För att fira har bandet gett ut en livevideo på deras senaste singel Got No Right som du kan se HÄR.
 
Bandet kommer till Skandinavien i sommar för åtta spelningar och biljetter hittar du här: www.thecoldstares.com
 
Streama Voices på alla digitala plattformar HÄR.
 
Idag ger bluesrockarna från Indiana, The Cold Stares, ut sitt nya explosiva album Voices på Mascot Records. Bandet har producerat själva och det mesta spelades in under endast två dagar tillsammans med teknikern Mark Needham (Taj Mahal, The Killers, Imagine Dragons, Walk The Moon, Fleetwood Mac). Voices måste vara The Cold Stares mest genomarbetade, finmejslade platta men med resolut muskelkraft och ömsinthet på samma gång. För att fira utgivningen ger de ut en liveversion av deras senaste singel Got No Right som är ett upplyftande jam om svårigheten att lämna ett förhållande av dom rätta anledningarna.


 
Vi tog fram låtarna på Voices genom att tänka på varje låt som en idé eller en film så att alla fick sin egen röst (voice),” förklarar gitarristen och sångaren Chris Tapp. ”Jag tycker att de funkar bra tillsammans men ger lyssnaren lite mer en känsla av att resa genom plattan än tidigare.”
 
De senaste 10 åren har The Cold Stares oförtrutet turnerat runt som en duo och knockat sin publik i USA och Europa med en explosiv liveshow som blottade deras innersta känslor. Nu har bandet en helt annan kemi då de skriver ett nytt kapitel med en tredje medlem och ett sound som ekar av de klassiska triobanden från 60-talet som medlemmarna växte upp med. ”Vi var fria från våra bojor då vi gjorde den här plattan,” säger Tapp. ”Plötsligt var allt vi tidigare inte kunnat göra fullt möjligt och vi var fria att skapa vilket sound vi ville”.” 
 
Känslan av total konstnärlig frihet är Voices kärna och som tar The Cold Stares klassiska mix av blues, sydstatsrock och hård rock till nya, oanade höjder. Det skulle varit enkelt för Tapp och trummisen Brian Mullins att bara vrida upp volymen men i stället utnyttjar det basisten Bryce Kluehs medlemskap med att bli mer nyanserade och äventyrliga i sitt anslag och sökande efter det där råa, opolerade soundet som lyckas med att kännas gammalt och nytt på samma gång. Slå samman alltihop och du har en kaxig, filmisk platta som är lika ärlig som upphetsande. En högoktanig dos av rak rock & roll som ger blinkningar åt allt från Cream till Led Zeppelin och som dryper av kärlek, saknad, synd, återhämtning, hopp och ånger.
 
“Många av låtarna är väldigt personliga och handlar om saker jag länge gått och tänkt på,” säger Tapp. ”Jag var bara tvungen att leva länge nog för att skaffa mig erfarenheten för att kunna prata om de här sakerna och känna mig bekväm med att öppna upp och dela med mig av vad som nu kom ut.”