Your one stop place for all things rock!

Wildness – Den ultimata genomgången!

Vi är många som tog Wildness till våra hjärtan när deras självbetitlade debut släpptes för snart tre år sedan. ”Ultimate Demise”, som andra skivan är döpt till, har blivit försenad eftersom sångaren Gabriel Lindmark hastigt och lustigt gick skilda vägar med bandet för ett drygt år sedan. Den som väntar på något gott väntar dock inte förgäves så varför inte låta maestro Erik Modin själv få sätta fart på smaklökarna hos alla svältfödda fans? Vi bad honom helt sonika med egna ord ta oss med på resan spår för spår genom skivan!

01. Call of the wild
Skivans instrumentala öppningsspår. Vi började fila på denna rätt sent i processen när alla andra låtar till skivan var i princip klar och vi hade påbörjat inspelningen av själva musiken. Själva gitarrslingan som är styckets tema är faktiskt en slinga som var introsolot i en riktigt tidig version av debutskivans låt ”Shadowland” men som sedan plockades bort då ingen av oss kände att den passade där.
Med denna tänkte vi att vi ville ha ett coolt introstycke som ändå är en kortare fristående låt med egen titel som går in i skivans ”riktiga” öppningsspår. Ungefär som ”The hellion” till ”Electric eye” (Judas Priest) eller ”Anarchy-X” till ”Revolution calling” (Queensryche).


02. Die Young
Den här låten har en intressant historia. Jag minns hur jag stod på gymmet och tränade med en podcast i öronen när riffet bara dök upp i skallen. Ett sådant där blixtnedslag av inspiration som bara kommer när man minst anar det. Jag var tvungen att kliva åt sidan, nynna in riffet i telefonens röstmemo för att minnas det – och medan jag gjorde det så började idéer till vers och refräng dyka upp så jag avbröt helt sonika träningen och åkte raka vägen hem för att skriva klart. Några timmar senare hade jag en demo som formmässigt var 99% av det vi hör på skivan.
Titeln är dels lånad från Black Sabbath-låten med samma namn, men handlingen och texten är en kärleksfull hyllning till en nära vän till bandet som för några år sedan valde att avsluta sitt liv i förtid. Ballader brukar oftast vara den naturliga låtformen i sådana lägen, men han var en hård och fartfylld kille med en massa energi så det kändes naturligt att hans hyllningslåt också skulle få vara det.
Det första gitarrsolot spelas av Adam, och på det andra har vi som gäst Chriz Vain (Christoffer Bertzell) från Liv Sin och Art Nation som var vikarie till Adam på en spelning 2018 och sedan dess har förblivit en god vän till bandet.


03. Nowhere land
Första låten som skrevs efter att förra skivan släpptes! Jag minns att den här uppstod på ett liknande sätt som förra låten. Ett riff som kommer från ingenstans i huvudet, man nynnar in det, sparar och skriver klart så fort man kommer hem. Den här låten handlar om missbruksproblematik kombinerat med att låta sina egna problem bli en börda för omgivningen och hur man bitvis sjunker djupare och djupare in i ett svart hål. Jag upplevde det delvis som ung och såg även andra som gjorde samma sak. Därav titeln ”Nowhere land”, att man till slut hamnar i ”landet ingenstans” – utan några oavsiktliga referenser till Peter Pan såklart, haha!
Ensamt huvudgitarrsolo av Adam medan Pontus spelar det lite mer raka introsolot.


04. Cold words
Låten som de flesta av oss var säkra på skulle passa som första singel! Har sitt ursprung i ett bortglömt refrängutkast som jag hittade i datorn av en slump och sedan skrev klart. Riffet och introdelen av låten är inspirerade av ”Future land” med U.D.O. och ”Standing in the shadows” med Dokken. Texten handlar om en alieninvasion som utspelar sig i en gulaktig serietidningsvärld runt 30—talet, en tid då man talade om ”gröna gubbar från Mars” och ”flygande tefat” som en del av lustig populärkultur och inte som ett reellt hot som det är här. Utomjordingarna kapar transistorradiofrekvensen och meddelar människorna lagom till Fredagsfrukosten att deras sista stund är kommen. ”We’re coming to get you”.
Dubbelgitarrsolo med Pontus som första och Adam som andra samt Pontus i outrosolot.


05. Renegades of love
En perfekt låt att köra bil till! Den här låten har sitt ursprung redan i samband med skiva nummer 1 men kom aldrig med som kandidat där. Detta berodde dock delvis på att den saknade sång väldigt länge. Inte ens när vi spelade in musiken till skivan under sommaren 2019 så visste vi hur sången skulle gå, vi gillade låten allihop men hade bara musiken klar och hade ännu inte lyckats komma på några bra uppslag för sångmelodier eller text. Vi hoppades iskallt på att pressen på att leverera skulle göra sitt i samband med sånginspelningarna och att guldet skulle komma då, vilket har skett förut. Efter att vi gick skilda vägar med förre sångaren Gabbe vind för våg mitt under brinnande inspelning så lades den åt sidan. När Erik Forsberg sedan kom in i bandet
så skickade jag den till honom och bad honom se om han fick några idéer.
2 veckor senare skickade han tillbaka den med sin nyskrivna sång och under titeln ”Renegades of love”. Jag tappade hakan över hur bra den helt plötsligt hade blivit, och den färdiga låten höjde genast genomsnittet på skivan flera nivåer! Ensamt gitarrsolo av Pontus.


06. Falling into pieces
En ganska klassisk rockpowerballad. Den här låten skrevs efter att vi hade genomfört en stor och betydelsefull spelning som, minst sagt, inte riktigt gick som vi hade tänkt oss. Texten reflekterar känslorna man har efter att det känns som att man har fått mattan undanryckt under fötterna, det känns som att allting bara faller isär och man börjar nästan ifrågasätta vad man håller på med. Ensamt gitarrsolo av Adam.


07. Burning it down
Skivans tunga och svängiga låt, med en stor portion elakt Winger och Def Leppard i soundet! Skriven huvudsakligen av Pontus medan jag har jobbat med sångmelodierna i främst verserna. Texten är skriven utifrån en manipulerande psykopats perspektiv som är obehagligt beräknande och medveten om vilken skada den avsiktligt utsätter sitt tilltänkta offer för.
Solo av Pontus, vilket faller sig naturligt.


08. My hideaway
Skriven av Marcus i huvudsak, medan jag och Erik Forsberg har jobbat fram text och sångmelodier. Texten är en betraktelse över den fruktansvärda känslan i att behöva ta ett beslut om att vända en person ryggen som man trots allt älskar men inte längre kan ha i sitt liv. Solo av Pontus i även denna.


09. Denial
En drivande och studsig låt! Vi jobbade mycket med olika temariff till denna, men beslutade oss till slut att använda oss av det temariff som låten byggdes runt från början. Jag hade bandet Eclipse i bakhuvudet när denna skrevs, vilket säkert hörs. Texten handlar om hur ansträngande en relation kan bli när motparten vägrar inse sina brister och fel och lever i en ständig förnekelse och övertygelse om sin egna perfektion. Solo av Pontus i denna med.

10. Borderline
En personlig favorit, som dessutom tillkom väldigt sent i processen. Vi påbörjade inspelningen av skivan i början av Juli år 2019, och jag tror att denna tillkom bara 2-3 veckor innan dess. Den tillkom efter att Adam spelat upp en variant av det akustiska gitarrintrot som jag sedan utvecklade och därefter tillkom resten av låten. Jag skrev verserna och refrängerna, vilka sedan justerades efter input från resterande bandmedlemmar. Den instrumentala och smått progressiva gitarrbaserade delen innan solot jobbades fram av Adam och Pontus. Låten handlar om ångest och självskadebeteende. Titeln anspelar dock inte på psykisk diagnos, utan syftar på att man står på ruinens brant.
Intro och outrosolon spelas av Pontus medan Adam sköter huvudsolot.

11. The Ultimate Demise
Skivans final, och en väldigt annorlunda låt med sitt symfoniska arrangemang. Folkmusikvibbarna i denna för tankarna till ”Highlands” från debutskivan, och faktum är att den från början var menad att vara en liknande upptempolåt och ett syskon till den förstnämnda.
Dock skrotades de planerna när jag satt och jammade på denna med en akustisk gitarr i lägre tempo, och ganska snabbt växte det storslagna och episka orkesterarrangemanget fram istället. Utan att vilja låta självgod så får jag gåshud varje gång som de hjältemodiga hornen kommer in precis i slutet av låten när den når klimax och sedan klingar av igen. Pianot spelas av mästaren Michel Blanc från bandet degreed – ett band som vi har fler anknytningar till med tanke på att sångaren Robin Eriksson var stand-in åt oss på 2 spelningar under förra året. 

Photos: Tallee Savage

Cover art: Anton Antanasov


Peter ”Amber St Pete” Johansson