Your one stop place for all things rock!

Perfect Plan – Miraklet från Ö-vik!

Perfect Plan slog ner som en blixt från klar himmel i den melodiösa rockmyllan för två och ett halvt år sedan med hyllade debutalbumet ”All Rise”. För ett par veckor sedan släppte bandet uppföljaren ”Time For A Miracle”. Peter Johansson fick möjlighet att prata med bandets sympatiske sångare Kent Hilli om nya skivan, om de fantastiska fansen, om diskrimineringen av AOR och mycket annat!

Hej Kent! Ni i Perfect Plan släppte nyligen er andra skiva ”Time For A Miracle”, en fantastisk skiva tycker jag, hur upplever du att mottagandet har varit?

Det har varit helt fantastiskt! Jag har suttit tillgänglig för intervjuer i telefon och på sociala medier i en och en halv vecka. Det har varit superlativ och recensionsbetyg på oftast 9 eller 9,5. Tittar man på streaming är det på ena helt annan nivå än när vår första skiva kom. Första skivan var det litegrann som att vi sade hej och nu med andra plattan är det dags att positionera sig och stadfästa att vi är här för att stanna. Visa lite variation i låtskrivandet och produktion. Där tycker jag vi tagit flera steg i utvecklingen. Vid 53 års ålder brukar jag beskriva det som en andra tonårsfas. Det är en dröm som går i uppfyllelse. På releasefesten för debutplattan kom det fram en kille som sade ”fan vad roligt det här är, ni visar verkligen att livet inte är slut efter 50!”.

Om hur allt började

Jag började ju sent med musik, jag var 33 när jag började sjunga. Idrott har alltid haft en central plats i min liv. Jag var fotbollsspelare och slutade spela runt 2000 och kände att jag behövde fylla tomrummet. Man var van att åka på träningsläger och hängde i omklädningsrum med lagkamraterna så jag kände att fan, man kanske skulle lära sig spela ett instrument? Jag kommer från en musikalisk familj. Jag började plinka lite gitarr för att lära mig spela så jag kunde sjunga. Något år senare jammade jag med en polare på en fest som tyckte att jag skulle satsa på sången. Då startade jag ett coverband som utvecklades till att bli ett Europe tribute band som hette Seven doors hotel. Vi gick all in med peruker och allt. 2013 fick jag för mig att skriva egna låtar. Det blev skivkontrakt på första försöket, så det får man ju vara nöjd med! Apropå Europe så lyssnade jag mycket på Joey Tempests sätt att sjunga, hans teknik och melodisinne. Jag tycker han är oslagbar och han är en av mina stora förebilder sångmässigt. Vi har ju lite liknande röstklang så det föll sig naturligt att köra Europelåtar. När jag själv började skriva låtar blev det ju något av ett problem att hitta min egen röst eftersom jag var så van vid att sjunga likt Joey, hur fasen ska man låta liksom? Jag kallar det lite för en coverbandsförbannelse. Till slut kom jag till en punkt där jag bara struntade i det och följde känslan, vad är det jag vill förmedla med den här låten? Man tar ju intryck av många sångare och gör en gryta av allt man lyssnat på och influerats av och kokar en egen soppa på det liksom. Till slut hittar man sin egen stil. Att analysera text och budskap är något jag fäster väldigt stor vikt vid. Man måste vara övertygad om att det man gör är bra och verkligen mena det man spelar och sjunger.

En del recensioner jag läst (inklusive min egen) beskriver ett något hårdare sound den här gången. Är det medvetet, eller mer av en slump?

Det föll sig nog naturligt låt efter låt. Vi ville ha en varierad platta som visar olika sidor av oss. På första skivan hade vi ju till exempel inga ballader och det ville vi verkligen ha den här gången. Skivan är lugnare ur det avseendet i och med att där finns två ballader. Gällande titelspåret ”Time for a miracle” så hade Rolf (gitarr) ett tungt riff. Vi satt i hans sommarstuga på midsommarafton för två år sedan och skrev den låten. Vi frågade oss själva, är inte det här lite för tungt för oss? Nä, men det skiter vi, det är en bra låt! Därefter tog vi bara hänsyn till om vi själva tyckte det blev bra låtar. Det finns inte någon röd tråd utan med varje låt har vi målsättningen att den ska bli så bra som möjligt. Vi litar på att det kommer låta Perfect Plan oavsett om det är bluesigt, lite lugnare eller hårdare. Alla i bandet är väldigt garvade musiker och har hållt på sedan barnsben. Jag är ju gröngölingen i bandet. Därför tror jag att var och en har hittat en trygghet i sig själva musikaliskt. Rolf är ju väldigt mångfacetterad. Han älskar progressiva grejer som Rush och hårdare musik som Judas Priest exempelvis. Jag är mer åt det klassiska AOR hållet som Survivor, Foreigner, Giant, The Storm och såklart Europe. Fredrik, vår trummis, kommer ursprungligen från dansbandet Vagabond och har spelat extremt mycket covers. Han är ju säkert den mest rutinerade musikern i vår hemstad och är i grund och botten hårdrockare. Alla de influenserna och vi fem killar som tillsammans skapar det specifika Perfect Plan soundet, det är riktigt häftigt faktiskt.


Er debutplatta ”All Rise” har streamats över en miljon gånger på Spotify utan att ni egentligen turnerade. Jag förstår att det är svårt att sia om framtiden med tanke på rådande omständigheter, men hur går era tankar spontant, vill och kan ni turnera på ”Time For A Miracle”?

Vi var övertygade om att vi ville ut med en andra platta snabbt. Det känns lite tunt att ge sig ut och spela med bara en platta. Samtidigt ville vi också positionera oss och rida lite på debutplattans framgångsvåg. Vi blev också väldigt inspirerade. Jag skrev en fem sex låtar de närmaste månaderna efter att debutplattan släppts. Det blev naturligt att börja jobba på andra plattan och istället ha runt 25 låtar att välja bland när vi spelar live istället för 11. Jag tror att med de här två skivorna och cover ep´n så har vi nästan 30 låtar vilket gör att vi kan variera setlistan mellan spelningar. Vi har en bokad spelning nästa höst. Vi vill ju verkligen ut och spela och har fått många förfrågningar, men eftersom ingen vet hur det kommer bli är allt väldigt osäkert i nuläget. Det känns väldigt konstigt att inte kunna planera ordentligt. Alla har ju heltidsjobb och familjer så då finns det begränsningar såklart. Vi kan tänka oss att turnera en till två veckor i sträck eller göra ”fly in, fly out” spelningar torsdag till söndag typ. Vi är också i den åldern då man vill göra det som är roligt och inspirerande. Vi vill gärna spela på festivaler, både Sweden Rock som är en dröm men också andra festivaler runt om i Europa.

Om fansen

Våra fans är helt fantastiska, det finns så mycket kärlek där så man blir helt överrumplad. ”Time For A Miracle” har redan streamats över 200 000 gånger endast en och en halv vecka efter release. Folk hör av sig på messenger och i sociala medier och lägger ut bilder i vår fangrupp på hur överlyckliga de blir när de fått våra skivor hemskickade. Det är så jäkla kul, men samtidigt lite overkligt och går inte riktigt att greppa. Den största belöningen man kan få när man har skrivit en låt är ju fansens reaktioner och berättelser. Ett exempel är ”Heaven In Your Eyes” där en kvinna hörde av sig och berättade om sin hjärnskadade dotter som låg för döden och bara kunde röra på ögonen när hon kommunicerade. Hon älskade låten och spelade den på sin dotters begravning. Det är sådant som berör en på riktigt och är den största belöningen man kan få som låtskrivare, att det du skrivit faktiskt berör andra människor. När vi gjorde Frontiers Rock Festival där det var runt 3000 personer i publiken och alla står och sjunger och kan texten. Det har man inte varit med om förut. Här står någon och sjunger något som jag har skrivit! Det är en väldigt specifik känsla, helt galet och oslagbart.

Om diskrimineringen av AOR

Tyvärr spelas ju den här genren inte så ofta i radio, men jag måste ge all cred och heder till vår trummis Fredrik som har tjatat så till den milda grad på P4 att de blivit less på honom. ”Ni spelade ju Rainbow häromdagen, varför kan ni inte spela Perfect Plan då?”. Då svarade de ”Nä, ni är lite för hårda” *skratt*. Till slut helt plötsligt började de spela några Perfect Plan låtar på P4 Västernorrland. Det var första gången jag hörde oss på radio vilket var riktigt häftigt! AOR är ju en fruktansvärt diskriminerad genre, vilket jag stör mig på och inte kan förstå. Det finns band som hamnar på någon Spotifyredaktörs playlist och så skjuter deras streaming i höjden. AOR och melodiös hårdrock är genrer som dissas konsekvent. Det finns playlists för Classic Rock, för Emo, Grunge och allt möjligt men inte för AOR. Jag förstår inte det. Skivbolaget pitchar ju hela tiden de här redaktörerna och jag har haft förhoppningar om att kanske någon Perfect Plan låt skulle kunna hamna på en redaktörslista, exempelvis ”Time for a miracle”, ”Better walk alone” eller ”Fighting to win”. Den melodiösa AOR:en och hårdrocken som fanns på åttiotalet är ju grunden till väldigt mycket av dagens rockmusik. Det är en perfekt blandning av dagens mainstream R´nB, pop och rock. Du får allt i en och samma genre, vilket gör mig ännu mer förundrad. Det är totalt diskriminerat både på radio och på Spotify.

Om du fick sätta ihop ett turnépaket helt efter eget tycke och välja vilka band ni skulle spela tillsammans med, vilka skulle det bli?

H.e.a.t. är ett solklart val. När jag hörde senaste plattan höll jag på att ramla av stolen, så satans bra är den. De är också ett fantastiskt liveband. Erik Grönwall är grym! Eclipse skulle jag också definitivt välja. Jag har lärt känna Erik Mårtensson litegrand. Han är ett kreativt geni som är med överallt, en fruktansvärt bra låtskrivare, sångare och gitarrist. Stardust, som är ett nytt band från Ungern, gillar jag jättemycket. De är lite som Perfect Plan, det finns tydliga AOR influenser i deras sound. Arctic Rain är också jättebra och Revolution Saints är ett fruktansvärt bra band. Den stora visionen och drömmen är ju att vara förband till de stora banden som Foreigner, Europe eller Whitesnake. En annan stor dröm jag har är att få se en återförening av Giant. En ännu större dröm, kanske min största, är att någon gång få jobba med Dan Huff från Giant.

Vilka är dina största styrkor som musikalisk kreatör om du får säga det själv?

Jag har ett utpräglat melodisinne och lätt för att hitta en melodi och en struktur. Jag har möjlighet att sätta en känsla bakom för att få en övertygelse i låten. Jag lyssnar på väldigt mycket olika slags musik, Pop, RnB och andra genrer och hämtar inspiration från allt när jag skriver.

Tänk dig att du nu har 90 sekunders reklamspot på TV4! Förklara för tittarna så koncist som möjligt: Varför ska man lyssna på Perfect Plan!

Det är fruktansvärt bra melodiös rock och AOR. Vi har lyft fram genren som har varit gömd i skugga. Vi har både ett klassiskt sound men med en del moderna influenser och starka melodier, starka refränger och stark sång. På senaste plattan gör alla i bandet personbästa. Vill ni lyssna på riktigt bra melodiös hårdrock så ska ni lyssna på Perfect Plan!

Om du bara fick vakna till en och samma skiva varje morgon, vilken skulle du då välja?

Antingen Giants ”The last of the runaways” eller Foreigners ”Agent provocateur”. Foreigner plattan kom när jag gick i gymnasiet och jag lyssnade sönder den så det lutar nästan lite mer åt den. De flesta Foreigner fans väljer inte den plattan som sin favorit utan tycker oftast att den är lite för kommersiell. ”I wanna know what love is” tycker många speglar plattan, men jag håller inte med om det. Det finns ju en del tyngre låtar på den som ”She’s To Tough” och ”Tooth and nail”. Ytterligare några plattor som dyker upp i skallen är Survivor”When seconds count” och Michael Bolton – ”Everybody´s crazy” som är en riktigt AOR klassiker. Ett band inte många känner till är Signal – ”Loud & Clear”. De släppte bara den plattan, men det är en av de bästa skivor som gjorts. Om jag bara får välja en, vilket egentligen inte går, så blir det nog Foreigner plattan.

Peter ”Amber St Pete” Johansson