Ny Intervju: Carr Jam – 21

Carr Jam – 21 är ett hyllningsprojekt till KISS-Trummisen Eric Carr som tragiskt gick bort idag för 30 år sedan.
Vi tog oss ett snack med Martin Ekelund (Bonafide), Jolle Atlagic (Electric Boys, The Quill, Ex Hanoi Rocks) och Gustav Kronfelt för att veta mer. 
Carr Jam – 21 släppte idag första singeln ”Can You Feel It”. 

Vad är Carr Jam – 21? och vad är era roller i projektet?

Gustav: 
Carr Jam-21 är ett hyllningsprojekt tillägnat Eric Carr, trummis i kiss mellan 1980-1991 . Ett projekt skapat av kiss-fans för kiss fans! Projektets syfte är att hylla Eric Carr samt dra in pengar till barnsjukhuset St Jude’s Children Hospital.
Jag tillsammans med Jesper Lindgren (Velvet Insane) är initiativtagarna till projektet, och min roll har varit och är att spela bas på två av låtarna samt tillsammans med Erwan Lengliné ta fram allt det grafiska. Videos, artwork osv! 

Jolle: Det fina i det här är att alla pengar vi drar in på försäljningen går till St Jude’s Children Hospital i New York. Min roll i det här att ge något tillbaka kort sagt.
Jag spelar trummor på alla låtarna.

Martin: Min roll var väl egentligen från början, att jag erbjöd mig att spela in trummor och bas i min studio (som tekniker).
Klåfingrig som jag är, slutade det med att jag spelar bas på 2 låtar, keyboard, gitarr, kör, samt mixade och mastrade hela projektet. Har så svårt för att inte bli involverad.

Hur upptäckte ni KISS?

Martin: När jag 1976 fick syn på Destroyer-omslaget hemma hos en vän till min bror. HELVETE vad fint! Nääää, vänta lite nu. Det stämmer inte. 
Måste vara tidigare. Jag hade ¨dagmamma¨ tidigare än -76, och sonen i huset hade tapetserat väggarna med KISS. Där var mycket att titta på för en 4-5-åring.

Gustav: De gjorde jag genom min Pappa (Martin Ekelund)
Jag är aningen osäker på hur gammal jag var, men förmodligen runt 5-6 år när jag fick mina två första KISS plattor, av pappa. Destroyer och Love Gun.

Jolle: Min dagmammas ena son som var runt 10 år äldre än mig, hade hela sitt rum tapetserat med affischer från tidningen POSTER. Det var en faslig blandning med Sweet, Slade, Angel, Frank Zappa, Alice Cooper och så var det då KISS. Det var kärlek vid första ögonkastet. 

I år är det 30 år sedan Eric Carr tragiskt gick bort. Många KISS fans i alla åldrar får en speciell relation till Eric, varför tror ni att det är så? Och har ni något favorit Eric Carr minne?

Jolle:Jag tycker att han räddade bandet när det var som trasigast. Och han gjorde det väldigt bra. Det blev en nytändning och den energin smittade av sig även på oss fans. Första gången jag såg KISS var på Hovet 1984 på Animalize turnén. Mitt starkaste minne av den dagen var när två stycken limousiner rullar in på Arenan och Eric ger sig tid att hälsa på alla fans som stod utanför för att få en liten skymt av idolerna. Från en 13:årings perspektiv var det bara mig han hälsade på..  

Gustav: Jag vet inte riktigt. Men jag tror verkligen att Erics personlighet och godhet är något som på riktigt va genuint, och jag tror att de lös igenom och på så vis var nog Eric en person som det va svårt att inte tycka om.

Martin: Kan det vara så att skivorna blev tyngre när Carr kom med, mer hårdrock!? och att det var kanske en befrielse för hårdrocksfansen.
Jag menar, man kan ju inte beskylla Dynasty och Unmasked för deras tyngd.
Själv gillade jag inte putsad pop/rock/disco med smink, det låg tyvärr i tiden. Sen att Criss inte spelade gör ju sitt till i det cleana. Detta fattade jag ju inte då, men jag kommer ihåg att jag reagerade när jag hörde Torpedo Girl första gången: -Det där är omöjligt Peter Criss.
Kan vara att relationen till Carr har blivit bra eftersom dom lämnade det cleana disco-soundet och återgick till tyngre rock, och då var ju Eric Carr i allra högsta grad inblandad.

Eric var en fantastisk trummis, vilka är dom bästa trummisarna i rockhistorien enligt dig?

Martin:
Mick Tucker (outstanding)
Brian Downey (ja, vad ska man säga?)
Stewart Copeland (lyssna på ¨No Time This Time¨, hallelulja!)
Ringo Starr måste alla säga, och då gör INTE jag det, men jag gillar hans ¨fills¨.

Jolle:
Det finns en uppsjö men för att nämna några.
Peter Criss 74- våren 77.
Eric Carr
Eric Singer
Tommy Lee
Ian Paice
John Bonham
Bill Ward

Bästa KISS – skivan och varför?

Jolle: KISS S/T
Den är grunden till allt som har format mig både som musiker och person. Jag tröttnar aldrig på att lyssna på den. Älskar soundet, omslaget och låtarna, ja allt. När jag spelar den plattan så kryper jag in i min pojkrumsbubbla, i den värld där allt började. Nu kanske jag börjar att spåra ur i min beskrivning men den får mig att känna mig trygg. 

Gustav: Att bara välja en skiva är super svårt!
Men om jag får välja en från den sminkade eran blir de Destroyer. Och från den osminkade eran Crazy Nights.
Båda skivorna är i mitt tyckte kompletta. Alla låtarna på respektive skiva hör ihop, och utan att ingen av dem är några konceptskivor så passar alla låtarna extremt bra tillsammans. Nästan som att de är konceptskivor utan att egentligen vara de. Även omslagen speglar skivornas innehåll väldigt bra.

Martin: Påväg att säga Dressed To Kill, men jag tror att jag lurar mig själv faktiskt. Jag tycker personligen att låten Love Her All I Can är Top 3, därav har jag nog alltid sagt den skiva.
Finns 3 jättebra plattor där i mitten av 70-talet att välja på.
Jag säger nog Love Gun. Så fruktansvärt vad svårt!

Nästa fråga vill jag lära känna er lite mera och eran bakgrund till musiken:

Gustav, Du är mest känd som musikvideoproducent. Du har jobbat med många stora namn: Ryan Roxie, Dregen, Quireboys för att nämna några. Hur startade den verksamheten & vad var det som fick dig att komma in på den banan?

Gustav: Jag började med videos 2012, och det var egentligen av en ren slump. Pappa (Bonafide) skulle spela på Sweden Rock och jag hängde självklart med. Jag hade med mig en filmkamera för att filma lite på skoj.

Jag filmade och klippte sen ihop en video till deras låt ”Doin’ The Pretty”. Bonafide gillade videon och släppte den som en typ av “promo-video” för deras sommarturné. Inte långt efter att Bonafide hade släppt sin video hörde The Quireboys av sig och ville ha nåt liknande som Bonafide. Efter det har det bara rullat på.

Jolle, du är mest känd som trummis i bland annat The Quill, Electric Boys & Hanoi Rocks. Vad var det som fick dig att börja spela trummor?

Jolle: Jag ville egentligen bli gitarrist som Ace och Paul.
Men det var lättare att få ett till förställande sound när man lirade på skokartonger och skrivbordslampor än tennisracket när man satt i pojkrummet.
100% säker blev jag när jag såg Live Wire med Mötley Crüe på tv programmet BAGEN.
Minns att jag gick fram till TV- skärmen och pekade på Tommy Lee och sa till mamma. Jag vill bli som han.

Martin, du är mest känd som producent men även basist i Bonafide.
Du har jobbat med många stora namn: Thundermother, Bonafide & Quireboys för att nämna några.
Hur startade du din studio & vad var det som fick dig att komma in på den banan?

Martin: Uppväxt i en genuint musikintresserad familj (släkt), och pushad och hjälpt av föräldrar.

Har suttit i ett par olika studios från ca 1986, och bestämde mig att tillsammans med min bror bygga en egen studio i mitten av 90-talet.

Även här var pushning och ekonomisk hjälp från föräldrar stor. Båda mina föräldrar spelade, fast på hobbynivå, när äldre förfäder spelade på proffsnivå. Kan vara så att mina föräldrar inte fick den pushningen som dom velat ha, därför har jag och min bror fått det, i överflöd………..och jag är evigt tacksam för det.

Åter tillbaka till projektet, första singeln ”Can You Feel It” släpps 24/11 och är en låt ifrån Erics soloalbum ”Rockology”.

Kan ni berätta lite om inspelningsprocessen?

Martin: God Bless datorer! Vi lät helt enkelt Jolle (Electric Boys) spela in trummor lyssnandes på Eric Carrs låt. Efter det spelade Gustav Kronfelt in basen.Dessa två grejer gjordes i min studio.

Martin: En snabbmix på bara trummor och bas skickades vidare till Jesper Lindgren respektive Ryan Roxie, så fick dom spela in gitarrer, var dom nu befann sig någonstans. Dom skickar i sin tur de inspelade gitarrerna till mig, och jag gör en ny snabbmix för vidare utskick till Nashville för solo-pålägg av Phil Shouse (Accept, Ace Frehley-band etc). Efter det fick Norge sig en dos av de mixade filerna för sångpålägg av Åge Sten Nilsen. När respektive person gjort sina inspelningar, skickades allt till mig så att jag kunde mixa det.

Som avslutning tänkte jag fråga om du har något tips till våra läsare? Det kan vara en bok, en film, ett band, en maträtt.. ja vad som helst.

Gustav: Boken Jag Kan Ha Fel (och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk) Du behöver inte vara religös, inte heller intresserad av religion för att uppskatta denna boken! Hett tips, läs den!!
Lyssna även på våran singel ”Can You Feel It”. 

Martin: Boken En revolution i huvudet, The Beatles inspelningar och 60-talet. KISS-nerds, släng er i väggen, det här ÄR nörderi.

Jolle: För tillfället kan jag bara tipsa om att tjacka Carrjam21 plattan som släpps 7/1-22. Ingen kommer att bli besviken. Den är snygg rakt igenom..

Se videon till första singeln ”Can You Feel It” här: