Your one stop place for all things rock!

Intervju – Ronnie Romero

Lords Of Black är aktuella med nytt album och Pauline fick chansen att prata med sångaren Ronnie Romero som har många strängar på sin lyra! Hans karriär har exploderat de senaste 6 åren och Pauline passade på att ta pulsen på honom i viloläge!

Hej! Hur hur är läget?

Hej! Det är bara bra med mig!

Härligt! Du kan väl berätta lite för våra läsare om vem du är, om det nu är någon som inte vet om det redan.

Okej! Haha, jag är Ronnie Romero, sångaren som hamnade i strålkastarljuset när han fick platsen som sångare i Rainbow när de återförenades som Ritchie Blackmore´s Rainbow för ungefär fem år sedan. Och sedan dess har jag börjat jobba mer med mitt eget band Lords Of Black och har fått jobba med andra artister som Michael Schenker, Vandenberg med Leo Leoni från Gotthard och några andra haha! Inte illa va?

Nej, det är inte illa alls! Jag hinner knappt ha någon fritid som inte är musiker, hur hinner du med allting?!

Ja nu för tiden är det ju enkelt eftersom vi inte har några spelningar på grund av viruset. Så jag tror att de flesta musikerna jobbar med ensemblejobb just nu. Det kommer mycket ny musik ur det här!

Ja, det gillar vi! Ni släppte en ny video med Lords Of Black nyligen, Into The Black. Har ni fått några reaktioner på den?

Ja, mycket bra reaktioner! Och sedan nyheten kom ut att jag ”återförenades” med bandet har det skapats förväntningar kring de nya släppen. Och folk verkar glada över att jag är tillbaka. Vi har ju släppt två videos till två singlar och reaktionerna har varit riktigt bra. Skivbolaget är riktigt nöjda de med.  

Coolt. Så vad kan vi förvänta oss av det nya albumet?

Lords Of Black har alltid handlar om våra influenser så det är svårt att säga om vi har haft någon speciell stil eller genre i tanken när vi spelade in. På varje album har vi en blandning av olika element. Vi har aldrig sagt att ”nu ska vi spela progressivt eller nu ska vi spela Heavy metal” utan det har fått växa fram naturligt. Den här gången tror jag skillnaden har varit att jag spelat med så många andra musiker det senaste året och fått prova olika stilar så man kan nog höra att min röst utvecklats. Den är nog något mer melodiös men det låter fortfarande som Lords Of Black och jag tror fansen kommer att uppskatta det.

När jag kikade på din wikipedia sida såg jag att du är aktiv i 5 olika band!

Va?! Oj, det har jag inte ens tänkt på! haha!

Stämmer det att du varit aktiv i tio år nu?

Du jag tänkte faktiskt på det häromdagen, jag höll på att memorera låttexter från albumet för att du vet, man måste ju kunna texten på spelningar. Man vet ju aldrig eller hur? Haha. Men då kom jag att tänka på att jag har spelat in så många album de senaste fem åren! Och jag har jobbat med så många musiker och spelat så många gig och så plötsligt i år på grund av pandemin så blev det som en paus liksom. Som en semester! Och jag är så tacksam för min hittills korta karriär. Och inte bara för hur mycket musik jag fått göra utan också för de jag fått jobba med. Som jag sa i början, det är inte lätt att plötsligt hamna i strålkastarljuset och hamna på samma sida som Ritchie Blackmore, Michael Schenker, Vanderberg och så vårt eget framgångsrika band som fått skivkontrakt med Frontiers. Och jag känner att det här är inte dåligt!

Men du. Du sjunger ju faktiskt i Rainbow. Det är ju stort.

Jag vet…

Lyssnade du mycket på Rainbow och Dio innan? Hade du influerats av dem innan du blev med i bandet?

Oh ja absolut!! Rainbow är mitt favoritband genom tiderna. I alla fall tills jag kom med i bandet! Hahaha! Nej, men när jag är med i ett band så slutar jag liksom lyssna på dem för nöjes skull. Men ja, min pappa R.I.P, var ett stort fan av Ritchie Blackmore och Deep Purple och han introducerade mig till all den klassiska musiken redan när jag var liten. Så mina tidigaste minnen av musik är att lyssna på Deep Purple och Rainbow så ja, de är stora influenser!

Vet du om det finns någon ny musik på gång från Rainbow?

Nej, allt har liksom stannat upp just nu. Och jag tror inte det är något planerat inför nästa år heller.  Men jag får ju reda på om det dyker upp någonting. Men det har inte kommit några nyheter från Blackmore´s Camp ännu och så kommer det nog förbli tills allt återgår till det normala. Förhoppningsvis!

Ja det är en märklig värld vi lever i. Hur känner du att pandemin har påverkat dig annars?

Det värsta är ju liveshowerna. Dom flesta musikerna idag får ju omkring 90% av sina inkomster från turnéer så det påverkar ju jättemycket. Jag har ju haft tur att jag har varit efterfrågad av andra musiker under de här senaste 5 månaderna men jag kan bara ana vad andra musiker går igenom. Och inte bara musikerna heller! Tänk på alla andra inom musikindustrin som jobbar med ljud och ljus och merchandise, till och med dom som står och säljer ölen på gigen. Alla har det tufft just nu.

Men om vi ser tillbaka på när ni faktiskt kunde turnera. Har du något speciellt turnéminne du kan berätta om?

Jag har många fina och väldigt speciella ögonblick från spelningar under de senaste 6 åren. Ett av de finaste är första turnén med Rainbow. Den första upplevda spelningen med Ritchie på scenen. Vi började ”lära känna” varandra på scenen och hitta live-kemin liksom. Dom spelningarna var fantastiska och det är ju alltid fantastiskt att spela inför en stor publik så. Men jag har en hel del fina minnen från turnéerna med Lords Of Black också så klart. För fyra år sedan turnerade vi i UK och runt i Europa och spelade på småklubbar och en spelning i Japan på en festival och alla dom små minnena är ju också fantastiska. Och till och med den senaste ”riktiga” turnén med CoreLeoni och Leo Leoni från Gotthard i Europa förra året vi spelade 25 spelningar på en månad.

Oj!

Hahaha ja det var intensivt! Men vi tyckte om det! Men jag tror att jag sparar speciella ögonblick från varje spelning jag gör!

Men när du turnerar så mycket, vad gör du för att slappna av?

Rent krasst så finns det ju inte så mycket tid över. Man får hitta de små ögonblicken under dagarna! Tänk dig själv! Du spelar sen hoppar du på bussen, åker hela natten till en ny stad, kommer fram mitt på dagen, roddar och soundcheckar och sen får du en chans att slappna av. Om du har tur. Sen middag sen spelning och sen börjar allt om igen. Så varje ögonblick räknas! Ta chansen att sova, äta eller lyssna på musik för att slappna av en liten stund.

Okej, men vad lyssnar du på då? Du lyssnar ju inte på dina egna band, förutom för att lära dig texterna, så då vill man ju veta vad som är i dina egna lurar!

Klassiker! Jag lyssnar alltid på klassiker! Till och med när jag ska jogga sätter jag i hörlurarna och just nu är det mycket Foreigner som är ett favoritband. Journey såklart. Förra veckan lyssnade jag mycket på Masterplans första två album. Sen har jag återupptäckt Deep Purples Slaves and Master med Joe Lynn Turner, jag tyckte det var överskattat förut men nu tycker jag det är ett grymt album.

Du är ju från Chile och vi vet ju att det kommer en hel del riktigt bra både rock och metal från Sydamerika. Tror du att det är svårare för ett band från Sydamerika att slå igenom när det är en så snäv marknad och så många konkurrenter?

Ja, men det är ju inte bara konkurrensen mellan banden heller. Idag måste du ju konkurrera med andra band men också försöka ta din plats över huvud taget. I den moderna världen har du tillgång till allt! Internet med Netflix och YouTube och innan Pandemin fanns alla storfilmer direkt på bio. Det är lättare att underhålla sig och det blir ännu mer konkurrens för musiken liksom. Förr var musiken större, man gick på spelningar för att det var där liveunderhållningen fanns. Och då var intresset för skivorna också större. Men nu finns allt där, på internet. Så det är en stor konkurrens bara där. Och för sydamerikanska band finns det ju fler hinder. Språket är ett av dem. Många sjunger ju på sitt modersmål och många vill ju förstå vad de sjunger om. En kille från Japan kanske inte är så sugen på att lyssna på någon som sjunger på portugisiska. Men vi ska inte prata om Europa! Eller ja du vet ju som skriver om musik. Det är för många band! Jag menar, vi har vår skiva klar och släppte en ny video. Den fanns där en dag, sen dagen efter var det ju hundra nya videor med samma stil! Det är svårt!

Men ska vi ta chansen nu då, rekommendera några band som kanske inte fått ta plats ännu!

Ja! Absolut! Jag har några vänner som jag vet redan har fått lite uppmärksamhet men som borde få mer, dom är så bra! Hahaha! Som Inglorious med Nathan James. Animal Drive med Dino Jelusić och så ett chilenskt Heavy metalband som heter Cuervo, Korp på svenska. De sjunger på spanska men de förtjänar ändå en chans! Ibland måste folk djupdyka lite för att hitta guldkornen!

Ja visst är det så! Känner du till det mongoliska bandet The Hu?

Åh Ja!!

De har ju slagit igenom och en del indiska metalband börjar få mer uppmärksamhet så det kanske blir enklare för band som sjunger på sitt modersmål nu. Så det är bra att vi får lite tips om chilenska band också!

Ja. Men vet du vad, jag tror också att folk som är lite mer inkörda på klassisk rock, de har liksom en känslomässig relation till den äldre musiken som man känner igen. Jag vet ju själv, jag är inte bara musiker jag är ett fan också så när jag lyssnar på Deep Purple till exempel så får jag ju upp minnen från barndomen och med min pappa. Idag får inte folk den relationen till band och deras musik. Det gör det svårare att bli ihågkommen.

Så sant! Så vilket var det första albumet du köpte då?

Det var såklart ett Deep Purple album. Ett Live album som heter Made In Europe.  Och nu är det signerat av Ritchie!! Hahaha!

Åh, nu blev jag avundsjuk.

Men det tog ett par år innan jag fick det signerat! Haha!

Hahaha! Ja man kanske inte vill komma till chefen och be om en autograf första dagen?

Nej precis! Haha. Jag hade nog byggt upp det mer i huvudet än nödvändigt. Ska jag ta det under repet? Ska jag ta det under turné? Ska jag fråga honom alls? Jag hade alla Rainbow albumen och hade med mig omslagen i min ryggsäck varje dag, i typ två år! Hahaha! Sen en dag var vi på ett rep och han verkade så avslappnad och var på gott humör så jag tänkte ”det är nu eller aldrig” och passade på att fråga.

Underbart!!

Ja, det kändes bra att det blev gjort.

I Sverige och Europa har det blivit något av en tidningsdöd de senaste åren. Det är i princip bara de stora musiktidningarna som överlevt. Jag vet att I Sydamerika finns ett stort engagemang kring musiktidningar, hur ser det ut där vet du det?

Skillnaden är att i Sydamerika är det inte direkt några stora tidningar utan det är mer fanzines som växer tack vare fansens eget engagemang så det är nog ungefär som innan. Det är ju bra också för passionen finns kvar. De är inte journalister, de är fans och de bryr sig inte om pengarna. Jag ska intervjuas imorgon av en spansk tidning som också är driven av fans och det är ju det som håller igång det. Det är så det ska vara.

Jag vet att du redan spelat på många stora scener men finns det någon scen som du drömmer om?

Ja faktiskt! Jag var så nära att få spela där men de blev inte så och som du säger jag har ju redan spelat på så många stora ställen, men Budokan är ett måste. Att spela live på Budokan, det ska jag bara göra någon dag.

Du har ju rösten som ditt instrument. Hur har du gjort för att träna upp den och hur håller du dig i form?

Jag hade tur att få lära mig musik redan som barn. Inte sång då men piano och där lärde jag mig det teoretiska med skalor och allting. Och jag lärde mig fler instrument eftersom hela min familj är musiker. Men sången lärde jag mig själv, som barn stod jag framför spegeln och sjöng mina favoritlåtar. Jag vet inte om jag kan kalla det en naturtalang men rösten fanns där. Jag har fått en gåva. Men det jag tänker på är ju att ta hand om min kropp. Det är ju ett organiskt instrument. Sova ordentligt, äta hälsosamt. Att leva ett hälsosamt liv helt enkelt! Det var jättesvårt i början! Jag både rökte och drack som ung! Som tur var tog jag aldrig droger. Men sedan jag träffade min fästmö som är väldigt intresserad av hälsa och hälsosam mat har jag upptäckt att man kan äta gott OCH nyttigt och jag insåg att det hjälper mycket när jag ska sjunga. Det är det enda jag vet att jag gjort för att förbättra rösten. Jag har fått förfrågningar om att vara lärare eller coach men jag vill inte lura folk! Haha! Sorry, jag kan inte för jag vet inte hur man gör!

Det är intressant att läsa om hur folk reagerat på din röst i Rainbow. Självklart jämför ju folk men när jag lyssnar hör jag influenserna av tex Dio. Har du övat mycket för att få till din egen stil men ändå behålla det klassiska soundet?

Ja absolut. Jag vet ju att folk kommer att jämföra. Och jag är ju ett fan själv. Om jag går på en Rainbowspelning vill jag ju höra Rainbow som de lät då. Jag vet ju det. Men samtidigt så vet jag ju också att det enda sättet att göra det rättvisa är att göra min egen tolkning av det, med respekt för de som sjungit originalen. Som tur var för mig så har jag ju färgats av deras sång eftersom det var deras låtar jag sjöng till när jag växte upp! Men jag försöker alltid att göra det på mitt vis.

Ja. Jag såg Queen på SRF för några år sedan och Adam Lambert klev upp på scenen och sa något i stil med ” Det finns bara en Freddy Mercury och jag kan inte vara honom, det här är en hyllning till honom.”

Det är ett bra exempel på vad vi gör! Hans röst är ju helt annorlunda jämfört med Freddy Mercury, till och med jämfört med rockmusik över lag för han är ju inte rockmusiker. Men han är en fantastisk sångare med en grym teknik. Jag kan inte sjunga som honom! Och även om det känns lite konstigt att höra honom sjunga låtarna betyder det ju inte att han är en dålig sångare. Vi är lite i samma skor och folk förväntar sig Dio vibbar när vi spelar Stargazer men det är omöjligt, för precis som Adam sa om Freddy, det fanns bara en Dio.

Finns det någon chans att vi får se någon streamad show med Lord Of Black?

Nej tyvärr. Jag bor ju inte i Spanien och jag får ju inte resa! Så det får bli lite ihopklippta videos så länge, vi har en kille som är jätteduktig på att få allt att bli snyggt så vi har haft tur med det! Men vi hoppas på ett fönster i restriktionerna framöver. Men jag har ändå tur, jag kan ha några små spelningar i Bukarest på små klubbar där det är tillåtet. Men det är ju inte samma sak.

Jag har abstinensbesvär efter livemusik. Jag tror att första riktigt giget efter detta kommer att vara som det första man var på någonsin!!

Ja! Vi har några gig planerade som jag hoppas inte blir inställda nästa år!

Tack så mycket för att du tog dig tid att prata med mig idag och ta hand om dig!

Tack själv! Det var bara roligt!

Vi ser fram emot albumet och hoppas vi kan få se och höra mer av Ronnie live så fort som möjligt! Sedan intervjun gjordes har en ny singel och video släppts så vi delar med oss av både Into The Black och den nya singeln Sacrifice här nedan! Passa på och njut!

/P ”The Poser” Pousár