Klockan 12:15 kliver Mammoth WVH upp på Rock Stage. Solen skiner och uppslutningen i publiken är väldigt bra.
Setlisten bestod av:
Mammoth
Mr. Ed
Epiphany
Like a Pastime
Stone
Distance
Think It Over
My Hero (Foo Fighters cover)
You’re to Blame
Another Celebration at the End of the World
Don’t Back Down (Band introductions)
Likt solen så sken hela bandet, framförallt Wolfgang Van Halen. Han tar nog priset för mest stabila sånginsats på festivalen, bandet hade hög energi och levererade på samtliga fronter. Ljudet live var också nog det bästa jag hört i år, bra volym, tydlig och klar ljudbild med rejält tryck! Setlisten var bred och bra, allt i från det hårdare soundet till mer pop-rock låtar som gör sig fantastiskt i den glassande solen.
Vid låtar som Distance (har ni inte sett musikvideon, se den) berör Mammoth rejält. Man blir glad och samtidigt ledsen, med tanke på vad den låten betyder för Wolfgang (skriven till sin Pappa, Eddie Van Halen). Det infinner sig lite extra nerv och känsla i låten av Wolfgang på grund av detta. Hans far skulle vara stolt. Även i Think It Over så berättar Wolfgang att det var hans pappas favoritlåt och hur han likt publiken brukade stå och digga med handen uppe och hur glad då Wolfgang blir av att se det. Man blir återigen rörd och lite tårögd. (ganska mycket faktiskt). Tar det slut där? Nej. Jag såg tidigt under konserten att Wolfgang hade på sig en Taylor Hawkins keps (Foo Fighters borgånga trummis). Bandet spelar då My Hero (Foo Fighters cover), med historian hur nära vän Wolfgang var Taylor och han spelade dessutom på hans hyllningskonsert. Återigen tårögd.
Därefter säger Wolfgang att nu blir det bara tyngre låtar (mer hårdrock), så nu behöver ni inte oroa er för mer tårar. Puh!
Resterande låtar leveras med fortsatt hög energi och spelglädje. Wolfgang ser enormt glad och tacksam ut under hela konserten. Proffsiga musiker har han också, samtliga är extremt kompetenta. Kul med en rejält hårtslående trummis också.
Detta är nog det proffsigaste giget jag såg i år och jag hade gåshud genom hela giget. Grät ett par gånger gjorde jag också. Kul med gig där man kan bli så berörd, även fast man hade redan höga förväntningar. Jag ser fram emot att se Mammoth fler gånger samt få ta del av mer musik från bandet.

Av // Rasmus Harnesk Wiklund