag har faktiskt inte spelat live med dom på länge eftersom jag har varit fullt upptagen med mitt studioarbete. Sen har de ganska långa turnéer och jag är inte så sugen på att sticka iväg flera månader och vara borta från familjen. Men jag såg att de hade lagt upp någonting om att köra igång något i sommar men vi får se hur det blir, i nuläget är ju allt så osäkert. Även om folk bokar upp sig så är det ju tveksamt om det blir av eller inte.
Du pratade lite om det där med deadlines och som jag har förstått det så är du ingen fan av deadlines så utan du vill ha lite mer fria tyglar. Berätta mer om det?
Det är både och på den punkten. Hade jag aldrig hade haft en deadline så hade jag förmodligen inte varit så produktiv i studion utan saker och ting hade tagit längre tid. Ibland är det säkert så att saker blir bättre för att man lägger extra tid på det. Men visst, ibland tycker jag det blir för tajt och jag vill inte bara slänga ut någonting utan jag vill att det ska vara bra. Att det ska vara bra går före allt annat och är jag inte nöjd så får jag försöka skjuta på det. De gånger som det har varit svårt att få ihop det så har skivbolaget inte varit svåra att övertala för de tycker också att det är bra som det blir så bra som möjligt och att jag inte ska stressa fram något.
Hur ser du på uttrycket ”only killers – no fillers”?
Jag har hört uttrycket och det är väl något som alla strävar efter antar jag. Inget band eller artist vill väl ha fillers, utan jag tror att alla gör sitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Jag har aldrig någonsin tänkt tanken att ”jag slänger med den här låten bara för att”. Man kanske inte blir 100 % nöjd i efterhand, men jag försöker tänka att detta var det bästa jag kunde göra när jag när jag väl gjorde det. Det här är det bästa som jag kan göra just nu. Visst, det kanske hade blivit bättre om jag hade väntat ett år, men så kan man inte hålla på heller.
Har du tänkt tanken när du har lyssnat på dina gamla inspelningar att ”de här sakerna kunde jag ha gjort bättre”?
Absolut, men man lär sig hela tiden. Ibland kan jag känna att ”nu har jag en skitbra låt”, men när jag väl lägger text på den låter den inte alls lika bra längre. Det måste stämma med konsonanter och allt ska låta snyggt. Det ska inte ha något konstigt ord på en hög ton för då kan den som ska sjunga låten inte sjunga den riktigt. Eftersom jag har jobbat med väldigt många bra sångare har jag lärt mig hur de sjunger. Det kan till exempel vara att jag tycker att ”shit vad detta är bra – men varför låter det inte bra?”. Då kan det vara att det var ett ord i texten som inte passade med låten. Då är det bättre att det blir lite konstig text och att orden flyter på bra, att det blir mer snygga ord att sjunga, om du förstår vad jag menar?
Sen kan jag höra, på mina tidigare plattor, att jag kanske körde vissa grejer lite för länge där man kunde halverat dessa och varit lite mer effektiv. Men nu har jag skrivit så mycket musik, så nu har jag kommit in i andra svårigheter. Jag har min stil, jag vet vad jag gillar och jag vet vad jag är säker på, men ibland kan det kännas som att det påminner lite för mycket om andra saker som jag gjort. Ofta har det att göra med, som jag själv kan tycka åtminstone, att jag arrangemangen innehåller samma syntljud eller samma ackord eller någonting sånt. Så det är alltid mycket att tänka på, men jag försöker bli bättre hela tiden.
Jag läste att du får en del inspiration till dina texter från filmens värld. Så min fråga blir då givetvis om det är någon film som du har hämtat idéer ifrån till det nya albumet?
Inte så mycket till Ferrymen om jag tänker efter. Ibland kan det vara så jag snappar upp en cool fras när jag tittar på film. Då kan jag lägga den på minnet, och se om jag sen kan använda i en låt som handlar om något helt annat än vad den där filmen handlade om. Jag håller inte reda på vilka filmer citaten kommer ifrån så det kan vara allt möjligt. Jag vet en serie som jag har blivit väldigt insprirerad av och det är Penny Dreadfull, som blandar alla möjliga skräcksagor till en historia och filmmusiken är grym, så det soundtracket har jag lyssnat mycket på.
Vad handlar texterna till ”One more river to cross” om? Som jag har förstått det så är det ingen konceptplatta?
Jag läste faktiskt igenom texterna lite extra häromdagen och såg att många är lite smått sorgliga på något sätt. Det handlar om många problemgrejer, men ändå är det genomgående temat att man kan överkomma alla problem. Att du vågar göra förändringar och vågar ta tag i all skit som händer i livet.
”One word” som är första låten ut på plattan är faktiskt inspirerad av kommentarer som Ronnie har fått på nätet. Han har fått en hel del skit för att han sjunger i så många olika projekt. Det räcker liksom att ett par stycken skriver något negativt så sprider det sig så enormt, och av det fick jag mycket inspiration till låten. Han är ju så otroligt hyllad och fått så mycket cred för det han gör – nu har till och med Ritchie Blackmore plockat upp honom. Men det räcker tyvärr med att ett par stycken skrivet något elakt på nätet så väger det så otroligt tungt – fast det inte ska betyda ett skit egentligen. Jag kan förstå den känslan själv för när jag har gjort en platta själv och verkligen kämpat med den och så får jag någon elak kommentar på exempelvis Youtube… Nu syftar jag absolut inte på en dålig recension, för det är helt ok med sånt, men när någon skriver något uppenbart elakt så är det något helt annat.
En annan grej som jag gillar med texter är att man kan tolka dem fritt själv och stoppa in dem i ett eget sammanhang fast låten i sig kanske handlar om något helt annat. Det får jag ganska mycket mejl och meddelanden om; ”den låten hjälpte mig igenom något tack vare att jag lyssnade på den”. Oftast är det så att i mitt huvud handlade låten om något helt annat än vad just den personen kunde relatera till, vilket jag tycker är jäkligt fräckt.
Finns det ämnen i dina texter som du egentligen skulle vilja skriva om men låter bli?
Nja, egentligen inte för om man tar känsliga ämnen som religion och politik så tycker jag att det är svårt att skriva om för jag vill att texten ska vara lite poetiskt. Om jag har en åsikt som jag uppfattar som lite kontroversiell, så skulle jag kunna få in det i min text utan att folk direkt fattar vad jag menade eftersom jag gör det på ett poetiskt vis.
Vad jag har förstått så brukar du ha ett tomt blad inför en inspelning. Hade du några gamla låtidéer som låg kvar sen gammalt den här gången eller kom du in med ett tomt blad som du brukar göra?
Ja. Det är nästan alltid så egentligen jag håller på med nya skivor hela tiden så jag hinner liksom inte samla på mig andra grejer. Har jag en kass idé så slänger jag den bara om den inte är bra nog. Ibland kan det hända att jag sparar något riktigt fett power metal-riff till Primal Fear på min telefon som jag kan plocka fram när det behövs men annars så sparar jag ingenting. Jag gillar det här med att ”nu är det bara den här plattan som gäller”. Hade jag till exempel skrivit den här plattan och Heart Healer samtidigt så tror jag bara det hade blivit rörigt.
Jag tycker att de två senaste plattorna som du gjort med Primal Fear (Apocalypse och Metal Comando) är riktigt bra. Håller du med mig?
Tack. Ja, vi har hittat ett sätt att jobba på och en stil som vi slipar på och Ralf blir bara bättre och bättre. Nu har han i och för sig alltid varit bra så det känns så gött för det blir så enkelt att jobba tillsammans. Jag vet vad Matt och Ralf gillar så allt känns klockrent. Vi sitter mycket på Skype och skriver och ritar på idéer. Oftast när skriver jag själv och får en idé som kanske är helt galen, så har jag direkt Ralf och Matt som bollplank vilket känns jäkligt skönt för säger de ja, så kör vi på det. När jag sitter själv så vet jag ibland inte om det är bra eller dåligt.
När jag lyssnade igenom Ferrymen-skivorna så fastnade jag lite vid ”Fool you all” från första plattan. I min skalle hade den passat även som en Primal Fear-låt. Har du tänkt tanken när du skriver på en låt att ”denna skulle Ralf sjunga egentligen”?
Njae. Av alla mina projekt så är det väl i så fall Ferrymen som ligger närmast Primal Fear, så det stämmer att det skulle kunna funka. Sen är det mer syntar och liknande grejer på Ferrymen än Primal Fear. När jag är inne i ett projekt så tänker jag inte på något annat för jag är så inkörd på just det och just nu är det bara Ferrymen som gäller så jag kör på det.
Du nämnde att du är uppbokad i studion i två år framöver. Är det något som du ska jobba med som du kan avslöja redan nu?
Ja, just nu är det nästa platta med Russel Allen och Anette Olzon som är färdig och håller på att mixas. Samtidigt så spelar jag in gitarr på ett projekt som inte är officiellt ännu men det kommer senare i år kan jag tänka mig. Det är något helt nytt och nu är jag enbart är inhyrd som gitarrist och inte producent, vilket är ganska skönt på ett sätt för jag kan bara lämna över det till någon annan. Jag bara spelar vad jag kan och sen får någon annan sköta resten. Sen ska jag börja jobba med nästa Freefall-platta och efter det så blir det med mitt gamla band Last tribe som är lite mer proggmetal. Sen vill skivbolaget ha en ny Heart Healer platta så det blir säkert mer än två år om jag orkar.
Ja, för du jobbar dessutom heltid som gitarrlärare eller hur?
Precis, det stämmer så det är rätt mycket. Sen jag vaknade idag och fram tills vi började snacka nu så har jag suttit och spelat in gitarr. När vi är klara så ska jag ha ett Skype-möte med jobbet där jag jobbar som gitarrlärare och sen ska jag försöka spela in lite till. Vissa dagar hinner jag inte vara i studion på grund av undervisning, men så länge jag tycker det är kul så är det bara att köra.
Av Ulf Romedahl
Pauline Pousar 
Anna Mattsson