Hur bildades The Drippers?

Man kan spåra begynnelsen nästan 20 år tillbaks. Det var två från The Drippers originalsättning (Virvel och Nicke) som hade ett actionrockband som hette Tennessee Outlaws, så där lades grunden. Sedan flyttade alla från Göteborg efter avslutade gymnasiestudier men runt 2015 började medlemmarna komma tillbaka till staden och vi började snacka om att starta ett band igen.

Är det den trion som är The Drippers idag som var med redan 2015?

Inte riktigt, det var vi tre som är med idag plus tidigare nämnda Nicke. Vi drog igång under sommaren 2016, började spela live våren 2017, sen släppte vi vår första singel i november 2017. 2018 kom EPn Motherfuckers Be Drippin’ och debutplattan Action Rock följde 2019.

Vilka är The Drippers?

Det är jag som heter Viktor som spelar bas och sjunger. Jag är en rockälskare i grunden som jobbar som socionom och försöker ägna så mycket tid som möjligt åt rocken och allting kring rock och kultur i Göteborg, det är väl det jag brinner för.

Sedan har vi William, han är snickare och rockhäxmästare på gitarr och sång. Han har vuxit upp med Status Quo-boogie, hårdrock och allt häftigt man kan tänka sig. Vi andra tre i orginalsättningen har varit polare sedan urminnes tider men William lärde jag känna för ca 10 år sedan, varje gång man var ute och festade brukade vi gravitera mot varann och till slut stod vi och sjöng på Status för full hals. Han var inte med från allra första början i Drippers, han kom med efter några rep när vi insåg att vi behövde en maxad gitarrist. Då visste jag direkt vem jag skulle ringa, och alla var direkt eniga om att det var rätt gubbe.

Vår trummis heter Niclas aka ”Virvel”, han var som sagt med redan på Tennessee Outlaws-tiden. Jag och Niclas lärde känna varandra på gymnasiet genom Tennessee, vi har även spelat en hel del tillsammans i ett par kortlivade och numera bortglömda garageband.

Det är Niclas som står för det ideologiska i Drippers, alltså att vi inte driver iväg ifrån vår röda tråd om att spela ren actionrock. Börjar det dra åt något annat håll så är det han som börjar knorra. Det är han som har flest 7or och har för närvarande det interna rekordet på antalet Biltemakorvar i en sittning.

Du säger att du verkar för allt kring rock och kultur i Göteborg. Då har du en hel del att göra tänker jag, för Göteborg är väl rockens huvudstad i Sverige med en himla massa band att bana väg för?

Ja herregud, du skulle bara veta. Vi försöker hålla igång det även om politikerna försöker stänga ner replokaler och göra allt besvärligt för att vi inte rör oss i ”fina” genrer.

Det finns ett motstånd?

Ja det är överallt i Sverige, politiker hatar ju rock.

Man kan ju tänka att de politiker som är verksamma nu ändå tillhör en generation där många älskar rock?

Det kan man ju tycka, men dom skiter i det för rock anses inte fint nog. Så man får göra det man kan för att se till att dom får det jobbigt.

Hur försöker du påverka dom då?

Man får börja i andra änden och samarbeta med andra band och se till att det finns en gemenskap.

Man hjälper varandra att fixa replokaler, att sätta upp evenemang och sprida ordet om alla andra fantastiska band som finns därute.

De älskar ju att riva alla replokaler och stänga ner alla spelställen, då blir det lätt en konkurrenssituation band emellan om gig, lokaler och samarbeten. Det viktiga är då att stå enade och jobba tillsammans.

Jag var med och drev en rockfestival i ett gäng år som hette Göteborg Rockfest. Där vi bokade väldigt mycket lokala band, både mindre och större. Band som Imperial State Electric, Bullet, Horisont, Enforcer, Baboon Show m.fl varvat med mindre band.

Det var svinkul, man vill se till att nerven och sammanhållningen på Göteborgsscenen lever vidare, för vi lever i en helt otrolig era när man ser till hur många band av högsta internationella kaliber stan spottar ur sig.

Man vill att folk ska vara fortsatt inspirerade, att folk knyter kontakter och får upp ögonen för alla de andra banden också. Det gäller att starta en så stor community som möjligt så att man har en röst. Det tycker jag är viktigt.

När jag lyssnar på er så påminns jag dels om gamla punkvideos där det är ett galet ös men tycker också att ni låter lite som en blandning mellan The Hellacopters och Motörhead och att Motörheadliknelsen framträder än mer när ni spelar live.

Ja det blir ju lite så när man är en trio till formatet, och man sjunger lite brötigt. Sedan är det klart att man såklart inte kan lyssna på Motörhead utan att bli inspirerad, speciellt som basist kan man ju inte lyssna på Lemmy utan att ta efter den typen av basspel.

Han är en förebild?

Ja verkligen. På vår senaste skiva Scandinavian Thunder skrev jag en låt som heter Rollin’ Aces som är en slags hyllning till Motörhead. Det är inte en hyllning på så sätt att jag skrev låten om Motörhead utan mer att det är en låt i samma anda.

Du har ingen kontakt med Mikkey Dee?

Jo, vi spelade ihop nu på The Abyss i december då han gästade oss. Sedan var det några från Halland som såg klippet och ville boka det paketet, så den 23 juli ska vi faktiskt köra ett Motörhead-set på Mellby Horse Power i Mellbystrand där vi ska välja ut ett gäng Motörheadklassiker som vi ska köra tillsammans med Mikkey.

Här kan ni höra The Drippers och Mikkey!

https://youtu.be/Qp7HnrZDXVo

Var du på Motörheads sista spelning i Göteborg? Jag är själv så glad att jag var där.

Ja det är sjukt. Han levde inte ens en månad efter det och jag blev ganska chockad faktiskt, även om man hade märkt att han var klart försämrad. Precis i anslutning till Göteborg ställde de in spelningar för att Phil Campbell var urdålig, läkarna hade varnat honom för att det värsta kunde inträffa ifall han åkte och lirade. Men han gjorde det ändå. Så det var ju Phil man var orolig för! Lemmy kunde ju inte dö, han var ju som Keith Richards. Odödlig. Så det var en verklig chock man fick där i mellandagarna när han faktiskt gick bort.

Ni släppte Action Rock 2019, den fick ett bra bemötande och ledde till att ni blev bokade till en hel del spelningar?

Här kan ni läsa The Maloik Rock Blogs recension av Scandinavian Thunder

https://themaloikrockblog.se/recension/recension-the-drippers-scandinavian-thunder/

Ja, vi hade releasepartyt på Reeperbahn i Hamburg då vi spelade på Weltturbojugendtage, en festival med Turbonegro och en massa goa band. Sedan spelade vi i England ihop med The Hip Priests från Nottingham. Vi fick också chansen att vara förband åt band som Monster Magnet och Hank von Hell så det tog verkligen fart kändes det som, men så kom den där jävla pandemin som gjorde att vi fick ställa in 16 gig när vi väl bokat upp oss ute i Europa.

Men nu ska väl dessa gigen bli av till slut, den 22a april spelar vi i Karlstad med Danko Jones och sen är det Danmark, Spanien, Tyskland och Holland som gäller. Nu jävlar!

Enligt mig så bygger Action Rocken på att det är ett jäkla ös som drar med publiken, så pandemin måste varit en pina?

Ja, det var ombokning efter ombokning. Vi bestämde tidigt att vi inte skulle göra några streamade spelningar, det funkar liksom inte i våran genre för vi måste ha mötet med publiken för att det ska bli bra. Man kan inte stå och posera, spotta och fräsa inför en tom lokal. Det är energin i rummet som gör det.

Den stora fördelen med pandemin är vi fick gott om tid att skriva nytt material. Vi spelade in Scandinavian Thunder redan hösten 2020, men sedan drog det ut på tiden med färdigställandet av plattan iom att man inte fick träffas etc.

Thomas Skogsberg?

Thomas Skogsberg är en sann hjälte. Han har betytt allt för oss och vårt sound. Han har en helt egen stil. Han skapade ju hela det där dödsmetallsoundet i början på 90-talet ihop med Entombed. Boss Heavy Metal 2-pedalerna och allt vansinne i de skruvade huvudena fick fram det där fantastiska, kaotiska ljudet. Vi har ju vuxit upp med allt det där som kom från Sunlight Studio, det sitter i vårt DNA.

Hur kom ni i kontakt med honom?

Redan när vi startade bandet och skulle börja spela in material så tänkte vi att vi ville att det skulle låta Skogsberg.

Sen tänkte vi att vi aldrig skulle ha råd med honom, han är ju en legend och vi är ingenting.

Men så lyssnade vi på ett avsnitt av Rockpodden där Thomas intervjuades, dä nämnde han att han tar lite olika priser beroende på var bandet befann sig i näringskedjan. Så vi hörde av oss till honom och han tyckte det lät svinkul när vi presenterade bandet.

Då var det bara att köra på. Vi spelade in vår första EP i Göteborg och skickade till honom för mixning.

Thomas tyckte att det blev väldigt bra men sa att ”ni måste ju komma hit så vi kan sätta det från grunden om det ska bli något!”, så det gjorde vi med Action Rock. Det var första gången vi träffade honom.

Vi har ett jättebra samarbete och bra kemi, man kan verkligen connecta med honom då han är så öppen och intresserad.

Han gillar också det där gamla som vi diggar, allt från lite glammig rock till det hårdaste av motorsågssound. Vi satt där om kvällarna efter att vi var klara för dagen och bara nördade ner oss i The Beatles, T Rex och allt möjligt. Iom att studion och bandets boende är på hans tomt så blir det inte att man drar hem och splittras efter arbetsdagen, utan man får det sköna hänget också.

Ni verkar ha många influenser, men det var ändå givet att The Drippers skulle spela actionrock?

Ja, det är det häftigaste så det var inget snack om saken. Vi bestämde redan när vi skartade bandet att vi inte ska ha några långsamma låtar. En annan grej var att vi skulle ha fler än en sångare, som The Beatles. Det är häftigt.

Vi tänkte att vi kunde köra lite aggressiv dubbelsång som Bombus. Det är så jäkla häftigt när båda två sjunger som typ Lemmy eller som Jaz Coleman i Killing Joke när han trycker på som värst, fast dubbelt. Det blev en cool grej att eftersträva, fast inom actionrock då.

Hur har det gått för nya skivan Scandinavian Thunder?

Det har gått svinbra, vi har bara fått en halvdan recension. Det var ett tyskt nätmagasin som tyckte att sången lät skränig och allt var så himla distat. Det är ju hela vår grej!

I övrigt har recensionerna varit toppen, vi brukar snitta 8/10 rakt över spektrumet.

Det jag tycker är extra kul är att nästan alla har olika favoritlåtar från plattan. Vi har nog fått höra att varenda låt på plattan är någons favorit, det väljer vi att tolka som att det mitt i all enformighet finns en ganska påtaglig bredd i materialet.

Vi vet om att vi inte är Queen där det varierar mellan opera, ragtime, hårdrock och akustisk pop. Vi kör snabb actionrock. Men förhoppningsvis undviker vi den förenklade bilden som många har av band som Ramones och AC/DC, att det mesta låter likadant (vilket såklart är fel). Vi jobbade mycket med att vi skulle ha en bredd i tempon, rytmer, tonarter och allt sådant.

Vi tyckte att debuten var svinbra, så vi kände oss ganska pressade att leva upp till den standarden. Men av responsen att döma så lyckades vi bra med det.

Sen är det bara förjävla trist med materialbristen över hela världen, vilket har gjort att vinylskivan är försenad med flera månader. Vi skickade den på tryck i juli förra året och den har fortfarande inte kommit. Plasten görs ju på restprodukter från flygbränsle, så under pandemin har det blivit en bristvara. Samtidigt har det varit fraktkaos i hela världen så även kartong etc. har blivit en bristvara i industrin. Samt att man kanske inte blir upp-prioriterad i kön när Adele ska trycka sin platta på alla presserier i världen.

Har ni mycket spelningar bokade framöver?

Ja det är en hel del, vi har turen att just nu så behöver vi inte jaga bokningar utan det kommer förfrågningar löpande som vi tar ställning till.

Vi börjar med Danmark, Spanien, Tyskland, Holland och Sverige, sen får vi ta resten av världen efter det. Kommer bli ett jäkla drag.

Missa inte att följa oss på våra sociala medier så ni får uppdateringar om alla våra gig!

Tusen tack för pratstunden, och tusen tack till alla era läsare som tar del av detta.

Marcus Ahlberg

M