Det är något extra med vissa band. Du bara vet redan i förväg att det kommer bli bra. Det spelar ingen roll om det är på Ullevi eller en i städskrubb. Eller om det är 15 eller 15000 i publiken. De kommer leverera sitt allra yttersta och få dig att gå hem med ett stort leende på läpparna. Bruce Springsteen är ett lysande exempel. Har nog aldrig gjort ett dåligt framträdande iallafall inte här i Sverige. Def Leppard är ert annat. Alltid svintighta alltid helt fantastiska. Och sedan har vi svenska Saffire. Något som t.ex Ron Dahlgren hade koll på när supergruppen Gathering of Kings skulle sättas ihop. Inte nog med att Victor Olsson fick ansvaret för låtarna. Även sångaren Tobias Jansson och trummisen Efraim Larsson var självklara val. Succén var given och alla tre fick exempel chansen att lira inför ett helt fullt publikhav på Sweden Rock Festival. Men ikväll är det alltså huvudbandet Saffire som står på scenen. Och jag är riktigt taggad på att få höra dem live igen.

Jag upptäckte nämligen bandet redan för sex år sedan i samband med att deras tredje fullängdare ”Where The Monsters Dwell” släpptes. Ett album som gick varm på skivtallriken hemma. Passande nog lirade de på Top Floor på numera (snyft) avsomnade Sticky Fingers i Göteborg under turnén som följde och ett besök var då givet. Ett riktigt kanongig som vi gav 8/10 till i betyg här på Maloik. (Länken till den hittar du längre ner på sidan). Men efter det blev det rätt tyst ganska så länge innan ”Taming The Hurricane” kom 2022. Om det var Covid pandemin eller något annat vet jag faktiskt inte men belöningen var ändå god för den långa väntan vilket du även hittar bevis för i vår recension som även den finns länkad längst ner på sidan. Tråkigt nog såg jag dock dem inte live på den turnén så nu hade hela sex år gått sedan senast vilket gjorde att jag genast såg till att inte missa dem denna gången.

Lite har hänt sedan senast. Vi hittar numera Efraim Larsson istället för Anton Roos bakom trummorna. Men rent musikaliskt är det som alltid fullt ställ med inriktning på 70-80 tals hårdrock. Hammondorgeln får jobba redan i inledande ”Magnolia” från debutalbumet  ”From Ashes To Fire”. Och Victor Olsson får ingen uppvärmning utan bjuder istället på ett svettigt solo redan innan tre minuter har gått. Vilken jäkla start! Titelspåret från tidigare nämnda ”Where The Monsters Dwell” får igång de eftersläpande som passade på att fylla på glaset mellan spelningarna. Allsång redan efter fem minuter! Tobias Jansson pustar, frustar och tar ifrån tårna med sin unika lite raspiga och fantastiskt souliga röst och får omedelbar feedback från publiken. Spelsugen är bara förnamnet! Efraim Larsson får presentera sig ordentligt i efterföljande ”Broken Crown” från samma album. Det är så att jag verkligen på allvar är orolig kommer verkligen trumsetet hålla i en timme till? Här tas nämligen inga fångar utan tyngden är som ekot av Mike Tyson när han levererade sina värsta KO:s i sin ungdom. BAM BAM BAM! Trumhinnorna hoppar i örat på mig och jag tänker stackars frun där hemma som redan klagar på att jag hör så dåligt…

Vi får ett spår från debutalbumet, fyra från ”The Greater Good” (som nu precis släppts i en Redux version), tre från ”Where The Monsters Dwell” och fyra från senaste ”Taming The Hurricane”. Setlisten är otroligt bra sammansatt och ger publiken ingen chans att hämta andan utan istället hålls gaspedalen nedtryckt i botten. Basisten Magnus Carlsson sätter takten förtjänstfullt och Dino Zuzic spelar så tangenterna glöder på sin Hammond. Det är något magiskt med denna maskin som inte går att förklara med ord. De få stunder mellan låtarna där bandet passar på att dricka lite vatten eller torka svetten ur pannan tar Tobias världsvant fram mellansnacket och berättar om låtarna eller någon historia vilket gör att han aldrig släpper taget om sin publik. Mycket snyggt.

Sammantaget är det en uppvisning i hur man lirar fräsig 70/80 tals inspirerad rock för tvåtusentalet. Jag har sagt det förut och jag återupprepar mig här för det finns få sångare i världen som matchar Tobias Jansson när han tar i för kung och fosterland. Punkt! Victor Olsson är ett kreativt låtskrivargeni och dessutom en riktigt vass gitarrist. Rytmsektionen med tillhörande Hammond orgel skulle få herrarna i självaste Deep Purple att gunga med. Gillar du Dio, Deep Purple , Rainbow eller för den delen tidiga Whitesnake ska du inte missa dessa gentlemän om de kommer till din stad. Applåder, jubel,bock och stort tack! Ni är tusen gånger bättre än Persson och hans pack.

Betyg:

Setlist:

Magnolia
Where the monsters dwell
Broken crown
Triumph of the will
Roses (Electrify)
Dandelion’s shame
Heartless
Hard to keep, Hard to find
Casters of the first stone
Mr. Justified
Read between the lies
Taming the hurricane

Saffire är:

Victor Olsson – Gitarr
Tobias Jansson – Sång
Efraim Larsson – Trummor
Magnus Carlsson – Bas
Dino Zuzic – Keyboards

Länkar:

https://themaloikrockblog.se/recension/konsertrecension-saffire-sticky-fingers-goteborg-2018-11-10/

https://themaloikrockblog.se/recension/ny-recension-saffire-taming-the-hurricane/

Alla foton © Johan Falk

Av: Magnus Blomqvist

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *