Ett steg tillbaka för Powerwolf

Jag fullkomligt älskade Sacrament of sin när den släpptes 2018. Den plattan tillhör en av de absolut starkaste i Powerwolfs katalog.

Så naturligvis var förväntningarna ganska höga när Call of the wind kom förra fredagen.

Men jag måste tyvärr konstatera att plattan lämnar mig med en liten bitter eftersmak.

Skivan börjar urstarkt med Faster then the flame sen svajar plattan ordentligt rent låtmässigt. Hittar tyvärr efter starka starten två låtar till som jag kunde ta till mig till ordentligt. Hade det enbart varit för Attila Dorns urstarka röst så hade plattan varit en given fullpoängare för den mannens röst är en ren njutning i mina öron men tyvärr räcker det ibland inte med hans fantastiska röst för att helheten ska kännas komplett.

Plattan ska ha ett stort plus för produktionen. Ljudkulissen är som massiv vilket hjälper till att höja betyget ett snäpp

Om det är något som Powerwolf kan skriva så är det grymma och kraftfulla ballader. Sacrament of sin bjöd med den helt fantastiska låten Where the wild wolfs have gone. Här bjuds vi på Alive or undead som är nästan lika bra. Den har mycket kraft i sig och Attilas röst håller världsklass.

Men sen lyser guldkornen med sin frånvaro. Jag får inte samma känsla av eufori som jag hade när jag lyssnade på Sacrament of sin. Det är något som saknas och jag kan inte riktigt peka på vad.

Sexan kanske känns lite i underkant men att sätta en sjua skulle varit ett för högt betyg och tyvärr kan jag inte sätta halva poäng.

Artist: Powerwolf

Titel: Call of the wind

Skivbolag: Napalm records

Bästa spår: Alive or undead, Dancing with the dead, Faster then the flame

Relesedatum: 16 juli 2021

AV Ulf Romedahl