Sweden Rock 2022 enligt Pauline

Det fanns en liten gnagande oro ända fram till veckan innan festivalen. Skulle det hända något? Skulle det bli inställt?

Det blev det inte!! Sweden Rock Festivalen välkomnade istället 46044 besökare till sitt nya utökade område och med en stämning som var helt makalös!

Det var inte bara att kliva in som vanligt i år. Det kändes nästan heligt på något vis och några saker jag kände med en gång var en försiktighet mellan folk på en hel annan nivå än tidigare. Det stod stationer med handsprit utställda och man kunde se hur folk av vana helt enkelt använde dem. Det togs hänsyn till avstånd på ett annat sätt men det var självklart sådär mysigt onyktert närgånget stundtals ändå. Det hör ju till.

Så vad var det nya då? I princip hade de lagt till ett litet område med plats för att sitta och käka och med ett barnvänligt område. Till det har de nu också utsett flera områden för rökare. Det nya utökade området gjorde att det trots det väldigt mycket högre besökarantalet inte kändes särskilt mycket trängre. Fast man kunde ändå märka av det på onsdagen då det brukar kännas rätt tomt, den här gången var det allt utom tomt. De hade även utökat området ute för parkeringar för att anpassa utifrån det nya antalet besökare vilket skapade en hel del förvirring men den fantastiska personalen styrde och ställde så det gick hyffsat smärtfritt ändå! Och Taxikön och systemet de hade där var fantastiskt.

Det var gott om personal på området i vanlig ordning och alla verkade lika glada att se oss som vi var över att få komma dit! Till och med vakterna kändes lite lättsamma. Det fanns ett tillfälle då en utslagen ung kille låg på backen. Vakterna hämtade en flaska vatten som de först skvätte lite av på skallen så han vaknade till innan de lät honom dricka lite. De hjälpte killen upp som frågade om han fick ta en snus och det fick han självfallet göra. ”Nu känns det bättre!” Utbrast han och vakterna svarade ”Ja se där vad en liten snus kan göra! Vilken camp bor du på, vi följer dig hem.” De promenerade vidare med glatt humör tillsammans och jag kunde bara le. För det är ju precis det där som gör Sweden Rock Festivalen till ett andra hem för oss rockers. Det blev sena nätter och jag stod och hängde med några grindvakter medan jag väntade på skjuts och vi snackade mycket om hur folk beter sig på festivalen och de talade om att det var otroligt mycket kärlek på alla sätt och vis i år. Och jag kan bara hålla med.

Musiken var klass A nästan hela resan. Jag tycker personligen att ljud och ljus var fantastiskt! Det kan vara abstinensen som gör det men ärligt talat, det var grymt bra. Scenerna låg bra till och den läktaren som byggts upp där man kan sitta ligger perfekt mellan Festival och Rockstage så man kan, om man vill, sitta där en hel kväll utan att missa någon main act. Guns & Roses ljud dock. Det hände något märkligt där. Jag satt lååångt bak för att jag inte orkade med alla människor (och jag litade inte på att de skulle spela så jag ville kunna smita fort om det behövdes) och tidigare kunde vi höra allting bra, om något dämpat till den platsen men inte då. När Guns lirade var det som att de spelade i en skolåda. Väldigt märkligt.

Jag har inte hört något om varför de blev försenade men den här skribenten tycker inte det är ok. Inte en andra gång utan någon ursäkt. Kan de tala om att ”Fan det sket sig, det strulade till sig. Sorry.” så kan man ha överseende men det fanns inte minsta tillstymmelse till att bry sig om publiken, fansen! Buuuuu!

In Flames var också försenade, men där såg man att det var tekniska problem på scenen innan de kom ut. Det är förlåtet.

Vad var årets stjärnskott? Nestor såklart!! Det går liksom inte att undgå att de har skjutit upp som en raket och de har nog möjlighet att sikta ännu högre om de vill. Och det låter ju positivt om vi läser intervjun jag gjorde med dem direkt efter giget här: https://themaloikrockblog.se/intervju/festival-intervju-sweden-rock-2022-nestor/

Att som bloggare och skribent få hjälp med planering kring intervjuer och en lugn plats med god kopp kaffe där jag kunde göra våra uppdateringar har varit guld värt. Stor Guldstjärna till Pressteamet som höll koll på de här virriga blogghjärnorna! Vi ses igen nästa år!

Foto Dennis Kjellander

Årets coolaste var nog The Coffinshakers. Jag har lyssnat på dem ett tag tack vare en sambo med bra musiksmak och det var grymt häftigt att få höra denna skräckfilms influerade Rockabilly live. Publiken älskade det och det gjorde jag med.

Foto Dennis Kjellander

Årets röst måste vara Hexed! Jädrar vilken pipa! Helt oväntat och helt tagen av den!

Foto Dennis Kjellander

Volbeat var Volbeat. Det är så bara. Även om det senaste albumet bjöd på en del fina spår så var det liksom samma lika igen. Det blir inte roligt i längden.

Foto Dennis Kjellander

Devin Townsend gjorde en kanonspelning. Så mycket humor och bra musik! Han är inte riktigt klok och det är helt ok. Det är inte jag heller.

Dennis Kjellander

Michael Monroe fyllde 60 år igår. 60 år!! Och han hängde i princip i knävecken i ljusriggen och roade sin publik precis som han brukar! Kommer han någonsin att tagga ner? Eller är det som hans senaste album säger? ”I Live to fast to die young”.

Foto Dennis Kjellander

Årets mest saknade var två saker. På Festivalområdet var det Arla! Ingen kall mjölk och kanelbulle. 🙁 På marknadsområdet saknade vi säljaren Bob Moon! Han brukar stå och sälja pins och patches och det har blivit tradition att bläddra hos honom efter guldkorn. Men inte i år. Mycket saknat.

Hur var maten då? Jag förundras över hur många ”olika” typer av högrevsburgare det finns! Och de kostar mellan 120 och 150 kr styck! Och de jag smakade på var i och för sig fantastiska men hallå. Picklad rödlök, smält ost och ett nachochips verkar ha blivit standard. Glassen kostade 60 kronor… Hua.. Tur att jag fick en mjukglass gratis av en trevlig snubbe som köpt en för mycket. Haha, där sparade man en spänn till bensin! Vi käkade middag inne på VIP områdets restaurang och gav ungefär samma pris därinne för en hel tallrik mat istället för bara en burgare och jisses det var det värt. Gott! Nachotallriken vid Swedenstage var okryddad vilket var trist men allt som allt var det som vanligt förutom att priserna var höga. Men det är de ju överallt idag. Jag klagar inte, det är fin mat med tanke på vad man kunde ha fått! Men Färska pommes, Langos, Pizza slices, pasta och Vildsvinskebab kommer alltid stå kvar och de fanns där även i år.

Summa Sumarum var det en fin festival. Människorna var glada, banden var superglada och jag var kanske inte gladast men nästan! Gladast var nog arrangörerna när de såg alla lyckliga ansikten och som återigen fick det bevisat för sig att vi älskar Sweden Rock Festivalen och kommer fortsätta åka dit oavsett avbrott för pandemier eller zombieapokalypser!

För vad vore sommaren utan Sweden Rock??

All kärlek och respekt!

/P ”The Poseur” Pousár

Liked it? Take a second to support Pauline Pousar on Patreon!