Children Of Bodom, bandet som öppnade dörren till ett nytt musikaliskt landskap.

Nytt muterat coronavirus når Sverige och när man inte trodde 2021 kunde starta sämre kommer nu plötsligt den mycket sorgliga nyheten om att sångaren, sologitarristen och hjärnan i finska melodic death metal-bandet Children Of Bodom Alexi Laiho avlidit i 41-årsåldern.

För mig som haft Alexi Laiho som en av mina stora hårdrocksidoler som tonåring och har starka nostalgiska band till just Children Of Bodom har den här nyheten i allra högsta grad varit en rejäl kalldusch. Det kanske låter överdrivet för dig som läser dom här raderna, men jag ska göra ett försök att både hedra Alexi Laiho och berätta hur mycket han och Children Of Bodom har betytt för mig och min uppväxt.

Min tid som tonåring var tuff och både mobbing, utfrysning och en känsla att man inte passar in i samhället var väldigt vanligt. Tack vare hårdrocken blev det plötsligt coolt att vara en outsider och det har länge varit min flykt från verkligheten. Det började med klassiska band som Iron Maiden, Metallica, Black Sabbath, Guns N’ Roses, Led Zeppelin osv. men det fanns en värld jag upptäckte mycket senare och som jag i början inte förstod mig riktigt på. Alltså death metal i alla dess former.

Jag kunde i början tycka att death metal bara var oljud. Men på gymnasiet träffade jag på en hårdrockspolare som bland annat älskade ett band som hette Children Of Bodom. Han tyckte definitivt att jag skulle börja lyssna på dom och för att agera lika tuff som han låtsades jag uppskatta det jag hörde, det var bara mentaliteten i början för jag insåg ganska snabbt att jag faktiskt älskade det jag hörde. Vass growl, aggressiva riff i kombination med melodiska och episka keyboardmelodier var en klockren kontrast som gick inte att ogilla.

Efter att ha lyssnat in mig rejält på Children Of Bodom och skaffat mig en hel del nya favoritlåtar började jag ge klassiska death metal-band som Entombed, Morbid Angel, Deicide, Cannibal Corpse, Possessed etc. ytterligare en chans och insåg att deras musik faktiskt inte lät så illa, det gick att uppskatta och då hade man all anledning att känna sig to cool for school. Tankarna då var f*ck you guys! ni må vara populärast i klassen, ha en massa tjejer bakom er och många yngre killar som avgudar er… men jag är metalhead, gillar hård musik och är därför mycket coolare än vad ni någonsin kommer varadessutom uppfattar ni musiken jag lyssnar på som sataniskt oväsen… suckers!!

Även om jag började lyssna in mig på andra band inom extreme metal i överlag har Children Of Bodom fortfarande varit och är än idag ett av mina absoluta favoritband. Den gången jag såg dom live första gången hade jag nära till tårar flera gånger och efter det blev det ytterligare två gånger till, först på Sweden Rock Festival 2015 och sista gången blev av på Gefle Metal Festival 2018. Är stolt över dessa upplevelser och dom lär jag aldrig glömma.

Nyheten om att Children Of Bodom splittrades en stund efter senaste plattan Hexed (2019) var väldigt tråkig, men jag såg ändå fram till att höra nånting med Alexi Laihos nya band Bodom After Midnight. Det gör jag visserligen fortfarande nu när jag fått höra att tre låtar och en musikvideo hunnit spelas in innan Alexis död. Låt oss vänta och se.

Jag kommer avsluta det här inlägget med att dela lite Spotify-länkar till mina absoluta favoritalbum med Children Of Bodom:

Senaste albumen med Children Of Bodom höll kanske inte riktigt den önskade standarden, men det fanns ändå bra låtar i dom värda att rädda. Med allt det här sagt återstår det bara att säga Vila i frid Alexi Laiho och jättetack för den underbara musiken och nostalgin jag fortfarande upplever när jag lyssnar på den. Legender försvinner men deras verk förblir odödligt.