Min dröm är att få sjunga ”O helga natt” i en kyrka

En julig intervju med Tommy Johansson

Han växte upp med Tomterockers och älskar julmusik, men det var Gary Moore som fick honom att vilja spela gitarr. Vi fick en stund på egen hand med Tommy Johansson, som framför allt är känd som gitarrist i Sabaton och sångare och gitarrist i sitt eget band Majestica, som precis har släppt riktigt en ösig julplatta att dansa runt granen till!

Bandet rullar, så nu kör vi! Ni släppte en ny platta med Majestica för två veckor sedan. Power metal inspirerad av Charles Dickens?

Jajamän! Äntligen fick jag släppa en julskiva, det har jag velat göra väldigt länge. En symfonisk power metal-julmusikalskiva. Det är inte bara en vanlig julskiva där det är covers, utan det är ju egenskrivna låtar blandade med kända julmelodier.

Ja, ni har ju en mängd klassiska jullåtar insprängda i melodierna, det är en riktigt cool platta.

Tack! Det jag kände var att det är jättemånga hårdrocksband som har släppt julskivor, men jag tycker att alla har saknat det som jag vill ha med en julskiva: att det låter jul! Det är mest deras egna tolkningar av ”White Christmas” och ”Deck the halls”, men det har inte låtit jul.

Intressant med plattan är att när vi spelade in den så skrev vi de sista fem låtarna, mixade och mastrade allt, fixade omslag, tog foton och spelade in en musikvideo inom loppet av tre veckor. Det var en stressig period. Det var roligt, men jävligt stressig för att få allt klart i tid.

Det känns som att ni började för sent? Jag förstår att plattan var tvungen att vara klar innan jul?

Ja, vi hade några låtar klara redan i somras, och hade ett möte med skivbolaget i augusti. Vi sa då att vi skulle leverera en färdig skiva i slutet av september, så att vi då hade två månader tillgodo innan vi skulle släppa skivan i början av december. Men de svarade att de behövde tre månader för att förbereda allt, och att vi behövde leverera en färdig produkt senast första september. ”Men, det är ju bara tre veckor dit?” ”Ja, hinner ni inte så tar vi det nästa jul…”

En platta jag gillar är ”Bangin ’round the christmas tree” med X-Mas Project från 1985, med Thomas Eder och Axel Rudi Pell från Steeler. Det är riktigt elaka garage-versioner av klassiska jullåtar som känns mer som ploj. Sedan har ju Rob Halford faktiskt släppt två julskivor, ”Winter songs” 2009 och ”Celestial” förra året.

Jag har hört en del av de där plattorna och det är ju väldigt bra, men det jag saknar är julinstrument. Jag saknar plingplong och bjällror och kände att det vill jag göra. Jag ville använda de här klassiska julinstrumenten som du känner direkt att det är en julmelodi.

Och det känner man på plattan. Det är verkligen tipptapp och bjällerklang hela vägen in till tomtens metalverkstad, och det är coolt. Och så har du fått med alla de här klassiska jullåtarna, som exempelvis ”Deck the halls”, som de flesta känner igen från Kalles julafton när Musse ska försöka klä granen. Du har skrivit alla låtar själv förutom balladen ”The joy of Christmas”?

Nej, den har jag också skrivit själv. Men Christopher Davidsson och Joel Kollberg hjälpte till lite med texten.

Jag tänkte först att det var musiken i sig, att du kanske inte är balladkillen?

Jag är ju verkligen balladkillen! Men jag har inte haft möjlighet att kunna visa det riktigt. Det är ju inte så att man släpper så många ballader i Sabaton och ReinXeed eller Majestica. Om det ska vara en power metalballad så ska det vara en riktigt jäkla bra ballad. 2009 på vår skiva ”Higher” så är det en ballad som jag är jättenöjd med: ”Light of the world”. Sedan är det synd att produktionen inte är så bra. Jag är så jäkla nöjd över den låten och känner att om man skulle spela in den på nytt så skulle den bli hur bra som helst. Men jag älskar ballader. Celine Dionne – jag hade biljetter till Celine Dionne, men det blev ju så klart inställt.

Okej! Balladen på nya plattan är jäkligt maffig, man förväntar sig nästan att höra Bob Catley från Magnum på sång, som ju sjunger alla ballader med Tobias Sammets Avantasia. Och jag förstår att du är ett stort julfan, precis som jag. Jag är alltid sist ut i mitt hus med att plocka ned julprylarna, jag tror att mars är mitt personliga rekord för att plocka ned granen.

Oj, jäklar, fan vad den måste ha barrat!

Haha, verkligen! Men har du några egna julfavoriter musikmässigt?

Ja, i vår familj växte vi upp med en skiva som hette Tomterockers, ett svenskt band som gjorde rockcovers på jullåtar, typ ”R.O.C.K.”(Sha-Boom) som blev ”G.R.Ö.T”. Det är så jäkla bra, och ”Gimme all your lovin’” som blev ”Ge mig alla klappar”. Och det där växte jag upp med. Men ju mer åren gick så hörde jag ”Gimme all your lovin’” med ZZ Top, och tänkte att ”jäklar, det är ju Tomterockers-låten!”. Eller ”Slädfärd” (”Centerfold” med J. Geils Band). Och sedan upptäckte man att ”Jump” (Van Halen) inte heter ”Det lackar mot jul”! Så det är min favoritjulskiva, och den lyssnar vi på fortfarande. Men sedan så tycker jag ju att ”O helga natt” är en helt fantastisk låt. En dröm jag fortfarande har är att få sjunga den i en kyrka. Jag körde den live en gång med en kör i Boden, men tyvärr hade de repat in kören i fel tonart. Den var jättelåg för mig, så när sista tonen kom som ska vara klimax, så hände ingenting. Men den är kvar på min bucketlist i en kyrka, det skulle vara magiskt.

Ni hette ReinXeed tidigare, varifrån kom det namnet?

Det kom jag på när jag var 14 år. Först hette vi Nosferatu, men då var det ett band i vår replokal som bytte namn till Van Helsing. Då bytte vi namn till Ravens, och då bytte de namn till Bird Hunters. Så det var ju bara för att jävlas med oss. De var ju kompisar till oss, men vi blev så trötta på dem, så då tänkte vi att vi hittar på något eget så att de kan ge fan i oss. Och då tänkte vi att ReinXeed låter coolt! Så vi knåpade ihop en historia om The temple of ReinXeed in the land of bla-bla-bla… Lite Avantasia-aktigt. Och så började jag skriva musik själv innan vi gick skilda vägar i gymnasiet. Men jag behöll namnet och började spela in skivor själv på eget bevåg.

Men varför bytte du till Majestica?

Jag kände det efter några hårda år i Örebro, med både gamla medlemmar och problem med skivbolaget – och en skiva vi inte ens fick mixa själva… Den sjätte skivan 2013 var vi tvungna att göra för att skivbolaget viftade med kontraktet i ansiktet och vi fick inte ens mixa skivan själva. Då kände vi ”hur ska vi ta oss tillbaka från det här?”.

Då anlitade vi Uli Kusch från Helloween på trummor, och så skrev vi nya låtar. Det var 2015 och det var natt och dag jämfört med vad vi hade gjort tidigare och kände att ska vi kanske skulle släppa skivan som ett nytt, fräscht band? Och dessutom visste inte så många hur bandet uttalades, en del stavade det fel. En tidning hade på förstasidan namnet Wringweed! Förvisso lokaltidningen, men de har ju ändå några tusen läsare. Så då kände vi att vi måste byta namn. Vi hade hur många förslag som helst, som Crystal Time, Rising Tide, Rising Allience, The Allience… Men så kom vi på att vi hade en skiva från 2010 som heter ”Majestic”, ska vi inte bara heta Majestica? Så vi bad Chris Rörland att göra en logga, som blev så jäkla bra, och så hette vi det och skivbolaget gillade det också.

På den plattan kör ni en cover på ”Spaceballs” från Mel Brooks-filmen ”Det våras för rymden”. Var kom den idén ifrån? Det är ett väldigt coolt och udda coverval?

Jag har en tatuering som jag och min syrra har: ”Together we go in ludicrous speed” (visar gaddningen på sin högra underarm). Helt ärligt, den covern spelade jag in i min studio hemma för skojs skull. Och så tänkte vi bonusspår för Japan, fan vi har ju inga covers? Jag tänkte då att vi kunde släppa ”Future land” som jag skrev när jag var 15 år, fast i en nyinspelning. Men Japan vill ju gärna ha något mer, så jag sa att jag hade gjort en cover på ”Spaceballs”. Den blev uppskattad och det är en jävligt bra och underskattad film – och låt!

Till något helt annat. Julskivor har ju ett religiöst jultema och du har ju även släppt tre skivor med Golden Resurrection, som är ett kristet metalband, med Christian Liljegren från Narnia. Är det viktigt för dig att förmedla din tro genom musiken?

Nej, absolut inte, den biten står Christian Liljegren för. Alla har väl en tro på någonting, men jag vill inte få någon stämpel. Så fort man får en stämpel, politiskt eller religiöst, så är det inte bra. För då får man en jättesmal publik. Det spelar ingen roll att Stryper är hur jävla bra som helst, de är öppet kristna och tappar fans bara där. Tyvärr. Så vi vill inte ha någon sådan stämpel. Vi avslutar ju nya skivan med ”Merry Christmas, and god bless us every one”, och det är inte för att vi vill förmedla något kristet budskap, utan det är för att det är ett känt citat av Tiny Tim i berättelsen (Charles Dickens ”En julsaga”).

Inspirationen i Majestica – och tidigare ReinXeed – och även Narnia, är fantasy. Är det lättare att ha som grund för att skriva musik? Att du kan gå bananas som du vill för att i din värld kan du skapa vad du vill?

Det är både och. Det är härligt att låta fantasin härja vilt och få göra precis vad man vill. Samtidigt är det svårt, för att man måste hitta på en story som samtidigt måste vara bra. Man kan ju inte bara sjunga ”Evil dragon watching television”, men när man gör en story så vet man att den här låten ska handla om när spöket Marley kommer till Scrooge och berättar att hans öde inte ser speciellt bra ut. ”Du har en chans att gottgöra dig nu med tre spöken som kommer och hälsar på dig”. Då tänker man vad det är man ska få in i låten, och försöker bygga en låttext utifrån det. Det var en utmaning, men det var en rolig utmaning.

Det var samma sak när jag gjorde en skiva 2011 som heter ”1912” och handlar om Titanic. Den var mycket lättare, för då skulle vi sjunga om att folk fryser ihjäl i vattnet. Perfekt! Då är det en låt om att de krockar, en låt om att folk springer mellan livbåtarna, en låt där de fryser ihjäl i vattnet…

Men det är lite svårt att göra en uppföljare till den plattan?

Ja, det är jäfligt svårt, ha ha!

Du är även gitarrist i Sabaton, och de är ju ett av Sveriges absolut största band idag. Du ersatte gitarristen Tobbe Englund och presenterades på scenen direkt efter giget på Sabaton Open Air i augusti 2016. Hur lärde du känna grabbarna i Sabaton?

Det började med att jag gjorde en Sabaton-cover på låten ”Primo victoria” och lade upp den på Youtube, och de uppmärksammade den på deras Facebook-sida. Och jag kommer ihåg att av 128 kommentarer så var det 8 som tyckte att den var bra. Men de uppmärksammade den i alla fall och av en ren slump hamnade jag på en efterfest med bandet efter ett gig i Piteå 2011. Och de sa ”fan, det är ju du som har gjort den där covern!”. De kände igen mig och vi hängde och jag spelade lite piano med Jocke (Brodén) och vi sjöng lite Disney tillsammans.

Sedan såg de mig i ”Allsång på Skansen” och tänkte att ”shit, han kan ju rocka järnet!”. Så när första gänget skulle hoppa av 2012 tänkte de att de behövde en gitarrist som var bra på scen och som gillar Sabaton och kan spela och sjunga. ”Den här killen kanske kan funka?”, så de hörde av sig till mig. Jag hade ett möte med Jocke och Pär (Sundström). Det såg skitbra ut allting, men jag insåg att det skulle ta för mycket tid från mitt eget, och jag kände att  vi var på väg upp med vårt eget band och även om vi skulle misslyckas så ville jag ändå försöka. Så jag tackade nej till Sabaton och körde på med mitt eget ett år till innan jag blev utbränd och gick in i väggen och fick ställa in allting. Du vet, sånt som händer…

2016 hörde Pär av sig till mig igen och sa att Tobbe skulle hoppa av bandet och ville höra om jag var intresserad av att ta hans plats. Och den gången så passade det mycket bättre, för då skulle jag i samma veva bli arbetslös när kommunen skulle stänga ned kulturhuset där jag jobbade. Det passade bra tidsmässigt och jag hade fått tillbaka glöden och ville ut och spela igen. Så jag hoppade på det tåget, och där är jag nu.

Hur stort inflytande har du som låtskrivare i Sabaton? Du skrev ”Ghost in the trenches” på förra skivan?

Det är mest Jocke som skriver låtarna. Även han och Chris skriver många låtar tillsammans. Chris är väldigt bra på gitarrbaserade låtar, medan jag kör mer syntbaserat. De har hittat varandra, men sedan hänger det på tid också. Jag skulle ha varit och skrivit låtar med Jocke, men då var jag uppe i Boden och hälsade på min familj. Så jag har missat några tillfällen, men till nästa skiva har vi pratat om att jag och Jocke ska sätta oss och skriva en låt. Förhoppningsvis kommer det att bli av, så att jag får bidra till nästa skiva.

Sabaton gör också konceptplattor, med krigsteman. Den senaste var om första världskriget. Finns det ingen risk att det blir krigsglorifierande? Musiken känns trots allt mer kick-ass-hjältemodig än känslosamt dramatisk?

Vi tar ju inte någon sida, vi sjunger bara om historia. Först hände det här och sedan hände det här. När vi sjunger om D-day så sjunger vi inte om att amerikanerna ska skjuta ned de jävla nazisterna. De åker iland, de blir skjutna – det handlar inte om att ”the Germans are bad – America rules!”. Visst, det finns ju ”the rise of evil” – men Hitler var en elak man. Vi försöker inte glorifiera något annat. Vi vill bara inte att historien blir bortglömd.

Spelar ni Risk i turnébussen?

Ja! Oftast spelar vi ”Game of thrones”-versionen. Jag var med ett par gånger men gav upp, den var väldigt krånglig. Nej, fram med Nintendo Switch och Mario Cart!

Om vi går tillbaka lite i tiden. Den första låten du skrev, när du var 14 år, hette ”Cruel attack” och handlade om attacken mot World Trade Center?

Oj, shit, här har vi en som är påläst!

Givetvis, och den var enligt dig musikaliskt inspirerad av Gary Moore – så jag gissar att den var inspirerad av ”Murder in the skies”, som handlade om det sydkoreanska passagerarplanet som på väg från USA sköts ned av ryssarna 1983?

Ja, så var det. Vi skulle spela en 40 minuters musikal i åttan, och då skulle vi ha en låt som var själva temat. Så jag gick all-in och skrev en låt som var inspirerad av ”Murder in the skies”. En kul anekdot är att jag köpte skivan ”Victims of the future” på Tradera och när den kom fick jag med ett tidningsutdrag. Det var en bild på alla offren från flygplanet, så det klippet har jag kvar.

På tal om Gary Moore så var du med på Philip Lynott-hyllningen King’s Call på Silja Galaxy i januari, som jag själv arrangerade med några vänner. Där spelade och sjöng du ”Out in the fields” och ”Emerald”, så vad har Gary Moore och Thin Lizzy betytt för dig?

Precis allt! Från att jag var 9 år tills jag var 15 år så var det bara Gary Moore och Thin Lizzy jag lyssnade på. Alltså, jag ville ju bli nya Gary Moore, det var därför jag började spela gitarr. Jag kollade alla VHS:er jag fick tag på – live i Stockholm, live på Irland – och jag såg dem om och om igen. Jag försökte få tag på en röd gitarr så att jag hade samma som han hade. Och nu har jag det! Den musiken har verkligen tilltalat mig. Av någon anledning så har jag aldrig skrivit såna egna låtar, och jag vet inte varför. Det är ju den musik jag gillar att skriva och göra och spela, men jag har aldrig startat något band för att spela såna låtar.

Du får väl komma tillbaka till King’s Call och köra dem fler gånger?

Det gör jag jättegärna! De är ju så roliga att spela.

Jag tänkte fråga dig om inspirationskällor, men jag gissar att du redan svarade på det med Gary Moore?

Ja, och du kan även lägga till John Williams och Alan Silvestri, som skrev musiken till ”Tillbaka till framtiden” och även ”En julsaga” från 2009 med Jim Carrey. Alan Silvestri var min mest lyssnade artist på Spotify i år. Inte så konstigt, jag ville ha inspiration.

Wow! Jag tror för övrigt att John Williams har flest Oscarnomineringar genom tiderna. Han har ju bland annat skrivit allt till Steven Spielberg. Och hans son Joseph Williams är sångare i Toto, så det är en hyfsat begåvad musikfamilj.

Åh, fan! Jag visste att han är musiker men inte att han är med i Toto!

Vad får du själv inspiration av annars, om vi räknar bort julmusiken till den här plattan?

Det är mycket filmmusik. När man ser film och tänker ”wow, vilken snygg ackordsföljd” och så tar man ut den och tänker ”okej han bygger så, han gör så och leker med melodin på det sättet”. Såna där nörderigrejer är väldigt intressant. Väldigt många gånger när jag ser en film och hör något som är nytt för mig tänker jag ”wow, det där är snyggt!”. Då pausar jag och tar ut de ackorden, för det är ett nytt sätt att tänka på. Det går jag igång på och blir inspirerad av! Jag hörde en reklamlåt en gång för många år sedan och tänkte ”wow, vilken bra låt det här är!”, och så skrev jag en låt utifrån det. Men jag är inte någon som ser någon ligga aspackad på gatan och tänker att ”nu ska jag skriva en låt om hur livet är att bo i Stockholm”.

Konceptalbum verkar också vara din grej. Så vilket är tidernas bästa konceptalbum?

Det känns som att du vill att jag ska svara något specifikt?

Haha, nej, faktiskt inte!

Det finns ju så många. Det hade ju varit coolt om någon gjorde ”En julsaga” som skiva, haha! Det är en svår men rättvis fråga. Om man utgår ifrån vad jag själv har gjort och uppskattar så blir det nog film: Disney, Titanic, krig… Jag har ju ett bra svar på det där men jag kommer inte på det nu. Nej, jag vet inte, det finns så många bra.

Okej, jag slänger ur mig ”Operation: mindcrime” med Queensrÿche.

Det var det jag misstänkte, Queensrÿche! Jag kom inte på vad skivan heter men jag såg det på dig att du ville ha ett specifikt svar, haha!

Litteratur och stora världshändelser går som en röd tråd genom ditt musikskapande, så vilken bok bör jag önska mig som julklapp?

Den senaste bok jag läste var Stephen Kings ”Jurtjyrkogården”, och den var riktigt jäkla bra. Mycket bättre än filmen. Så om man gillar skräck och thrillers så skulle jag rekommendera den boken. Sedan lyssnade jag på ”Greven av Monte Cristo” (Alexandre Dumas), den boken är riktigt jäkla bra och jäkligt spännande.

En annan bok jag vill tipsa om är ”Råttan i pizzan” (Bengt af Klintberg). Den tar upp myter och vandringssägner som liftaren som försvinner, och råttan i pizzan… Det är ju alltid min kompis morsas före detta mans grannes brorsas exs lärares granne som råkat ut för detta, aldrig någon i ens egen närhet.

Något speciellt du avslutningsvis vill berätta om nya skivan?

Ja, vi hyrde en stor gammal övergiven skola där vi spelade in. Jag satt och skrev balladen en natt och kände mig fruktansvärt iakttagen. Håren reste sig, som att någon var där – riktigt obehagligt faktiskt. Så jag berättade det för en kille som bodde i området och frågade om det spökade där? Han svarade att det spökar jättemycket där, att det är många som får samma känsla. Det visade sig att jag satt i rummet där en kvinna påstås ha jobbat och även dött. Så där sitter jag och skriver en spökhistoria och känner att det är något som inte känns rätt… Det var lite kul!

Det måste ha gett riktigt bra inspiration?

Absolut!

Vad coolt, är det något annat du vill tillägga?

Jag önskar alla en riktigt jäkla god jul och ett gott nytt år! Och jag hoppas att folk ska njuta av Majesticas typ av julmusik.

Och att vi förhoppningsvis någon gång i framtiden får njuta av er live?

Ja, det hoppas jag också. Och vem vet, det kanske kommer en julturné nästa år.

I en kyrka, kanske?

I en kyrka? Ja, då blir extranumret ”O helga natt”!

Av Tony Johansson

Stort tack till Roger Johansson för de fantastiska konsertfotona