Shotgun Messiah – Second Coming

1989 tog fd Easy Action frontmannen Zinny J Zan (Bo Stagman) med sig Skövdebandet Kingpin, som sedermera döpte om sig till Shotgun Messiah, över Atlanten och signade ett internationellt skivkontrakt. Första självbetitlade plattan släpptes samma år, bandet bodde och festade på Sunset Strip, turnérade med Pretty Boy Floyd och sålde imponerande 500 000 ex av debutplattan.

Klassiska och högt ansedda brittiska hårdrocksmagazinet Kerrang! skrev: ”Shotgun Messiah have a future so Bright they’re gonna need sunglasses”. Inte konstigt då plattan var fullpackad med geniala sleazeanthems och singlarna ”Shout It Out” och ”Don’t Care ’bout Nothin’” visades i ”heavy rotation” på MTV.

Två år senare hade det skurit sig rejält med Zinny som i vredesmod lämnat bandet åt sitt öde. Basisten Tim Sköld tog över micen och som ny basist hade Bobby Lycon anlitats.

Sköld sjunger bra, men saknar den självklara star qualityn och den uppriktiga rebelliska uppkäftigheten som krävs för att komma i närheten av Zinnys kaliber. Stundtals blixtrar det dock till. ”Heartbreak Blvd”, ”Sexdrugsrock’nroll”, ”Trouble” och ”Free” är riktigt bra och också de spår som påminner mest om, och kvalitetsmässigt kan mäta sig med, den fantastiska debuten. ”Living Without You” är en riktigt snygg ballad och ”Nobody’s Home” en alldeles förträfflig dänga som jag har ett särskilt minne till. Shotgun Messiah skulle byta stil radikalt några år senare till industrimetal och släppa bottennappet ”Violent New Breed” (1993) innan bandet upplöstes och Sköld gick vidare till soloplattor och ett långvarigt samarbete med Marilyn Manson, men det är en helt annan historia.

Varje vår i slutet av åttiotalet och första hälften av nittiotalet hölls tävlingen Rockslaget i Göteborg. Ett antal deltävlingar på skolor och fritidsgårdar, semifinal i Slottskogen och stor final på Lisebergs stora scen i samband med skolavslutningen. Det var en välbesökt tävling av undertecknad som ömsom ställde upp i diverse olika band och ömsom stod i publiken och hejade fram kompisar. Medlemmar ur idag välkända band som Transport League, Mustasch, Hammerfall, In Flames och Broder Daniel, för att bara ta några exempel ur högen, har i sin ungdom deltagit i olika konstellationer i denna mytomspunna tävling.

Våren 92 står jag och polaren Daniel i Nygårdsskolans gympasal under en av rockslagets tio deltävlingar för att heja på sleazebandet Tasty Toys som lite på volley slängt in Shotgun Messiahs ”Nobody’s Home” i sitt kvartslånga set. Daniel är full som en kastrull och strax efter att bandet tackat för sig lägger han en pizza i korridoren för att därefter bli utslängd av en bastant fritidsledare. Min barndomskamrat Mattias, som var keyboardist i Tasty Toys, brukar då och då påminna mig om denna incident. Tasty Toys sångare heter för övrigt Per Eklund och är från början trummis. Han spelade under några år i slutet av nittio och början av nollnolltalet trummor i Magnus Ugglas band. Tyvärr har jag tappat kontakten med honom sedan länge.

2005 flyttade en god vän, till lika basist vid namn Walle med sin kärlek från Göteborg till Skövde. Hans granne heter Tim Sköld. För några år sedan lärde jag känna en synnerligen sympatisk uppväxtidol vid namn Bo Stagman, alias Zinny J Zan. Cirklar sluts, musiken förenar. Det är en liten värld vi lever i.

Peter ”Amber St Pete” Johansson