Your one stop place for all things rock!

Hårdrock – Från förort till finrum

Enligt Wikipedia är Hårdrock ett omfattande begrepp som brukar användas till att beskriva grupper inom hard rock, heavy metal och dess många subgenrer. Jag brukar dra en skiljelinje mellan ”Hårdrock” och ”Heavy Metal”. För att exemplifiera betecknar jag Led Zeppelin som hårdrockens början och Black Sabbath som Heavy Metal pionjärer, men gränsen är många gånger hårfin mellan vad som är vad. Många band kan betraktas som någon form av både Hårdrock och Metal. Hursomhelst, let’s face it, hårdrocken börjar bli gammal. Det gäller både dess utövare och fans rent generellt.

Idag är hårdrocken i mångt och mycket accepterad och godkänd av de flesta, men på sjuttiotalet var musiken vi älskar missförstådd, förminskad och utskälld. Inte minst av media där hårdrock inte bara fick minimalt med utrymme, när det väl skrevs något handlade det i princip uteslutande om usla recensioner och fördömanden.

Hårdrock och Metal utvecklades under åttio och nittiotalen och olika subgenrer uppstod. Allt från mjuk AOR med änglalika körer och glittriga synthar till blytung Death Metal med growl och blastbeats kunde nu sorteras in under hårdrockens stora paraply. I takt med detta växte hela hårdrocksrörelsen under nittio och nollnoll talen till att omfatta inte bara arga, vita arbetarklasskids från förorten (som media ville få det till) utan människor med olika bakgrund och från olika samhällsklasser. Det berodde också på att de som växte upp med hårdrock under sjuttio och åttiotalen nu hade blivit vuxna och skaffat utbildningar och jobb.

Flera faktorer samverkar till att musikstilen växte sig stor och mångfacetterad. Vi som föddes i början och mitten av sjuttiotalet påverkades av våra föräldrar, Hem och skola och Siewert Öholms debattprogram ”Svar direkt”. Det diskuterades ständigt om det skadliga videovåldet och den farliga hårdrocken. Det medförde naturligtvis att både hårdkokta actionfilmer och hårdrock i raketfart blev mäkta populärt hos oss unga kids. Band som Mötley Crüe, W.A.S.P, Twisted Sister, KISS och Accept visste tidigt värdet av att chockera och att vara kontroversiella. Dessutom var de imagestarka och visuella.

Ett utmärkt forum för dessa band var MTV som började sända i USA 1981. Även om det skulle ta musikvideojätten ytterligare sex år att leta sig fram till Europa fanns det andra alternativ. De av oss som inte hade råd med dyr kabel-TV tittade istället på de Anders Tengner ledda programmen Norrsken, Metropolis och Metalljournalen. SVT satsade också stort på ungdomar i videotopplistan Bagen åren 1984/1985 där en del hårdrocksvideos kunde avnjutas. Vi ska inte heller glömma alla ungdomars bibel under åttiotalet, tidningen OKEJ! Både Anders Tengner och Jörgen Holmstedt intervjuade de häftigaste och största rockstjärnorna i färgsprakande reportage.

I USA hade PMRC (Parental Music Resource Center) börjat växa sig stark. Rörelsen som grundades av Tipper Gore (fru till senatorn och senare vice presidenten Al Gore) var en organisation som riktade sig till oroliga föräldrar. En av åtgärderna som de lyckades driva igenom var att förse farliga hårdrocksskivor med ett litet klistermärke där varningstexten ”Parental Advisory, Explicit Lyrics” skulle uppmärksamma mamma och pappa på att här fanns det minsann hemska låtar om djävulsdyrkan, ockultism, nazism, sexorgier, sprit, våld, övergrepp och krig. Det räckte faktiskt med att ”Fuck” yttrades en ynka gång i någon låttext för att PMRC skulle sätta kaffet i halsen och förse skivan med den numera klassiska varningstexten.

De lyckades också dra både Ozzy Osbourne och Judas Priest inför rätta då dessa band påstods ha influerat unga människor att begå självmord via sina låttexter. Det hävdades att hårdrockare (både musiker och fans) var satansdyrkare, nazister, extrema våldsverkare och en rad annat trams.

Det kanske mest minnesvärda ögonblicket är när Twisted Sister sångaren Dee Snider i en rättssal håller ett försvarstal där han fullständigt drar ner brallorna på de självgoda delegaterna i PMRC. Klippet finns på youtube och är en riktig klassiker som måste ses. Självklart fick dessa händelser en enorm effekt, det var som att hälla tändvätska på en majbrasa. En varningssticker var närmast synonymt med ”bra skiva”. Västvärldens och Japans ungdomar köpte nu hårdrocksskivor och gick på konserter som aldrig förr.

Sammantaget innebar detta att skivbolagen såg sin chans att slå mynt av den visuella och kontroversiella musiken på fler produkter. Iron Maiden hade sin maskot Eddie, Motörhead hade Snaggletooth och KISS, ja de hade ju satt sin logga på allt från kläder och lunchlådor till actionfigurer och radioapparater sedan sjuttiotalet. Hårdrocken var helt enkelt som klippt och skuren till att trycka bildskivor, ge ut köpvideos, t-shirts, turnéprogram med grälla bilder och en uppsjö annan merch.

Hårdrockare blev samlare. Ett samlande som för många har fortsatt upp i vuxen ålder. Än i dag är det faktiskt hårdrocken som står för en stor del av den fysiska skivförsäljningen. Fansen har vuxit upp och åldrats. Många har en god ekonomi som tillåter att en rejäl slant varje år läggs på skivor, merch, konsert och festivalbiljetter. En del samlar uteslutande på ett eller ett fåtal band och har inrett hela rum till att se ut som utställningar, eller till och med museum med sina favoritband.

På åttiotalet var nörd ett skällsord som användes till att häckla plugghästar med finnar, taskigt garnityr och fnasig hy. Idag frodas och till och med hyllas nördkulturen inom olika intressesfärer världen över. De som älskar fantasy och sci-fi har egna mässor, de som älskar superhjältar och seriefigurer går till Comic-con och hårdrocksnördarna handlar merch, skivor och samlarobjekt på nätet, i skivbutiker, på mässor, konserter och festivaler.

Ytterligare en intressant faktor är att många av dagens unga musiker vittnar om att deras intresse kommer från föräldrarna! Istället för att, likt tidigare generationer, revoltera mot vuxenvärlden med musik som retar gallfeber på mamma och pappa, har hårdrocken blivit musik som spänner över generationsgränserna.

Det har blivit en folkrörelse som gått hela vägen från att vara en upprorisk och farlig musik som unga rebeller från förorten lyssnade på, till att leta sig in i familjens finrum. Det finns till och med de som hävdar att hårdrock är vår tids folkmusik. Vem hade trott det när Steppenwolf sjöng om ”heavy metal thunder” i ”Born To Be Wild” och Sabbath och Zeppelin tog sina första stapplande steg?

Peter ”Amber St Pete” Johansson