Your one stop place for all things rock!

Stryper – Stor intervju med Michael Sweet!

Gästskribent Jonas Khan är ett livslångt fan av albumaktuella Stryper, så vad kunde väl passa bättre än att låta honom göra en djuplodande intervju med frontmannen Michael Sweet!

Hej Michael, det är Jonas från The Maloik Rock Blog som ringer hela vägen från Sverige

Hej Jonas! Kul att prata med dig, hur mår du?

Jag mår bra, låt mig säga att det är en stor ära att få prata med dig, jag har diggat Stryper sedan sent 80-tal. Hur mår du?

Tack! Jag mår bra, det är en ära att få prata med dig också. Kul att du gillar det vi gör!

Min första fråga: Hur mår (Strypers cancersjuke gitarrist) Oz Fox?

Han mår bra. Oz äter bra, lever hälsosamt och sover bra.

Vad skönt att höra. Grattis till er nya skiva, ”The Devil Believes”. Den är riktigt tung. Stryper gör för tillfället den (i mitt tycke) bästa musiken i sin karriär. Hur viktigt är det för Stryper att fortsätta släppa nya album?

Tack! Jag tror stenhårt på att man alltid kan utvecklas, oavsett ålder. Så det är jätteviktigt för oss att släppa nya album. Jag tror att vi fortfarande inte har skapat vår bästa musik, utan det kommer ännu bättre plattor i framtiden. Varje gång vi går in i studion för att spela in en skiva, så går vi in med mentaliteten att skapa den bästa musik vi kan. Varje platta vi spelar in skall vara bättre än sin föregångare, och jag tror faktiskt att vi lyckas. Jag ser redan fram emot nästa platta, att kunna skriva bättre låtar och presentera dem med en bättre produktion. Det är kul att se att de flesta människor som lyssnar på Stryper håller med om att vi blir bättre och bättre. Men man kan aldrig övertyga alla, vissa är fortfarande fast i 1985 och tycker att våra bästa plattor är ”To Hell With The Devil” och ”Soldiers Under Command”. Jag är av åsikten att våra senaste plattor är minst lika bra.

Jag håller fullständigt med. Nuförtiden är de flesta av era jämlikar från 80-talets L.A. antingen nerlagda som band eller turnerar runt som nostalgi-akter. Det är verkligen uppfriskande att Stryper kör på och fortsätter leverera grymma plattor.

Det är underbart att höra dig säga det, och jag håller med, precis som de flesta fans världen över. Det är rätt intressant, för att hade man ställt frågan 1985 om vilket band man tror kommer överleva och skapa ny grym musik 35 år senare, så är Stryper är nog det mest otippade av 80-tals banden. det är riktigt coolt.

För mig som följt er sedan 80-talet, så måste jag säga att ”Even The Devil Believes” är Strypers tyngsta platta någonsin, dessutom den platta med bäst basspel och basljud. Har det något att göra med Perry Richardsons intåg i bandet?

Ja, Perry är en grym basist som verkligen kan lägga tunga basspår. Dessutom bidrog han till körsången tillsammans med Oz Fox och mig själv. När det gäller själva ljudet av plattan, så var vi extra tuffa mot oss själva. Vi jobbade jättehårt med att mickning av trumljud, mickning av basen och slutmix. Allt för att skapa det största ljudet vi kunde uppnå.

Ni lyckades verkligen.

Vi försökte, och gav allt vi hade för att skapa den bästa plattan.

Låt oss gå tillbaka i tiden lite grann. Första Stryper plattan jag köpte var ”To Hell With The Devil”, och redan då tyckte jag att ni stod ut musikaliskt. Andra band från L.A.-scenen hade sina rötter i bluesbaserad amerikansk hårdrock, medans Stryper hade Euro-metal riff och enligt min mening hade mer gemensamt med Accept och Yngwie J Malmsteen´s Rising Force. Håller du med?

Jag håller med. Vi växte upp på europeisk metal, med band som UFO, Scorpions, Iron Maiden och Judas Priest. Vi lyssnade på dessa band hela dagarna och vi tog med oss mycket från dem. Attacken man får med två gitarrister, ljudet. Thin Lizzy lyssnade vi också mycket på. Vi älskade europeiska band. Vi lyssnade visserligen på Dio och Van Halen också, men främst europeiska band. Det är nog därför vi låter ”europeiska”.

Precis som många andra amerikanska band från 80-talet så turnerade Stryper mestadels i USA och Kanada under lång tid. Det känns som att ni sedan dess blivit mer av ett globalt fenomen. Visste ni om hur många fans ni hade runt om i världen?

Vi åkte till Japan 1985, och blev helt överväldigade över hur populära vi var. I början på 90-talet började vi turnera mer globalt, Europa, Asien, Sydamerika. Vi blev förvånade över hur stora Stryper blivit runt om i världen. Vi har fler människor på våra konserter utanför USA, än när vi spelar här hemma.

Enligt min (och många andras) mening så var Stryper stilbildande och kom att lägga grunden för det som kom att bli power metal här i Europa. Känner ni till genren?

Jag känner tyvärr inte till genren power metal, och tyvärr så var det länge sedan vi turnerade i Europa. Vi har inte turnerat i Europa sedan 2010, och tyvärr är det svårt att få ihop det rent ekonomiskt. Men, wow! Jag hade ingen aning om att vi var med och skapade den genren. Kul att Stryper var med och bidrog.

Tillbaka till den nya plattan. En låt som verkligen sticker ut både musikaliskt men även textmässigt är ”Divider”. Kan du berätta lite om den låten?

Det är kul, för ”Divider” har verkligen blivit en fan-favorit på nya plattan. Musikaliskt är det en old-school metal låt, med Judas Priest influenser. När det gäller texten är det rätt enkelt, den handlar om människor vi känner till som gör allt för att splittra. Känner du att något är positivt, så kommer det någon att säger att det är negativt. Deras roll på denna jord vekar vara att splittra oss åt. Vi har faktiskt filmat en video för ”Divider”, den kommer snart.

Jag ser fram emot att se den! Jag tycker att det är fantastiskt att ni la ner tid och pengar på att göra en riktigt cool video till ”Do Unto Others”.

Det var inte enkelt. Tyvärr så gjorde pandemin att alla var tvungna att duscha hemma hos mig, ta tester och bära ansiktsmask. Vi tillbringade två veckor i mitt hus i Boston. Men den blev riktigt bra. Vi lyckades faktiskt, förutom att göra videon, spela in den nya plattan. Dessutom gjorde vi en nyinspelning på ”To Hell With The Devil” och filmade en dokumentär. Så Covid-19 har inte saktat ner Stryper-snarare tvärtom!

Stryper har alltid haft fantastiska och stenhårda avslutande låtar på era album. ”The Reign”, More Than A Man, ”Rock, The Hell Out Of You”, m.fl. Är det avsiktligt?

Jag gillar att ta med lyssnaren på en resa. Öppningsspåret och den avslutade låten på en platta fungerar som bokstöd (book-ends), alltså de matchar varandra. På ”Even The Devil Belives” har vi ”Blood From Above” som öppningssvår. Et är en tung, snabb, rak metallåt. Resten av skivan är en resa genom olika musikaliska teman. Sedan avslutar vi med ”Middle Finger Messiah”, också den en tung och snabb metallåt.

I Europa så upplever jag att Stryper ses som ett metalband. I USA verkar dock bandet betraktas som ett glamband. Håller du med?

Ja, absolut. Jag hatar uttrycket glammetal. Stryper har aldrig varit glammetal. Visst, vi hade stora frisyrer, make-up och sanslösa scenkläder på 80-talet. Men det hade alla andra band också! Till och med Guns’N’Roses. Vi är inte glammetal, och vi är inget kristet band heller. Vi är ett heavy metalband med kristna medlemmar. Petra (amerikanskt kristet rockband) är ett kristet band. De släppte sina skivor på kristna skivbolag. Stryper har alltid varit till för den breda allmänheten. Våra skivor har alltid släppts på mainstream-bolag och vi har turnerat tillsammans med olika sorters band.

Jag håller med. Den kristna kopplingen kanske är starkare i USA? I Europa tror jag snarare att Stryper ses som ett heavy-metalband från 80-talet som fortfarande släpper grym musik.

Vi kanske ska flytta till Europa? Det låter som att folk i Europa fattar vad Stryper handlar om på ett helt annat sätt än vad fallet är i USA. Om du går till en skivaffär i USA och frågar efter senaste Stryper skivan så har de den antingen inte, eller så står den längs bak i affären i avdelningen för kristen musik. Det är så konstigt, för när du kommer in i affären så är det första du ser den senaste Judas Priest plattan. Jag fattar inte varför vi fått den här stämpeln på oss. Vi är inget kristet metalband. Den här stämpeln har på många sätt begränsat Stryper.

Jag kommer ihåg när ”Against The Law” (1990) kom ut. För mig var inte den största förändringen den textmässiga, utan snarare den musikaliska. Det är ett groove-orienterat, Van Halen-inspirerat album. Gillade du den musikaliska inriktningen och kan ni tänka er utforska den i framtiden?

Nej, jag gillade den inte alls! Jag är så glad att du sa Van Halen, för jag i åratal tjatat om att ”Against The Law” låter som en Van Halen platta. Det är synd att inte Van Halen släppte ”Against The Law”, för jag tror att den hade blivit riktigt populär som en Van Halen skiva. Problemet är att Stryper inte är Van Halen, jag gillar Van Halen, men Stryper har sitt eget sound och tyvärr kastade vi bort vår egen musikaliska identitet med den skivan. Det är en bra skiva, men det är inte en klassisk Stryper platta. Redan när vi spelade in den, så tänkte jag-vad håller vi på med? Det är vår minst populära skiva, den har sålt sämst av samtliga Stryper album, och det är inte konstigt, för det är inte min favorit heller. Vi kommer inte på en miljon år återvända till det soundet. Sedan 2013 är vi tillbaka i rätt spår, nu gör vi klassiska Stryper album igen.

Jag vrider tillbaka tiden till 2013. Då släppte ni ”No More Hell To Pay”. Det känns som att ”Fallen” (2015), ”God Damn Evil” (2018) och nu ”Even The Devil Believes” (2020) hänger ihop. Hur ser du på det?

Musikaliskt hänger de ihop. De skiljer sig inte åt nämnvärt musikaliskt. Däremot har vi för varje platta tagit steg produktionsmässigt. Vi blir bättre hela tiden. Bättre på att spela in gitarr, bas, trummor och sång. Vi använder bättre förstärkare, bättre trummor. Vi strävar hela tiden efter att förbättra oss ljudmässigt. Det är Stan Decker som målat alla fyra omslagen, så de hänger ihop även visuellt. Kommer nästa skiva se ut på samma sätt? Det får vi se. Men jag har verkligen njutit av varje sekund av de senaste fyra skivorna.

Jag har också njutit av era fyra senaste skivor. Jag tycker att ni 2020 släpper Stryper album, som låter precis hur jag som 12-åring 1989 hade velat att ett Stryper album skulle låta. Låter det konstigt?

Inte alls! Det är precis det vi sysslar med! Jag håller med dig fullständigt. Vi ska fortsätta göra de bästa Stryper skivorna vi kan. Däremot hoppas jag att Van Halen gör en platta lika bra som ”Against The Law”, men vi är Stryper.

Det är dags att avrunda denna intervju, när pandemin är över, kommer vi få se Stryper turnera i Europa igen?

bsolut! Vi måste göra en europeisk turne´. Om inte 2021, så senast 2022. Vi saknar våra europeiska fans. Vi måste ta oss tillbaka till Europa och träffa alla härliga fans igen.

Tack för att du tog dig tid för den här intervjun och tack för att ni fortsätter släppa fantastiska plattor.

Tack själv Jonas, och jag hoppas att vi kan ses så jag får skaka din hand.

Jonas Khan