Tredje skivan gillt för Stagman?


Efter två kritikerhyllade skivor så släpper Bosse ”Zinny Zan” Stagman sitt tredje album på svenska senare i år.
The Maloik tog sig till hans nyinköpta hus en bit utanför Stockholm och fick en trevlig pratstund på hans altan. Det blev ett samtal om den musik han hittills har släppt, den kommande skivan, Melodifestivalen och att en återförening av Shotgun Messiah var på tal.


Första skivan var ganska avskalad och personlig i motsats till den andra som var lite rockigare plus att du blandade in lite politik i texterna. Berätta mer om det?
På första skivan sjunger jag mycket om mina tankar gällande saker som jag har varit med om, förutom i ”Förlorarnas parad”, som handlar om folk som mobbar och folk som ställer andra utanför, och låten ”Kommer jag till himlen” som är mer som ett ställningstagande från min sida. Jag är inte ett dugg religiös utan jag tror mer på människan och den goda delen. Efter den skivan var jag väl kanske klar med ”inåt-bitarna” och då blev det lite mer låtar med ställningstagande när jag släppte andra skivan ”Moder Jord”.
Folk idag skiter i ganska mycket. Det klagas mycket, men gemene man idag vågar inte ta ställning för vad som man anser är rätt och fel och man litar för mycket på politiker oavsett om man är röd eller blå. ”Ni är blinda, ni är dumma” är en låt där jag uppmanar folket att öppna ögonen och se er omkring. Samma sak är det ju med ”Ser ni eldarna” som är en direkt känga mot vår nuvarande regering och det är ju för att jag har sett så mycket som brinner i förorten eftersom jag har bott där. Nu har jag valt att flytta ut på landet för att jag ville komma bort ifrån allt det där samtidigt som jag vill få perspektiv till det hela för när man lever mitt i det så är det ganska svårt att beskriva det då det till slut blir som en sorts vardag och man blir avtrubbad. Eftersom jag har barn som ska växa upp i det här så ligger det mig extra varmt om hjärtat och det är också därför jag säger vad jag tycker. En kvinna som jag hade en mailkonversation med tyckte det var kul att ”äntligen få höra en protestsångare igen”. Tyckte det lät lite konstigt för jag har aldrig egentligen sett mig själv som en sådan eftersom jag symboliserar den typen av sånger med 70-talet och proggen.


Vad kan vi då förvänta oss av tredje skivan?
Ännu mera protestsånger. Nä, men jag skulle vilja säga att det är en blandning av första och andra skivan så det är väldigt mycket Stagman. Det finns absolut politiska aspekter men även andra låtar som är extremt nära mig som person i tankar och känslor. Det är som är nytt på den här skivan är ett stänk av mycket humor i vissa låtar.
Rent musikaliskt så ligger den i närheten av de två första, men rent soundmässigt är det lite nytt för jag försöker hela tiden hitta nya klanger som jag inte har haft med tidigare – de som gillar Stagman kommer ändå känna igen sig.

Du släppte en cover på John Lennons ”Working class hero” på svenska. Kan du berätta historien bakom den?

Efter släppet av Moder Jord så ville jag göra en cover på en klassisk låt, men översatt till svenska. Det tog mig fem minuter att välja ”Working class hero” – jag kände att jag måste göra den på grund av det rådande politiska klimatet i Sverige.
Jag kontaktade Universal Music som äger rättigheterna och som representerar Lennon Music i Norden, sen skickade jag in min version till Universal som verkligen gillade låten och översättningen. Två veckor senare fick jag svar från Lennon Music som gillade allt med min version av låten. Både textmässigt och arrangemanget som jag hade gjort med Stefan Bergström som även har producerat låten.


Du har ju haft en lång karriär med olika band plus att du nu snart har tre album ute. Det innebär att du sitter på en ganska stor låtskatt. Har du någonsin tänkt tanken att blanda in några av dessa låtar i setlistan eller är det bara Stagman som gäller?

Jag vill ju ta detta vidare och etablera Stagman, men än så länge har jag tyvärr haft svårt att få bra gig. Skulle jag däremot få chansen att spela på någon festival någonstans, typ Sweden Rock, Skogsröjet eller liknande, så vore det ju en skymf mot mina fans att inte spela någon låt från Easy Action, Zan Clan eller Shotgun Messiah – det ser jag som en självklarhet och något som jag måste göra, men inte bara för fansens skull utan jag skulle tycka det vore kul också. Jag är stolt över hela min karriär, men just nu ligger fokus på att etablera Stagman för jag vill verkligen göra det här så nu gör vi den här tredje skivan så får vi se hur framtiden ser ut – om vi får spelningar, ett ordentligt bokningsbolag eller om vi kanske kan få någon festival att förstå vad Stagman är. Drömmen är att arrangörerna för de stora festivalerna tycker att vi faktiskt skulle fungera på en rockfestival, men är det fortfarande stopp och nej efter det kommande skivsläppet så vet jag inte om det är någon mening att fortsätta. För mig är det alltid en mening med att skriva texter och låtar för jag älskar det, men om det bara är den där lilla klicken med trogna fans som lyssnar och ingen annan som vill ha mig så är det ju ingen större mening att hålla på. Men målet nu är att promota tredje skivan så mycket som möjligt, skulle det inte fungera så får jag väl fundera på att skita i Stagman. Vad jag skulle göra istället vet jag inte, för den hårdrocken som jag har gjort tidigare vet jag inte om jag någonsin kommer gå tillbaka till eftersom den här Stagmangrejen har varit så jäkla rolig och utvecklande för mig, då jag fått en helt ny palett med färger att leka med och det ha varit skitkul.


I en intervju med Rockpodden så berättade du att du bland annat har tackat nej till Melodifestivalen. Skulle det vara värt det att ändå tacka ja om du skulle få frågan igen, för att få hjulen att börja snurra eftersom det ju genererar en hel del publicitet?

Kanske. Jag har fått värdera om det ganska mycket. Jag har alltid varit starkt negativ till Melodifestivalen och aldrig gillat det riktigt, men om man vill nå ut till en bred publik i Sverige så är det som gäller. När jag pratat med svenska skivbolag så handlar 80 % av deras tid om Melodifestivalen så det kanske är värt det ändå. Jag har slängt ut några krokar för att se om intresset finns för det är ju den plattformen som är störst och ska jag ge Stagman en ärlig chans så är det kanske det som krävs för det är svårt att komma fram i traditionell media.
Både första och andra skivan har ju fått väldigt bra recensioner, men trots det så är det ändå locket på från de stora medierna – det skrivs ingenting. Det är enbart den media som bland annat som du representerar som skriver om mig. Radiokanalen P4 har varit väldigt stöttande och spelade mig ganska frekvent då de gillade min grej – det är bl.a. tack vare Per Fontander på P4 Stockholm som jag fick spela live och göra lite intervjuer.


Är det något av dina gamla band som du skulle vilja återförena?

Vi återförenade ju Easy Action, förvisso var det bara jag och Kee Marcelo, men vi spelade på Sweden Rock och det var skitkul att som vuxen att få spela alla de låtarna man hade spelat som ung.
Med Shotgun Messiah så har det faktiskt pågått diskussioner under senaste året. Dock har allt gått via Harry som har kontakt med både mig och Tim för vi två har inte pratat med varandra på 25 år. Harry har varit som en spindel i nätet så att säga. Från min sida har jag inget otalt med Tim alls. Vi hade skitkul tillsammans då det begav sig trots att det var vi som rök ihop mest, men vi var ju så unga på den tiden. Han är en fantastiskt duktig basist och producent som gjort ett grymt jobb med bland annat Marilyn Manson. Vi har dock tyvärr kunnat konstatera det att detta var nog sista chansen för att få ihop det för vi blir ju äldre och vi ska ju kunna behärska det vi gör. Men eftersom vi alla gör våra egna grejer på varsitt håll så kommer en återförening antagligen inte hända även om samtal förts.
Med Zan Clan så upptäckte vi att hela bandet var inbjudna till en 50-årsfest. Så vi snackade ihop oss och repade in två låtar i Chris Laneys lägenhet och sen gick vi upp och körde. Efter det så ville vi faktiskt göra någonting. Vi tittade på att spela in en ny låt men det rann ut i sanden eftersom schemat inte gick ihop eftersom Pontus har sitt och Chris hade sitt och så vidare så det blir nog inget där heller.


Tidigare i din karriär så kallade du dig för Zinny Zan. Vart fick du det namnet ifrån?

Alla andra i bandet kom på sina namn snabbt och sen var det ju bara jag kvar och jag funderade på vad fan gör man med Bo Stagman? Hur gör man för att få det internationellt och intressant. Det enda jag kunde komma på var Bon men eftersom alla visste att jag älskade AC/DC så hade det blivit ganska patetiskt. Men så hittade jag någon gammal bok eller likande där det fanns en trollkarl som hette Zin Zan. Zan lät ju nästan som Stagman i min ungdomliga fantasi. Zinny blev det lite efter Ziggy Stardust så på den vägen är det och är det lite svårt att förstå att det namnet fortfarande hänger med.


Var det svårt att överge Zinny Zan för Stagman med tanke på varumärket?

För mig var det inte det. Jag har alltid velat göra saker och kunna gå hur som helst. Eftersom jag sjunger på svenska så kändes det mer naturligt med Stagman än Zinny. Det var nog mer skivbolaget och andra som tyckte ”varför ska du göra det – Zinny är ju du”. Många av mina vänner kallar mig fortfarande för Zinny och inte Bosse så det var nog mer andra som tänkte på det. Sen när jag jobbade på Ericsson så kallade alla mig för Stagman så jag kände att jag kunde använda det. Det är enbart Mikkey Dee som kallar mig för Zin Zan och det gör han fortfarande. Han säger aldrig Zinny.


Hur ser ditt liv ut idag?

Jag jobbar med global sourcing inom logistik så det är väldigt fritt. Sitter mycket med kontrakt och upphandlingar inom flyget både på Arlanda och resten av världen vilket är skitkul.


Vad gillar du att göra på din fritid?

Umgås med min sambo, son och dotter. När jag har egen tid så lyssnar jag på andra band, umgås med goda vänner eller grillar – gärna med en kall öl eller ett gott glas vin. Annars älskar jag att åka på min Harley. Då blåser jag bort precis allt – det är jag och min hojkänsla. Jag kan åka precis vart jag vill och då känner jag en enorm frihet. Sen har jag ett stort sportintresse med tennis och utförsåkning som mina favoritsporter.


Du har gjort en hel del intervjuer genom åren. Men vad får du aldrig frågor om – som du egentligen skulle vilja prata om?
Alla som har träffat Bosse vet att han kan prata mycket och länge men på följande fråga blev den annars pratglada 55-åringen lite ställd och fick fundera en liten stund innan svaret kom.
Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Det är så svårt det där för folk får ställa vilka frågor de vill till mig om det som de tycker är intressant. Jag får säga vad jag tycker i en intervju, men i just denna fråga får jag återkomma med svar för jag har faktiskt inget bra svar – men det var en förbannat bra fråga!


Releasedatum för albumet är ännu inte satt men naturligtvis kommer vi på The Maloik återkomma i ämnet och givetvis kommer vi recensera skivan när den kommer.

Text och bild

Ulf Romedahl.

Promobild.