Europe – Prisoners In Paradise

Hösten 1990 skulle Europe egentligen släppt en skiva med namnet ”Seventh Sign”. Istället fick de låsa in sig i studion för att spela in ytterligare material till vad som skulle bli ”Prisoners In Paradise”. Epic records hävdade skarpt att det inte fanns tillräckligt med hitpotential i låtar som ”Yesterday’s News”, ”Sweet Love Child”, ”Break Free”, ”Here Comes The Night” och ”Long Time Coming”. Dessa släpptes senare som uppskattade bonusspår på samlingsplattorna ”1982-1992” (1992) och ”Rock The Night – The Very Best Of Europe” (2004)

”Out Of This World” (1988) hade visserligen varit en framgångsrik platta, men inte i närheten av föregångaren The Final Countdown’s monumentala succé under 1986/87. Pressen att leverera nya hits var enorm och för första gången togs utomstående låtskrivare som Eric Martin (Mr Big) och Bryan Adams parhäst Jim Vallace in. Resultatet blev den krispigt Beau Hill (Alice Cooper, Kix, Winger, Streets, Warrant, RATT m. fl) producerade och synnerligen välljudande ”Prisoners In Paradise” som var något tyngre än sin polerade föregångare. Tyvärr hamnade plattan lite i kläm då trendande genrer som alternative, thrash, hardcore och inte minst grunge blev allt mer populära på MTV och i radio.

Besvikna på skivbolagets brist på engagemang i att marknadsföra plattan bestämde bandet sig efter en kortare turné för att ta en paus på obestämd tid. Frånsett det bejublade framträdandet på Skansen vid millenieskiftet skulle Europe återvända först sommaren 2004 med en triumfartad headline spelning på Sweden Rock Festival och skivan ”Start From The Dark” som släpptes under hösten.

”Prisoners In Paradise” visar upp ett band i sitt livs form. Joey har aldrig sjungit bättre, Kee’s spel är ytterst smakfullt och även om det är virtuost och tekniskt perfekt gör hans gitarrfigurer aldrig avkall på varken känsla eller fantastiska melodier. Ian Hauglands trumspel är slickt, tajt och precist med några av hans i mitt tycke snyggaste och mest minnesvärda fills. Titelspåret, en episkt känslosam semiballad, blev något av en hit och är

en av bandets i mitt tycke absolut bästa låtar. Partylåtar som ”All Or Nothing”, ”Halfway To Heaven” och ”Got Your Mind In The Gutter” får mig fortfarande på ett fantastiskt humör. Kanske har en galen nyårsfest årsskiftet 91/92 något med saken att göra? Då lyckades en sjuttonårig redaktör Johansson med konststycket att ha framgång med det motsatta könet, skjuta raketer inuti ett växthus och råka krossa en flaska över sina cowboyboots under samma kväll till dessa tongångar. Det spelade mindre roll att jag fick plocka glasbitar ur fötterna på fyllan väl hemma i föräldrahemmet under småtimmarna på nyårsnatten. It was a good night!

De festiva låtarna backas upp väl av något tuffare spår som ”Bad Blood” och ”Seventh Sign”. Balladen ”I’ll Cry For You”, även den en mindre hit, håller sig på rätt sida av pekoralträsket tack vare Joeys desperata sånguttryck i kombination med utsökta melodier som är omöjliga att värja sig mot. Avslutande ”Girl From Lebanon” är ett dramatiskt mästerverk som fortfarande ger mig gåshud trettio år senare. Kee Marcellos sista skiva med Europe är minst sagt en sorti med flaggan i topp. ”Prisoners In Paradise” har sålt i respektabla 1,2 miljoner exemplar och har i jämförelse med flera andra melodiösa hårdrocksskivor från samma era åldrats väl. Europe är fortfarande ett fantastiskt liveband och emellanåt blixtrar de till på skiva än i dessa dagar. Dock lyckas de sällan komma i närheten av den magi de presterar här samt på tidigare album.

Peter ”Amber St Pete” Johansson