Årets Julkalender + Bubblare!

Ni som följer oss på Facebook har kanske sett vår julkalender full av musikaliska karameller! Om ni missat något band så får ni här vår lista i helhet tillsammans med några av våra bubblare som inte fick någon egen lucka!

God Jul!!

ULF:

Def Leppard – Hysteria
Måste vara ett av de bästa albumen som gjorts alla kategorier. När jag såg bandet första gången live hade jag tårar i ögonen när dom spelade titelspåret. Det säger allt om min kärlek till detta album.

Judas Priest – Defenders of the faith.
Plattan som gav mig min enkelbiljett rakt in i heavy metalvärlden och jag har inte köpt returbiljetten än.

ZZ Top – Afterburner.
Vill egentligen ha med Eleminator också men jag får välja den här. Min livslånga kärlek för bandet började med dessa två album. Afterburner är en episk platta med spår som Rough boy, Sleeping bag, Stages och I can’t stop rockin. Det räcker så.

Bubblare!

Metallica – Metallica.
Jag var 12 och skulle köpa min första CD skiva för egna pengar. Jag cyklade till skivbutiken i Vänersborg och kom ut med denna ikoniska skiva och där började min över 30 åriga kärlekshistoria till världens största metalband.

MATS:

Y & T – Earthshaker 1981 Såhär går det när urkraft slår sig samman med pillemariska refränger och 
odödliga melodier. Lika bra som när den kom, om inte bättre. Om Gud varit musiker, såhär skulle det låtit!  

Def Leppard – High´n dry 1981

Vad nu, melodiskt men tungt! Precis, detta är förstadiet till AOR. Opolerat, slyngelmentalitet i kombination med refränger att döda till, Det här var innan de började tänka för mycket och då utkristalliserades det genialitet.

Bubblare!

Lords of the new church – The lords of the new church 1982

Vill man ha sin energi melodisk och på samma gång rebellisk. Detta är troligtvis ett av de mest varierade albumen som släppts. Stjärnorna 
samsades på rad, 
Trisslottsdyken fanns tillgänglig och sinnet var klart hos alla 
medlemmarna. Punkens svar på AOR månne?  

Peter:

”A Night at the Opera! – Queen (1975)

 Om man ser bortom Queens många hits hittar man en mångfacetterad låtskatt inget annat band någonsin varit i närheten av. ”A Night at the Opera” representerar väl denna mångfald. Här finns några av världens genom tiderna bästa låtar såsom feelgood popiga ”You´re My Best Friend”, störtskönt flummiga ”I´m in love with my car”, bitterljuvt drömska och countryinfluerade ”39”, transcendentala progrock eposet ”The Prophets Song”, jovialistiska kupletten ”Seaside Rendezvous” samt naturligtvis hårdrocksoperan ”Bohemian Rhapsody”. Trots att Queen experimenterade hej vilt med genrer förlorade de aldrig vare sig briljans eller identitet och Freddys totala dominans som frontman gäller en idag. Hans bortgång förblir en av musikens absolut största förluster.

MCMLLXXXIV – Van Halen (1984).

1984 börjar i himlen och slutar i helvetet. Inledande ”1984” med sina atmosfäriska bubbliga synthljud för tankarna till en naturfilm där bara Arne Weises berättarröst fattas. ”Jump” är en crossover hit med både solsken och sorgkant som lyckats vinna över både popfans och hårdrockare. Här finns typisk Van Halen boogie i ”Hot For Teacher”, partystinn hårdrock i ”Panama” och olycksbådande metall i ”Girl Gone Bad”. När det djävulska svänget i ”House Of Paine” slår klorna i dig åker vi med Rock´n roll tåget hela vägen ner i helvetet. Lägg därtill blytung synth rock i melankoliska ”I´ll Wait”, sexigt tung gung i ”Drop Dead Legs” och jovialiskt jazz-swing i ”Top Jimmy” och du får en skiva med unikt sound inget annat band någonsin varit i närheten av. Van Halen korsar eufori med melankoli och tillsätter ett sanslöst jävlaranamma med farligt ursinne. Tillsammans blir allt detta en beroendeframkallande cocktail. Eddie Van Halen inte bara spelade gitarr, han VAR gitarr. Dessutom klassiskt skolad pianist sedan barnsben och även i de keyboarddrivna låtarna lyser hans särart igenom. Anslaget, känslan och rytmiken bär hans DNA och är omöjligt att kopiera. 1984 förblir Van Halens finaste stund. Jag saknar dig i. Så jävla mycket…

Def Leppard – Pyromania (1983)

Arbetarklas- slynglarna från Sheffield lyckades med ”Pyromania” (1983) bättre än någon annan att kombinera hårdrocksiff med popmelodier. De flesta föredrar ikoniska efterföljaren ”Hysteria” (1987) men leoparderna har aldrig låtit bättre än här. De tar det bästa från föregående höjdarplattan ”High And Dry”(1981). förädlar och finslipar låtstrukturer, melodier, arrangemang och melodier och levererar ett mästerverk där varenda ton i varenda låt är totalt magisk. ”Pyromania” är bruksanvisningen för 80 tals hårdrock. Plattan är tillräckligt hård för att tilltala inbitna hårdrockare och tillräckligt poppig för svenne banan. ”Photograph”, ”Die Harder The Hunter”, ”Foolin”, ”Rock Of Ages”, ”Billy´s Got A Gun”, ”Action! Not Words”,  ”Coming Under Fire”, The list goes on… Varenda låt på plattan är en 10 poängare som skulle kunna släppts som singel!

PAULINE:

Nine Inch Nails – Downward Spiral

Ett album som sedan första lyssningen var en självklar del av mina go to album. Med sin unika produktion har Reznor här lyckats med ett mästerverk vilket enligt min mening bevisades när Cash gjorde cover på en av tidernas bästa låtar, Hurt.

Kristoffer Gildenlöw – Rust

Ett av de skönaste album jag har i min samling. En lågmäld och skön skiva full av känsla, ett album som passar bra i ljusskenet under advent.

Bubblare!

J – Tex – Old Ways vs. New Days

För den som gillar folkrock kan det här vara något att lyssna på. Inte jätterockigt men vansinnigt snygg musik och med tydliga folkrock-vibbar. Underbara texter och medryckande musik. J-Tex är en dansk granne med delar av sin bakgrund i USA och det står klart att han fostrats i musiken där. Ruskigt bra musik och åter igen en skiva som passar bra under julpysslet.   

MAGNUS:

Cats In Space – To Many Gods.

Gruppen har precis släppt sitt fjärde studioalbum ”Atlantis” och hyllas förutom av vår egen skribent Peter Johansson över hela världen. Toppbetygen står som spön i backen och många av oss kommer ha just det albumet som etta när vi sammanfattar året. Men för dig som är ny, som läst och hört att katterna är ett band du måste kolla upp, varför inte börja från början. Debuten är i sig ett fantastiskt bra album med flertalet briljanta spår. Dessutom låten ”Unfinished Symphony” som bara den är värd hela pengen. Så inled din rymdresa redan här och du kommer belönas med att få växa med gruppen och förstå album för album framåt varför hyllningskören vägrar låta dämpa sig.

Ghost – ”Infestissumam”.

När nya grupper tagit sig in bit in i karriären och släppt fyra, fem album så börjar ett intressant fenomen att dyka upp. Nämligen att rangordna albumen från bäst till sämst. Infestissumam är i Ghost katalog det album som av någon outgrundlig anledning alltid brukar hamna sist när experterna ska ge sin dom. Det här är naturligtvis helt fel. För det första har Ghost aldrig släppt ett dåligt studioalbum. Det går heller inte att rangordna album som är så olika. Ena dagen kan man inte sluta lyssna på Prequelle och dess moderna sound. Nästa dag bara älskar man debuten Opus Eponymous för dess originalitet och enkla form. Infestissumam är länken emellan med spår som Ghuleh/Zombie Queen, Year Zero, Monstrance Clock och Jigolo Har Megiddo. Ett album som jag har allt och som förtjänar att hyllas för sin egen skull.

Wildness – ”Ultimate Demise”.

Jag har sagt det i diskussioner och på olika forum. Wildness är icke ett lokalt band från Stockholm som låter som alla andra. Ett band som lirar för liten publik och som står i skuggan av storebror H.E.A.T. Nej! Wildness är ett världsband som nu unisont hyllas för album nummer två över hela världen. Tror ni mig inte? Gå in på bandets egna facebooksida och du kommer få svar på tal. Tyskland, Frankrike, England, Spanien är bara några länder där lovorden inte tar slut. Dessutom är de en symbol för uttrycket ”put your money where your mouth is” och har live lirat brallorna av band som House of Lords, Bonfire, Dynazty och One Desire. I dessa svåra tider finns det just nu ingen chans för bandet att återigen bevisa sina kvaliteter men vänta ni till en dag utan Corona när vi åter kan gå på konserter. Jag utlovar redan här och nu att Wildness är ett av de band du kommer prata länge och varmt om när du för första gången fått chansen att se vad jag pratar om.

TONY:

Rainbow: Rising

Den bästa skiva som någonsin har gjorts. I tonåren fick jag smeknamnet Stargazer av några polare, för att jag var så besatt av den låten som är skivans verkliga höjdpunkt. Endast sex låtar, men vem behöver fler när de är så fantastiska att jag genom åren har samlat på mig 17 olika pressningar och format av detta kompletta mästerverk.

Thin Lizzy: Live and Dangerous

Kanske lite fegt att välja en liveplatta med tidernas bästa band, men eftersom det är omöjligt att bara välja ett av deras tolv fantastiska studioalbum så får den bli denna klassiska live. Att en del av publikljudet är pålagt från en konsert med David Bowie kan man blunda för, för denna live fångar Thin Lizzy när de var som absolut bäst.

UFO: Strangers in the Night

Många tycker ”Live and Dangerous” med Thin Lizzy eller “Made in Japan” med Deep Purple, andra säger “Live at Leeds” med The Who eller “At Budokan” med Cheap Trick. Men för mig har det aldrig varit någon tvekan om vilken som är tidernas bästa liveplatta. Från “Hello Chicago!” innan inledande ”Natural Thing” fram till ”God bless, good night!” efter avslutande ”Shoot Shoot” bjuds man på ren magi. Och Michael Schenkers solo på “Rock Bottom” är i mina öron fortfarande oöverträffat live.

Bubblare!

Blondie: Parallel Lines

Ända sedan jag hörde deras cover av ”Denis” första gången var jag fast i detta fantastiska band som fullständigt dominerade (och gör så än idag) i det fina, svängiga gränslandet mellan pop och rock. Och detta, deras tredje album, är deras finaste stund på vinyl, och jag glömmer aldrig när jag som 12-åring fick uppleva dem på Gröna Lund på just denna turné. Om Philip Lynott var kungen av coola frontpersoner så är Debbie Harry tveklöst drottningen.

GABI:

Dissection- The Somberlain

Första fullängdaren från Dissection är ett klassiskt mästerverk inom genren och även det första albumet som undertecknad hörde 4 år gammal med bandet. Ett måste i varje vinylälskande Dissection-fans samling.

Vreid- I Krig
Ett variationsrikt album där varje spår visar upp en ny sida av bandet. Melodiskt, hårt och omskakande spår om vartannat gör det till ett av Vreids främsta album.

Judas Priest- Screaming for Vengeance
Albumet har allt som representerar genren på 80-talet. Det är fartfyllt, dramatiskt och jävligt snyggt gjort. You´ve Got Another Thing Coming är utan tvekan det snyggaste spåret med sitt egna sound och rösten som låter live på riktigt

MATTIAS:

Black Sabbath ”Heaven and Hell”.

 Yeah! Ronnie James Dio i sin debut med bandet som är gjutet i en julkalender! Titeln säger ju allt! Himmel eller Helvete! 
Himmel för det är ju en Kristen högtid och samtidigt ett Helvete för många människor i 
ensamhet o fattigdom.

Albumet är en klassiker av högsta rang med åtta fantastiska låtar kryddade med Tonys säregna gitarrspel och Ronnies 
ljuva röst. 
Jag ryser ända till julafton med detta album på svarven. 1980 var ett gyllene år sen kom 1983 och Holy Diver men det är en annan historia i hårdrocken.

DIO ”The Last In Line”.

Andra Albumet sen Ronnie hoppade av Black Sabbath och minst lika bra 
som Holy Diver om inte kanske ändå lite bättre trots allt!? 
Tyngre produktion och mörkare arr på låtarna än på debuten. Djävulen är återigen på omslaget i kampen mellan gott och ont. We Rock helt enkelt 
fram till jul!

Europe ”The Final Countdown” 

Klart pudelrockarna från Upplands Väsby ska med i en julkalender! Bara 
titeln signalerar att vi alla väntar på julafton och tomten. Albumet tog tid 
för mig att älska eftersom titellåten är lätt sönderspelad. Men vilket album det är om man ser på vad som hände bandet. Världskända i princip i hela världen inte bara Japan! Jantelagens Sverige var inte lika övertygade i början men vi fick kapitulera till slut också. 
Fantastiskt gitarrlir av John Norum och Joey Tempest är en frontman av högsta klass redan då 1986! 

Till sist: Omslaget är riktig fult men idag tycker jag det är rätt coolt! För redan 1986 insåg bandet att dom reser ut i rymden i varsin androidtelefon! Dom kom dessutom tillbaka lagom inför milleniumskiftet 
och grävde ner sina stridsyxor och är ett svenskt historiskt musikarv att vara stolta över.

ROBIN

Opeth – Ghost Reveries

En klar favorit och albumet jag mest lyssnat på från dem, har fortfarande 
growlsen från Åkerfeldt som alla älskar men även starten på deras mer äventyrliga resa. Mer progg och jazz influenser, en bra start för dem som 
vill kika in på bandets diskografi.

Annihilator – Never Neverland

Ett av kanadensarnas mest klassiska album och en milstolpe för Thrashen 
utanför Usa, störst här i Europa och mest i Norden. Snabbt och precist är det mer finslipat i hörnen, inte så rått som Slayer eller Megadeth.

Bubblare!

Blind Guardian – Nightfall in Middle-Earth

Inte det bästa albumet kanske men enligt mitt tycke det mest episka där 
Tolkiens Sillmarilion vaknar till liv med en stor orkester och fantastiska 
berättarröster som återkom i det senaste alstret från BG, Legacy of the Dark Lands.