Jag möts av en komplett kvintett i mitt Zoom-fönster denna regniga tisdagskväll. Att ett helt band tar sig tid för en intervju, som dessutom inte sker öga mot öga, är i sig ganska exceptionellt, och när bandet i fråga lever mitt i ett krig är det ingen tvekan om dedikationen hos ukrainska Star Crystal. Det är dock basisten Eugene Toderash och sångaren Susanna Radimovskaya som sköter snacket, med övriga bandmedlemmar i bakgrunden.

*****************************

Vi börjar från början, berätta om bandets historia!
Susanna: Vi bildades för 10-12 år sedan i Ukraina. Det var bara gitarristen Alex [Nasirov] och jag från början, men sedan hittade vi de andra medlemmarna en efter en.

Hur skulle ni beskriva er musik för en läsare som inte har lyssnat på er tidigare?
Eugene: Musiken är inspirerad av 80-talets glam och heavy metal. Vi hämtar inspiration från band som Van Halen, Cinderella, Whitesnake och Scorpions. Det är musiken från vår barndom, och när vi växte upp drömde vi om att spela den. Nu får vi inte bara spela covers av den musiken, utan vi har möjlighet att skapa den. Jag är väldigt stolt över att skriva sådan musik. Men, såklart hämtar vi en del från olika typer av musik. Vi har många ballader, och vi är inte rädda för att ta inspiration från andra genres, som Whitney Huston, till exempel. Egentligen spelar vi allt som vi gillar, men det är mest heavy metal.

Jag vill inte bara prata om krig, men det är oundvikligt, och jag förstår att det måste ha påverkat era liv på alla nivåer, men hur har det påverkat den musikaliska sidan av era liv, och bandet?
Susanna: Det är mycket svårt för oss. Det är helt mörkt och extremt kallt i vår replokal, men vi ger inte upp. Vi spelar varje dag, och skriver, spelar in och förbereder oss för att turnera under sommarens festivalsäsong.
Eugene: Det finns ett annat problem också: Vi får inte gå ut efter midnatt, och i början av kriget var det redan klockan elva. Våra rep brukar sluta runt den tiden, så det är jobbigt att vi måste repa kortare tid nu.

Jag såg att ni, trots allt, lyckades turnéra i somras. Hur lyckades ni med det när ni egentligen inte får lämna landet?
Eugene: Ja, vi har kunnat turnera, men inte är i Ukraina, för det hade varit omöjligt, men vi har spelat ute i Europa. Vi gästade på massor av spelningar, och representerade alla ukrainare. Vi skrev ett brev till regeringen, till kulturministern, närmare bestämt, och vi skrev att vi skulle representera Ukraina och berätta för människor om kriget. De lät oss lämna landet, för att vi skulle stå som en symbol för Ukraina.

Det är ju fantastiskt att regeringen förstår hur viktigt musik kan vara i kristider, såsom krig eller en pandemi, och att de prioriterar det!
Eugene: Ja, verkligen! I början av kriget visste vi inte att det var möjligt, men några vänner berättade om det i början av sommaren. Vi gjorde vårt bästa för att hitta den möjligheten, och frågade runt hur folk egentligen gjorde. Hade de några kontakter inom regeringen, kanske? Och det var så vi lyckades till slut.

Och nu planerar ni en ny turné för den här sommaren?
Susanna: Ja, vi planerar att åka ut i Europa. Som det ser ut nu blir det Tyskland, Österrike, och kanske Sverige och England.
Eugene: Vi har många planer och vi försöker jobba mot dem hela tiden, och vi får se vad som faktiskt är möjligt i slutändan. Det viktigaste är att inte ge upp.

Hur var rockscenen i Ukraina innan kriget startade? Spelade ni mycket på hemmaplan då?
Susanna:Vi spelade inte i Ukraina då heller, eftersom vi spelar en genre som inte är speciellt populär här.
Eugene: Det är väldigt svårt att hitta ordentliga ställen att spela på, och ännu svårare att få betalt för ett gig.
Susanna: På TV och radio spelar de bara pop, och kanske lite soft rock, men det är inget vi gillar. Det går inte att leva på att spela rock här.
Eugene: Det som spelas på radio är inte intressant musik. Det är inte alls min smak. Vi lyssnar på Whitesnake och sådana band, men det spelas inget sådant här.

Ni har just nu två plattor ute: Follow Me och Revival of Glam. Hur går låtskrivandet inför album nummer tre?
Eugene: Vi har redan sju låtar till nästa album. Vi skriver hela tiden, när vi hittar inspiration, och nu behöver vi tre låtar till innan plattan är klar.
Susanna: Kanske fem till…
Eugene: Våra två album hittills har tio låtar var, så det börjar bli en tradition, men vi får se hur det blir den här gången, kanske blir det en längre platta.

Hur ser låtskrivarprocessen ut för er?
Susanna: Det är inte en enkel process. Vanligtvis är det Alex som börjar med en idé, och sedan kommer vi till den intressanta biten, vilket är att jamma med bas, trummor och keyboard, för att testa idén.
Eugene: Efter att musiken är klar är det dags att lägga på sången. Då börjar vi med melodin, och sist skrivs texten. När låten är klar lyssnar alla på den hemma, för att se om det är något vi inte gillar, och sedan går vi tillbaka och ändrar de bitar som inte funkar. Ibland är det mycket att ändra, och ibland får vi till det nästan på en gång, men det kan ta lång tid att bli helt klar med en låt, typ tre veckor eller ännu mer.

Varifrån hämtar ni inspiration till texterna?
Susanna: Från själen! Det är allt som finns i huvudet och det kan både komma från verkligheten, eller från en ny film jag precis har kollat på.
Eugene: Oftast brukar vi börja texten med någon fras vi hittar och gillar, och det kan ofta vara något citat från en film, eller låt.
Susanna: När vi har ett par fraser vi gillar försöker vi få dem att passa med melodin vi har, och sedan flyter det på därifrån.   

Till sist måste jag säga att ni verkar så positiva, trots år av pandemi och nu krig. Hur håller ni humöret uppe?
Susanna: Vi är en familj, och musik är som medicin för oss. Vi spelar varje dag, och vi lyssnar på många konserter. Vi snackar mycket med vår manager och vår bokare, men också med andra musiker vi har lärt känna genom åren.
Eugene: Andra musiker inspirerar oss, och vi lyfts upp av tanken på att vi kan genomföra grymma gig. Vi jobbar alltid mot målet att komma ut och spela på festivaler. Vi gör det vi älskar, och det är hela anledningen till att vi fortfarande kan le. Musiken gör så att vi kan sluta tänka på allt hemskt som har hänt de senaste åren, i alla fall för en liten stund.
Susanna: Idag är en bra dag, för vi står här och pratar med dig, i Sverige, och vi älskar Sverige. Vi spelade i Malmö i somras, och vi älskade det.