Soundgarden – Badmotorfinger

Tyngre än Pearl Jam, mer metal än Nirvana och proggigare än Alice In Chains. Soundgarden var 1991 ett hårdare, tyngre och mörkare alternativ än sina Seattle kollegor. Många metal fans tog tidigt bandet till sina hjärtan men det skulle dröja lite längre för Soundgarden att slå igenom på samma breda front som de andra grungebanden. Först 1994 med brottarhiten ”Black Hole Sun” hittade bandet rätt i ett sound som fångade mainstreampubliken.

”Badmotorfinger” är Soundgardens tredje album, varav det första med basisten Ben Shepherd. Tack vare ett intensivt turnerande 91-92, bl a som förband till Guns’n Roses på deras massiva ”Use Your Illusion” turné, lade bandet en stadig grund till framtida framgångar. ”Badmotorfinger” blev också belönad med en Grammy för ”Best metal performance” 1992 och hade 1996 sålt i respektingivande två miljoner exemplar enligt RIAA.

Jag var tvåa på bollen och förstod inte alls Soundgardens storhet och varför de favoriserades i MTV’s hårdrocksprogram Headbangers Ball där ”Outshined”, ”Rusty Cage” och ”Jesus Christ Pose” visades frekvent. Nirvana kunde jag acceptera, men först några år senare, runt 1993, upptäckte jag både Soundgarden och Pearl Jam på allvar. Alice In Chains har jag fortfarande inte fastnat för fullt ut, men jag medger utan omsvep att det finns ett par guldkorn på deras tidigaste album ”Facelift” (1990) och ”Dirt” (1992).

”Badmotorfinger” var den första Soundgarden plattan jag köpte och förutom nämnda videos/singlar hittade jag också snart favoriter i ”Searching With My Good Eye Closed”, ”Room A Thousand Years Wide” och ”Mind Riot”.

Det var en enorm förlust när Chris Cornell gick bort 2017. Han var hands down en av de bästa sångarna som någonsin har gått på jorden. Temple Of The Dog, Audioslave och solokarriären i all ära, men för mig personligen har han aldrig varit bättre än på Soundgarden plattorna ”Badmotorfinger” (1991) ”Superunknown” (1994) och ”Down On The Upside” (1996).

Peter ”Amber St Pete” Johansson