Your one stop place for all things rock!

Intervju med multiinstrumentalisten och låtskrivaren Magnus Karlsson

Mr Magnus Karlsson ligger bakom tidiga julklappar med bland annat Last Tribe, Allen/Lande, Midnight sun, Bob Catley, Tony O ´Hara, The Code, Last Tribe, Magnus Karlsson´s Freefall, The Ferryman, Allen/Olzon, Kiske/Sommerville och Starbreaker. Likt Max Martin drejar han fram metalhits, medan vi vanliga dödliga föräter oss på tacos och kebabpizzor.

Multiinstrumentalisten har funnit en ovärderlig glitch mellan a.o.r, den melodiska hårdrocken och heavy metal. Hans patenterade melodiska rock tycks hela tiden finna nya nyanser i sitt egna universum. Gitarrläraren Magnus Karlsson från Höör jobbar heltid, men nästan också fulltid med musiken. Hur hanterar han det? Sover den mannen överhuvudtaget? Har han lyckats klona sig själv, eller börjat med biohacking? Det, och mycket till får ni reda på om ni läser denna intervju.

En intervju med Magnus Karlsson – Av Mats ”Hammerheart” Widholm

För det första, grattis till en av dina bättre plattor någonsin såväl låt-som produktionsmässigt tillsammans med senaste The Ferryman!

Tack:))

Black Sabbath featuring Tony Martin

Tony Martin är en husgud, främst utifrån de två gudabenådade Black Sabbath plattorna: The Headless cross och Tyr. Hur kändes det att jobba med honom?

”Han är ju en husgud även för mig. Jag växte upp med dem plattorna och tycker de är bland de bästa som gjorts i hårdrocksvärlden. Nästan exakt på dagen för 25 år sedan innan Sweden rock hette Sweden rock Festival, så hette festivalen Karlshamn Rock Festival. 1995 var Black Sabbath där med Tony Martin. (låtar som avverkades där var Neon knights The shinning, Wizard, War pigs, Headless cross, Rusty angels, I won’t cry for you, Mob rules, Black sabbath och Sabbath bloody sabbath – redaktionen). Den konserten gjorde ett stort intryck på mig. Jag inspireras fortfarande av alla plattor med Tony Martin, och hur han skriver musik, så det är himla kul att ha med honom. Tony har lite andra krav än de andra sångarna. Han vill inte bara sjunga färdigt låten, utan han vill också vara med och skriva. Tony var med och skrev texterna och melodierna på sina låtar. Det tackar jag inte nej till alls eftersom Tony är duktig på att skriva texter. Det hade ju varit löjligt om jag stod på mig och ville ha mina texter med, när Tony Martin kunde styra istället.”

För mig var kvartetten med ”Hold your fire”, ”Queen Of Fire”, ”All The Way To The Stars” och ”Temples and Towers”  plattans höjdpunkter. Är det någon av dessa som du föredrar framför andra på albumet?

Den låt med Noora, ”Queen of fire” var ju väldigt speciell. Jag har lyssnat mycket på henne och verkligen vilja göra någonting. Jag frågade Noora, och hon ville först höra om hon gillade låten liksom. Jag kom ihåg att jag la rätt mycket tid på att få det perfekt för henne. Hon var den som sjöng in den först, så jag hade den nästan för ett år sedan. Det blev himla bra. Jag tycker att Noora sjunger som en ung arg Ann Wilson från Heart du vet. Det är lite mer ilska i det. Jag tycker att hon gjorde det otroligt bra. Hon berättade när vi träffades och gjorde videon, att hon verklige kunde relatera till texten. Det känns verkligen ärligt när hon sjunger på något sätt. Inte bara att hon sjunger en låt, utan som hon verkligen menar det, även fast det är jag som skrivit texten – den blev jag otroligt nöjd med.”

Battle beast with Noora

Jag blev helnöjd med alla låtar och sångare på plattan exempelvis Dino som sjunger ”Hold your fire”, han är ju helt otrolig också. Om man vill hitta något som matchar Jorn så, han har ju det där stuket. Likadant med de där låtarna med Rena som han sjöng, var jag också väldigt nöjd med. I princip alla var bra, det är ingen som jag är missnöjd med. Den enda som jag tvekar lite på såhär i efterhand är nog mig själv. De jag bjöd in var så oerhört bra. De hade varit bra på de förra plattorna också, men den här gången blev det så otroligt bra. Det kändes som om ett större snäpp för mig som sångare med det här gänget, det blev lite jobbigare. Jag är ju inte känd som sångare som de andra är, men det är ju ändå min platta. Egentligen var det meningen att jag skulle sjunga på alla låtarna i princip, och så bjöd jag in ett par gästsångare, och den här grejen med gästlistan växte och blev lite för lång. Men jag tänkte, att något måste jag göra själv, eftersom det är min platta. Det som räddade mig lite grann är att jag inte har riktigt samma stil. Hade jag sjungit som Dino eller Russel Allen, fast lite sämre, så hade det varit himla tråkigt. Nu blir det istället ganska långt ifrån deras stilar eftersom jag har en helt annan röst och då lite svårt att jämföra oss.”

Något jag undrat över hur stor del du har i val i vilka vokalister som medverkar på dina soloalbum, hur stor procentandel är Frontiers val?

Näe, det är jag själv som bestämt alla sångarna. Renan Zonta (Electric mob) kände jag inte till innan, utan jag såg hans första video som skulle släppas på Frontiers. Han var inte alls känd i Europa innan, utan mer i Brasilien. Hans band har ju en helt annan stil, lite bluesigare. Men när jag hörde den där rösten, shit alltså, det kommer att bli riktigt bra. Jag fick lite samma vibbar som när Jorn sjöng på Masterplan. Det är ju Helloween power metal, fast Jorn är ju lite mer blues feeling i sin röst, men mixen blev sådär magiskt på något sätt. Det kände jag med Dino Jelusic (Animal drive, Dirty Shirley) också; han är ingen power metal sångare, men blandningen blev perfekt.

Känns det som du utvecklas som musiker och låtskrivare utifrån Frontiers” subtila: ”såhär bör det helst låta, men annars får du göra hur du vill”?

”Jag har ganska fria tyglar, men så klart hade jag kommit med en rap-platta så hade de nog reagerat. Jag bestämmer nästan precis helt själv, men såklart, de vill ju gärna veta hur det går, och de vill gärna ge lite input och förslag, något jag tacksamt tar emot. Bolaget är ju mer åt a.o.r.-hållet, än vad jag är. Men de har ju även metal band också, även om det är mest Journey, Survivor och Toto, lite åt det hållet.

På första Allen/Lande jag skrev, sa de: kan du skriva, men skriva a.o.r? Då visste jag knappt vad a.o.r var för något. Så jag skrev lite vad jag trodde var a.o.r. Jag själv upplever väl inte det som riktig a.o.r. men mer hårdrock med nästan lite metal sound. Men det var de jättenöjda med, så det jag tror de vill ha starka melodier, det är deras pryl, och det är min pryl också, så därför blev det aldrig någon konflikt heller. Jag är glad, jag får skriva det jag vill. Det är en bra matchning, plus att de har de där fantastiska artisterna. Så om jag gör någonting, så vet jag att de kan hjälpa mig med de flesta kontakter – det är rena drömmen.”

I mina ögon har du en högsta lägsta nivå i paritet med Pretty Maids och Treat när det kommer till melodisnickeri. Upplever du någon form av prestationsångest eller kreativitetsebb utifrån all musik du skapat under 2000-talet?

Nä, jag gör det här för att jag tycker att det är kul, och så länge det är kul då blir jag oftast nöjd. Sedan vet man ju aldrig vad folk tycker. Jag försöker variera mig, och jag vill absolut inte göra samma platta om och om igen. På Primal Fear så skriver jag på ett helt annat sätt, lite hårdare, och med mindre syntar. Skriver jag musik med Starbreaker så blir det input på hur han har det och så. Där blir det mer att anpassa sig efter vissa artister, inte skivbolaget. Artisterna har sin stil, och till dem kan jag inte skriva hej vilt till, utan de är oftast med i processen. Det är ju samma sak med Primal Fear. Jag gillar ju deras stil, och på så sätt blir det inget jag blir tvungen att tvinga fram.

På tal om Primal Fear, det är en grupp för mig som jag har svårt att ta på allvar. De känns för mycket som Judas a´la Painkiller-eran. Vad tycker du om det?

Jo vi har haft painkiller-perioder, och Ralf kan ju sjunga på det sättet. Men de senare albumen har det väl inte varit så mycket av den varan. Typiskt nog har vi släppt en singel där vibbarna finns och där Ralf spräcker blodkärlen. Han kan ju sjunga annat också. Vi gjorde en cover av Hearts: ”If look could kill” för en 3 till 4 år sedan. Han sjunger helt annorlunda, och kan hantera den stilen med. Som sagt, det är ju en smaksak, jag gillar ju hårdare musik också.

När jag recenserar dig ger jag dig epitetet: Mini-Malmsteen, en person som för övrigt är en husgud hemma hos mig. Har du någon åsikt om Yngwies utveckling under 2000-talet, där han producerar och sjunger själv?

Tja, han får ju göra som han vill så klart. Visst hade det varit underbart om han haft någon av sina grymma sångare exempelvis Joe Lynn Turner och Mark Boals är fantastiska. Det är lite sorgligt får man säga. Jag tror att han känner att han vill göra allting själv, och det kan han ju verkligen om han vill. Men han har väl förlorat en hel del på det. Själv har jag mer varit inne på Steve Vai och Steve Morse och lite andra gitarrister, inte specifikt Yngwie. Det jag uppskattar mest med Yngwie är inte hans snabba gitarrspel utan att han hade ju riktigt bra låtar, framförallt de med Joe Lynn Turner plattan.”

I min värld är det du och Gus G (Firewind), Lars Chriss, Lion’s Share, Carl Johan Grimmark (Narnia) som håller balansen mellan tunga riff och meloditräffsäkerheten bäst och mest. Hur tror du det kan komma sig att 3 av dem är svenska?

Yngwie har säkert bidraget en hel del, precis som John Norum. Sen tror jag att musikskolorna gjort sitt. Även om man inte har så mycket pengar så har man möjligheten att ta lektioner. Jag jobbar ju själv på Kulturskolan och försöker lära upp så många som möjligt. Sedan har ju vissa säkert tråkiga minnen från kulturskolorna med blockflöjtstvång, i alla fall i min generation. Men det har ju också kommit fram mycket bra med folk som fixar bra replokaler och utrustning och så vidare. Vår svenska folkmusik låter ju inte speciellt lik vår metal, men många tror ändå att det finns ett skandinaviskt vemod som kan ligga lite undermedveten i det som skapas, och som gör att folk gillar det. När man pratar med folk så är det många som gillar musiken eftersom det vilar något lite sorgfullt över de. Det är inget som jag vet eller analyserat, utan bara en känsla. Jag har tyvärr lyssnat lite dåligt på exempelvis Gus G. Men jag gillar hans gitarrspel.”

Hur ser ni på dagens musikklimat? Streaming, nedladdning, torrentfiler? Tycker du fortfarande att det är viktigt att släppa fysiska album? 

Egentligen tycker jag det är tråkigt. Men sedan har man väl lite tur i hårdrocksvärlden, då fansen ofta är lojala och köper albumen, till skillnad från vissa andra genrer som pop. Även om jag själv inte köper så mycket skivor längre så är man fortfarande lite nostalgisk och sugen på att köpa flera än nu. Man känner hur gött det var att leta i en skivaffär. Det är lite tråkigt med streamingen då Spotify nästan inte ger någonting. Det är ju tur att det fortfarande går att hålla liv i det hela. För det skulle ju kunna slå ut branschen helt och hållet, så att det bara blir hobbymusiker, något man gör på fritiden. Men det är ju fortfarande vissa som lyckas…men fortsätter viruset så vet i fan hur det kommer att gå.”

Mina kollegor i Primal Fear är tillräckligt stora för att kunna leva på sin musik. Jag har hållit på med det här livet i cirka 20 år nu och sagt till mig själv att jag inte vågar lita på det här, eftersom man inte vet hur det går. Men det har ju gått rätt bra i snart 20 år. Visst, det är lite osäkert bland, och inte riktigt som att få som en lön liksom, men jo, det hade nog gått att leva på. Speciellt om man kombinerar det med att turnera. Men jag är inte så sugen på att turnera hela tiden, även om det är kul ibland. Även på de stora festivalerna blir det ju lite samma sak med att spela ungefär samma låtar. Men när jag sitter i studion kan jag sitta med ett tomt skrivbord… för att på morgonen ha en helt ny låt klar.”

Jag vill se dig live, men inte med Primal Fear, eftersom jag inte är ett fan av dem. Hur funkar det med Frontiersprojekten; får du ge dig ut på egen med allt material live du skrivit till dig och andra, eller finns det restriktioner?

Nej absolut inte, det är helt upp till mig. De skulle bara bli glada och till och med hjälpa till. Det är bara en fördel, ju mer musiken sprids, desto bättre, resonerar nog de. Mitt problem har väl varit tiden. Jag turnerar inte fullt ut med Primal Fear, eftersom de oftast har så långa sådana. Jag har familj och barn, och vill helt enkelt inte vara borta för länge från dem. Men The Ferryman har jag fått lite bra erbjudande att turnera med. Det är bättre, eftersom det kan jag styra bättre. Vi kanske bara kör några veckor och några festivaler. Det är ju svårt för mig att diktera att Primal Fear bara ska turnera tre veckor om året, så funkar det inte. För att turnera med The Feryman måste ju allting klaffa. Alla har ju varit otroligt uppbokade. Mike Terrana turnerar ju helt vilt. Jag också har inte ledigt någon gång, känns de som. Jag har femårsplaner på plattorna, samtidigt som om man ska ut på turnera, och så måste man få tid att repa ihop sig.”

För några år sedan fick jag ett erbjudande av skivbolaget att uppträda på deras årliga Frontiers- festival med ett antal sångare, tyvärr rann det ut i sanden. Samma sak med Allen/Lande. Vi har fått riktigt bra erbjudande att headlina några stora festivaler, men de är himla kluriga att få igång på samma gång. Men ändå tycker man, Avantasia lyckas ju, så det ska väl gå om man vill. Tyvärr är jag nog lite för slö också, och har inte heller legat på speciellt mycket, eftersom jag haft mycket att göra.”

Tycker annars om kontakten med publiken, det är ett speciellt band helt enkelt. Inget kan jämföras med metalpubliken. Det är som någon form av samhörighet när man gemensamt gillar hårdrock, man är liksom med i samma klubb allihopa, och då vill man stötta varandra. Är man på någon stor festival och stöter mot någon människa, är det sällan någon som blir tjurig, utan bara goa och glada miner. Sweden Rock Festival är väl världens trevligaste festival. Alla är på supergott humör liksom. Jag har varit på många av andra europiska festivalerna, det är inget fel på dem, de är bra också. Men på Sweden rock kan du ha med småbarn, utan att behöva vara orolig för att det ska hända något, trots det är mycket folk som dricker mycket alkohol. Du kan nästan rycka tag i vem som helst i publiken och fråga något om bandet som spelar, och då kan de svara på det. Så tror jag inte det är på de andra festivalerna riktigt. De kommer inte bara för att röja, utan mer för musikens skull.”

Finns det någon eller några sångare som du skulle kunna turnera med som skulle kunna klara av att presentera musiken du skrivit med värdighet, utan att ha med originalvokalisterna?

Exempelvis Ronnie Romero klarar ju av att sjunga alla Rainbows låtar så han skulle säkert kunna fixa mina med. Jo, det är nog ett mer uppnåeligt alternativ med bara någon eller några sångare.”

Vad lyssnar du på om du inte lyssnar på hårdrock?

Jo jag brukar faktiskt lyssna på en polsk tjomme som heter Abel Korzeniowski. Han har bland annat gjort musik till tv-serien Penny Dreadful och skräckisen The Nun. Jag gillar film- och klassisk musik. Det som gör att han sticker är att han skriver vackra melodier och skapar grymt fin orkestrering. Jag är väldigt intresserad av sådant, vilket också märks mer och mer på mina album. Jag har snöat in på det helt enkelt. När jag softar och vill ta det lite lugnt så lyssnar jag på honom. Annars så lyssnar jag på det mesta. Jag har inga regler som att jag lyssnar inte minsann på det eller det. Det finns antingen bra eller dålig musik helt enkelt. Sedan tycker jag det är svårare att hitta bra musik i vissa genrer som exempelvis dansband. Där är det mera soundet som jag inte tål riktigt.”

Har du tid att se film eller serier? I Så fall nämn några favoriter?

Jo, mellan varven kopplar jag och varvar ner med både bra serier och filmer, det krävs nästan. Jag får väldigt mycket inspiration från filmer. När jag hör någon cool fras i någon film så får jag ibland bra uppslag till textidéer. Det är väldigt lätt för mig att peka ut världens bästa film. På första plats, utan konkurrens är Pulp fiction, sedan kommer alla Tarantinos grejer. Första gången jag såg Pulp fiction på bio tyckte jag den var konstig och inte särskilt bra, andra gången var den okej, femte gången var den det bästa jag någonsin sett.”

Sedan är det nog inte speciellt originellt val, men jag fick nästan en depression när Breaking Bad tog slut. Den serien var så otroligt bra. Jag uppskattade även spin offen: Better call Saul, trots att jag till en början var lite skeptisk, det gick ju liksom inte att mäta sig med Breaking bad, men den blev bättre och bättre. Det kommer en hel del karaktärer från Breaking Bad in i den serien. Penny Dreadful är en serie som jag också gillar, inte den nya, utan de tre första säsongerna, som hade en avslutning på historien, inte bara att de skriver på och på, och oftast brukar det balla ur till slut. Det är så himla snyggt gjort, och härligt mörkt brittiskt.

Om du fick jobba med 3 levande sångare vilka skulle de vara.

Jag hade inte tackat nej till Rob Halford, Geoff Tate och kanske Bruce Dickinsson också. Med det sagt så, de är så starkt förknippade med sina band så ja vet inte bra det hade varit egentligen, att göra något annat med dem?

Hur ser närmaste framtiden ut? 

Nu är jag mitt uppe i en metal opera, med bara kvinnliga sångare. Jag har aldrig mejlat så mycket tjejer innan. Som jag sa förut: jag har snöat in mig på orkestermusik. Fan så kul att få göra det fullt ut. Att kunna strunta i om det blir 10 minuters låtar eller långa partier med orkester. Fast det är fortfarande låtar med vers och refräng. Jag tycker det har varit väldigt kul med att jobba med Anette Olzon, Noora och Amanda Sommerville, och göra liter mera med deras röster. Det nya projektet är ett grymt stort sådant, med äkta stråk och så vidare. Det har varit spännande att hitta röster till de olika låtarna, vissa mer rockiga, andra mer klassiska. Det var mitt egna förslag till Frontiers. Jag fick idén efter min senaste soloplatta. eftersom jag ville göra någonting helt annat, och kände för detta. Skrev till Frontiers och frågade om de var intresserade? Jag fick ett svar inom en minut där det stod – Yes! De var väldigt på.

Avslutningsvis, nu börjar de stora fotbollsligorna i Europa öppna igen, har du något intresse utav allsvenskan eller exempelvis Premier League?

Näe, jag är helt väck på idrott faktiskt. Jag har egentligen ingen aning om sport. Jag har sorterat bort vissa grejer, jobbar ändå heltid plus att jag nästan skriver musik på heltid. Jag får välja det jag vill göra i livet helt enkelt, och det är inte idrott. Sport har väl aldrig lockat mig direkt. Jag är ingen tävlingsmänniska och inte förstått de där som går igång på det där. Fast ibland kan man väl känna sig lite avis på riktigt stora evenemang när hela landet hejar fram laget.

Tack för en oerhört trevlig pratstund, ta nu ditt efterlängtade bad i poolen:))

Tack själv!