Det drar igång och det är bas och dovt melodiskt. Jag ska erkänna att jag bara hört ett par låtar innan konserten så jag har väl ingen förväntningar mer än att det kommer vara proffsigt, och det är det. Det hörs efter en minut.

Med något som ser ut som garage overaller, hattar och turkosa gitarrer står de och spelar något som är progressivt och rockigt. Jag kan inte sätta fingret på det riktigt men det låter bra i mina öron.

Det känns lite som att det är den generationens kliv in i den moderna produktionen. Jag skulle kunna tänka mig Lemmy göra det Gibbons gör på Scen just nu. Och man ser att publiken består av alla åldrar av fans som kan låtarna så det är ju något som lockar utan tvekan.

Låter det bra rakt igenom setet? Nej det tycker jag inte. Det finns tillfällen då det känns som att tonarten kanske inte stämmer eller tempot blir fel. Men det här är ju en Bluesrockens räv som står och lirar av ren spelglädje. Impro blir sällan bra från 1 till 100. Men resten är såpass bra att det täcker.

När de spelar Give me All your Living tåras ögonen och det slår mig hur mycket man ändå påverkats av Gibbons musik genom åren.