Stor intervju med Joel Hoekstra

Joel Hoekstra är en man med många strängar på sin lyra.

Han har turnerat med bland annat Cher och The Trans-Siberian Orchestra och fått ersätta Mick Jones i Foreigner och är sen 2014 fast medlem i klassiska Whitesnake.

I februari släppte han sitt andra album med sitt projekt Joel Hoekstra´s 13 med musiker från bland annat Black Sabbath och Sons of Apollo.

Reaktör Romedahl ringde upp Joel och fick ett trevligt samtal om nya skivan, hans scennärvaro och världens mest överkvalificerade backrundssångare.

Hej Joel, hur är läget?

Bra tack, själv?

Bara bra tack. Det är lite kallt är i Stockholm dock.

Aha. Stockholm. Fick spela där två gånger 2019 med både Cher och Whitesnake.

Jajamän, det var både coolt och historiskt med de bilder som hänger backstage på alla band som t ex Hendrix och The Beatles som spelat där.

Visste du att när Hendrix spelade där var tvungna att bryta strömmen?

Skojar du nu? Var det för att han spelade för högt?

Nej, för att han vägrade sluta spela så dom var till slut tvungna att dra ur pluggen!

Coolt. Man blir verkligen ödmjuk när man byter om backstage och ser alla dessa bilder på alla band som stått på den scenen. Det är otroligt.

Du släppte nyligen din nya skiva Running Games med ditt projekt Joel Hoekstra´s 13. Hur har mottagandet av plattan varit?

Det har varit kanon. Har läst en hel del recensioner som varit väldigt positiva och fansen verkar väldigt uppspelta, så det känns riktigt bra.
När man har färdigställt ett album som man har jobbat med under så lång tid och det äntligen är dags att släppa det så man vet knappt om det är bra eller inte. Det är lite som att stirra på en tavla under en längre tid på väldigt kort avstånd för man förlorar lite perspektiv på den till slut men hittills är jag väldigt nöjd med dom reaktioner som jag har fått.

Om jag säger att Running Games är influerad av Black Sabbath, Dio och Whitesnake. Vad säger du då?

Jag brukar beskriva den som melodisk rock med en tyngre smak av Dio och en lättare smak av Foreigner. Det finns massor av influenser på skivan. Vi har Black Sabbath på ”Cried enough for you”, du nämde Dio i inledande ”Finish line”, men det finns andra influenser också som Queensrÿche och lite Dokken, så det är 80-talsrock helt enkelt.
Angående Whitesnake så är det ett par låtar på skivan som skulle kunna passa in på en Whitesnakeplatta, som till exempel ”Heart attack”, för den har lite av samma bluesstuk.

När jag hörde ”Cried enough for you” för första gången så tänkte jag direkt att detta verkligen lät som Black Sabbath när Ronnie sjöng i bandet.

Ja, jag har ju Vinny Appice på trummor som har spelat med Sabbath och med Dio, så det var liksom en ”no brainer” att gå i den riktningen. Och jag har inga problem med det för jag älskar den typen av musik, jag växte upp med den och ”Holy Diver” var en av mina favoritskivor som ung.

Du har skrivit låtarna till skivan under dina olika turnéer runt om i världen om jag förstått det rätt. Vad influerar dig att skriva låtar?

Allt startar i stort sett med refrängen för mig. Jag skriver ett riff och kommer på en bra refräng och sen skriver jag resten av låten runt det. I samband med det så sjunger jag melodin som jag sen skriver texten till vid ett senare tillfälle.
Sen skickar jag låten till Vinny Appice och Tony Franklin som spelar in låten med hjälp av ”click tracks” När detta är gjort så skriver jag texten till låten och spelar upp melodin med min gitarr för att visa hur jag har tänkt att texten ska sjungas. Sen sjunger jag in hela plattan som min sångare Russell Allen sen kan lyssna på för att därefter sjunga in låtarna betydligt bättre än mig.

Är det svårt att skriva låtar som ska passa Vinnys spelstil och Russells röstomfång?

Det skulle jag inte vilja säga att det är. Jag har rätt bra koll på hur stort röstomfång Russell har och vilka höga noter han kan träffa, och Vinny gillar riffs med lite space i dem för att han ska kunna fylla i med lite groove, så jag försöker hålla det i åtanke när jag skriver låtar.

Du har samma musiker som på första skivan ”Dying to live”. Var det några svårigheter att få samma personer eller hade nu några andra namn på gång inför den här skivan?

Jag är otroligt glad att jag kunde använda samma line-up som på första skivan för det gav mig kontinutet från album till album, för det gör att fansen vet vad dom kan förvänta sig av det här projektet. Nu sade alla som var med på ”Dying to live” ja, vilket jag är naturligtvis nöjd med, men självklart känner jag många andra musiker också så det kanske ändrar sig i framtiden.

Var det svårt att spela in skivan under rådande pandemi?

Egentligen inte för det hjälpte mer till att snabba på processen eftersom våra scheman slogs i spillror. Vi hade spelat in ungefär hälften när allt stängdes ner så helt plötsligt när alla blev lediga så kunde inspelningarna genomföras i en snabbare takt än det var tänkt från början.
Jag tror inte dom flesta inser att det tar ganska lång tid att spela in ett album för det är inte bara att plugga in instrumenten och spela in. Med gitarrerna till exempel så spelar man in samma sak flera gånger och även mixningen tar ganska lång tid, för framför allt jag gillar att fixa och dona fram och tillbaka tills jag tycker att jag har tagit det hela till en ny nivå.

Skulle du vilja kalla dig för perfektionist när det kommer till mixandet och producerandet?

Jag försöker undgå att använda den betäckningen för då låter det som att jag ger mig själv för mycket credit, men jag gillar pilla en hel del med låtana ja.

När jag såg vilka musiker som var med på skivan reagerade jag lite över att Jeff Scott Soto står som bakrundssångare. I mina ögon så måste han vara den mest överkvalficerade bakrundsdångaren någonsin. Är det svårt att hålla en sådan gubbe borta från att vara leadsångare?

På ”Dying to live” sjöng Jeff lead på häften av låtarna vilket jag fick lite negativ kritik över, för att jag hade två sångare på skivan. Tanken var att Russell skulle sjungit på hela den skivan men hans schema gjorde att det inte var möjligt om skivan inte skulle bli försenad. Men jag ångrar inte att jag tog in Jeff för jag tyckte det var toppen att ha med båda två, men denna gång tyckte jag att det passade bäst att låta Russell sjunga hela skivan eftersom han var ledig.

Angående Jeff så tyckte jag inte att det var så svårt att säga nej att ha med honom mer för vi är vänner sen en lång tid tillbaka, så jag tror inte att han tar illa upp. Han vet att han är överkvalificerad som bakgrundssångare men han har redan spelat in så många skivor som lead-sångare så jag tror att han överlever, plus att Russell är en riktigt grym sångare.

Sedan har Jeff, fast han enbart är bakgrundssångare, haft mycket inflytande på soundet på skivan tack vare hans och Russells röster tillsammans. Han gjorde ett fantastiskt jobb och det hade låtit betydligt sämre om jag hade varit bakgrundssångare i stället vilket gör att plattan blev så mycket bättre.
Jag är mer intresserad av att skivan ska bli bra än att jag gör precis allt själv. Jag skriver ju alla låtarna, har det slutgiltiga ordet om mixningen och jag får naturligtvis spela gitarr på skivan så jag känner mig nöjd med det.

Jag vill prata lite med dig om din scennärvaro. När jag tittade igenom mina bilder från när jag såg dig på Gröna Lund 2016, och när jag tittat på lite Youtube-videor i samband med researchen inför den här intervjun, så slogs jag av att du verkligen ler med hela ansiktet när du står på scen. Kan du beskriva känslan när du står på scen?

Det nog bara för att jag genuint har kul när jag står på scen. Jag känner mig välsignad och lyckligt lottad att jag får vara där, så det är helt enkelt genuin lycka. Särskilt nu i dessa tider för att jag saknar att vara ute och spela och rocka med publiken.

Har du några speciella rutiner innan du går på scen?

Jag försöker att känna mig lätt innan jag går på scen så jag gillar inte att äta en brakmiddag innan showen ska börja. Jag gillar att värma upp fingrarna innan så jag försöker spela något svårt parti som finns med i setlistan innan showen ska börja. Innan en konsert med Whitesnake spelar jag igenom dom gitarrsolon som jag ska spela om och om igen för att värma upp mina händer. Och jag brukar dessutom be en liten kort bön för att konserten ska gå bra och sen när konserten är slut äter jag all skräpmat jag kan komma över och har kul.

Hur ska en riktigt bra rocklåt låta?

Det är svårt att svara på rent objektivt för alla har en egen åsikt om hur en bra låt ska låta. Till exempel en som gillar Slayer har knappast samma åsikt som en som gillar Foreigner så det är helt enkelt upp till lyssnaren att avgöra.

.Med detta projektet så försöker jag hitta balansen mellan hårdrocksriff och melodier som är catchiga som förhoppningsvis sätter sig i huvudet på lyssnaren.

På tala om Foreigner så turnerade du med dom för några år sedan.

Ja, jag fick hoppa in och ersätta Mick Jones 2011. Mick blev sjuk så jag fick göra 10 shower med dom vilket var en stor ära för mig.

Var det nervöst med tanke på att det var med väldigt kort varsel och det fanns väl knappast tid till för att spela ihop er?

Det var väldigt nervöst för jag hade enbart en dag på att lära mig allt ihop. Dom skickade vilka låtar som skulle spelas och nästa dag skulle jag spela inför 18 000 pers. Det blev två konserter efter varandra, för jag spelade med Night Ranger som turnerade med Foreigner på den tiden så när jag gick av scenen med Night Ranger hade jag vetskapen att jag strax skulle gå på scen igen men då med Foreigner i stället så det var nervöst och stressigt på samma gång.
Men allt gick bra så det är kommer alltid att vara något som jag ser tillbaka på med stor glädje.

Jag tror att jag talar för många fler än mig, men jag hörde ditt namn för första gången i samband att du blev medlem i Whitesnake. Känner du själv att det var lite av ditt stora genombrott för en bredare publik?

Jag känner att det har varit flera genombrott för min del som har tagit mig dit jag är idag så jag vill inte peka på bara just på en specifik punkt. Jag har ju spelat under en lång tid innan jag gick med i Whitesnake men det har absolut hjälpt mig att nå ut till en ny publik.
Whitesnake turnerar ju runt i hela världen medan Night Ranger spelar uteslutande i USA och Japan och ett fåtal gig i Storbritannien men ingenting i övriga Europa, Sydamerika, Australien och så vidare.

Du har jobbat med väldigt många artister. Cher, Coverdale, Rock of ages med mera. Har du någon drömartist som du skulle vilja arbeta med innan du lägger gitarren på hyllan?

Egentligen inte. Jag bara glad över att få göra det jag gör och försöker göra mitt bästa i vad jag än tar mig till och sen får man se vilken väg livet tar på grund av det.
Som till exempel att jag får spela med Cher känns väldigt långt bort för mitt 11-åriga jag som älskade att spela Black Sabbath, men livet tar olika svängningar och man får olika erbjudanden och då gäller det att göra det bästa av det. Det kanske inte var det som jag hade föreställt mig men det fungerade alldeles utmärkt ändå.

Varför tror du att så många vill arbeta med dig?

Jag jobbar otroligt hårt och försöker göra mitt bästa i alla situationer samt att Jag försöker vara en god bandmedlem som kommer överens med alla.

Du har varit sångare en gång i tiden i ett Thrash metal band. Berätta om det?

Det är inte många som vet om det att jag en gång sjöng i ett tyngre band utan att spela gitarr. Det var en kompis band som hade tappat sin sångare och jag erbjöd mig att ersätta honom. Musikaliskt lät det lite som Pantera, så det var en rolig erfarnhet att vara sångare i den typen av band.

Skulle du överväga att göra något liknande om du fick en förfrågan?

Jag börjar bli gammal och trött vid det här laget. Ha ha ha! På den tiden var jag ung och var full med energi men man ska aldrig säga aldrig. Livet är fullt av överaskningar.

När du spelar dina solon i till exempel Rock of ages eller Whitesnake. Är det en svår balansgång att sätta sin egen prägel på solot eller att spela det som fansen alltid har hört det?

Nej, rent generellt så försöker jag inte ta för mycket plats och jag är ute efter att göra fansen glada på min egen bekostnad, så att säga. Jag har aldrig tänkt tanken att börja improvisera på mina solon utan jag tror att fansen rent generellt vill höra solot som det låter på skivan så likt som det bara går så jag försöker göra mitt bästa för att det ska låta så.

Såg en video från Livewire där du spelar dina favoritriff. Det var väldigt mycket riff från Sabbath, AC/DC och Maiden bland annat.  Kan du med ord beskriva vad det är som gör till exempel Tony Iommi eller Bröderna Young är så otroligt duktiga gitarrister?

Fantastiska låtar och fantastiska band. Jag har inte sett det som enbart Tony Iommi utan som Black Sabbath. Jag var mer inne på att detta är en bra Black Sabbath eller AC/DC låt. Så nyckeln är bra riff och bra låtar

Du har verkligen spelat de flesta typer av musik. Du har spelat rock, pop, jazz, hiphop osv. Är det någon genre som du inte har spelat ännu?

Det finns massor av typer av musik som jag skulle kunna få med i min karriär som jag inte har prövat ännu. Men som jag sa tidigare så försöker jag göra mitt allra bästa på de uppdragen jag få och helt plötsligt kommer det ett erbjudande som jag knappast kunde drömma om men det är så jag jobbar. Det låter tråkigt men jag jobbar hårt och gör alltid mitt bästa, men så är det. För det är så jag har byggt min karriär som rockmusiker men det händer ju att man bildar ett band som ung som exploderar direkt men när jag växte upp så existerade inte det på det sättet.
När jag gick ur gitarrskolan 1992 så slog Nirvana igenom med ”Smells like teen spirit”, vilket gjorde att man inte spelade några gitarrsolon så 80-talsmusiken dog där och då. Det gjorde att jag gav mig ut på en musikalisk resa i olika stilar för jag ville överleva som musiker på heltid, så jag har verkligen gjort mycket. Jag till och med spelat bas i The Turtles!

Är det någon genre som du har spelat men känt att detta är inte min grej men jag spelar det ändå?

Jag försöker inte tänka så utan jag försöker spela så gott jag kan utan att försöka bry mig om vilken typ av musik det är. Så det brukar sluta med att jag har väldigt roligt i slutändan ändå.
Rocken och hårdrocken kommer ju för evigt vara det som ligger mig mest varmt om hjärtat för det var det som gjorde att jag i huvud taget började spela gitarr och det är det som har funkat bäst för mig genom åren.
Men jag är stolt över de sakerna som jag har fått pröva på genom livet men rock/hårdrock kommer alltid att vara nummer ett för mig.

Om du skulle ta ut ett allstar band. Du får välja precis vilka du vill, död som levande. Vilka skulle vara med i det bandet?

Det var en riktigt tuff fråga för det finns ju så många att plocka av. Det är otroligt svårt men jag skulle plocka några med stor talang och som är positiva människor

Ronnie James Dio hade varit kul att spela med för han var en otrolig sångare och Lou Gramm (Foreigner) hade varit otroligt också så båda får sjunga i bandet. Hur låter det?

Det är ditt val. Du får välja precis hur du vill.

Geddy Lee (Rush) är någon jag beundrar för hans talang och skicklighet så han får spela bas.

Jag tar mig själv som kompgitarrist och Agnus Young får spela sologitarr och på trummor får det bli John Bonham.

Du blir strandsatt på en öde ö och du skulle enbart få lyssna på ett album. Vilket skulle det vara?

Jag skulle välja AC/DC med ”Back in black”, för det var det albumet som fick mig att börja lyssna på hårdrock och det finns inte en dålig låt på det albumet.

Har du några hemlig talang som folk inte känner till?

Jag gillar att spela basket och jag har lagt upp i mina sociala medier när jag har lite kul på planen så det är en hobby jag har som jag är ganska bra på. Och när jag var yngre så var jag duktigt på att rita, så jag tecknade mycket figurer.

Brukar du gå och se när NY Knicks spelar på Madison Square Garden?

Ibland, men jag är ju uppväxt i Chicago där spelade Michael Jordan och Scottie Pippen så det var svårt att inte bli en stor Bulls supporter.

Avslutningsvis så hur ser dina planer ut för framtiden?

Jag har precis skickat lite riff till Michael Sweet som jag har ett projekt tillsammans med, som han och Nathan Jones ska titta på och förhoppningsvis blir det låtar av det hela så det är något som ni kan se fram emot.
Annars blir det att lägga upp karantänvideos på sociala medier, skriva musik och gästspela lite här och där så det kommer hela tiden ut saker där jag är mer en session-musiker och gästmusiker.
Sen gör jag en hel personliga masterklasser för Rock N Roll Fantasy Camp där jag är gitarrlärare samt att jag gör lite personliga cameos-möten för människor där jag får köra lite gitarrshreds. Så jag försöker hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt så jag inte i framtiden kommer att reflektera över att jag bara slösade bort min tid på ingenting under denna konstiga period vi befinner oss i.

Text och foton

Ulf Romedahl