Uffes årskrönika Del 2

I första delen av min återblick så hyllade jag årets bästa album. I denna del ska några artister hyllas för sina låtar och konserter. Men vi börjar med att utse några av årets sämsta plattor där några band får ställa sig i skamvrån med vetandet över att ha gjort några av årets största magplask.

Årets i särklass sämsta skiva blev utan tvekan Yngwie Malmsteens Blue Lightning som också blev årets enda nollpoängare på den 10-gradiga skalan. Jag var tvungen att genomlida skivan två gånger för att kunna konstatera att jag faktiskt kunde sätta en nolla i betyg.

Steel Panther – Heavy metal rules. Det slutade vara roligt efter andra plattan. Otroligt tråkigt när ett gäng mycket kompetenta musiker fastnar i ett fack som dom verkar oförmögna att ta sig ur.

The Darkness är ett band som har tappat allt. Det händer verkligen ingenting på senaste skivan vilket gör den till ett rent sömnpiller.

Ett annat band som släppte ett rent sömnpiller och som, enligt mitt tycke, har tappat allt är Papa Roach. Deras senaste skiva är rent ut sagt usel.

När jag lyssnar på en skiva så brukar jag oftast tycka att minst en låt är rätt bra ändå. På The end of chaos, som bandet Flotsam and Jetsam senaste skiva heter, hittade jag ingen.

En annan av årets största besvikelser var Avantasias skiva Moonglow som inte infriade mina högt ställda förväntningar. Tobias Sammet kan så mycket bättre.

Några andra band som inte levererade under 2019 och som får bryta ihop och komma igen var Volbeat, Suzi Quatro, Corroded, Bloodbound, Die Klute, Arch Enemy och Battle Beast.

Årets bästa låtar

Nu till det positiva – för det släpptes trots allt en hel del bra ny musik under året. Soilwork kammade hem guldmedaljen med Stålfågel. En helt fantastisk låt som jag inte kan få nog av (men frugan börjar nog tröttna efter att den har gått på repeat ”ganska” många gånger här hemma…).

Min grundtanke var att sätta ihop en topp 10 lista men när jag hade kokat ner allt till 13 låtar så kom jag inte längre för dessa låtar är så bra att dom bara måste nämnas i det här sammanhanget. Här kommer alltså min lista över årets 13 bästa låtar.

* Soilwork – Stålfågel

* Within Temptation – Mad World

* Cyhra – Lost in time

* Stagman – Ser ni eldarna

* Rammstein – Deutschland

* Pretty Maids – Will you kiss me (if you see me in heaven)

* Roulette – Turn it around

* Roulette – Never enough

* Crashdiet – Into the wild

* Lindemann – Blut

* H.E.A.T – Rise

* H.E.A.T – One by one

* Beast in Black – No surrender

Årets bästa konserter

Som hårt arbetande småbarnsförälder har inte tiden räckt till för att se på så mycket livemusik i år, men här kommer en liten lista över årets bästa konserter som jag sett:

7: Kings Call: En fin hyllningskonsert till minne av Phil Lynott på Kråkan i Stockholm. I början på januari 2020 äger Kings Call rum igen fast denna gång ute till havs med ett gäng namnkunniga gästartister. En kväll ni absolut inte vill missa!

6: Treat på Klubben: Organized Crime fyllde 30 år och detta var dessutom Nalle Påhlssons första spelning med bandet sen hans comeback blev offentlig. Bandet bjöd på en grym konsert inför en entusiastisk publik.

5: Stagman på Harry B James: Inte ens en punktering på bilen kunde stoppa Bosse den här kvällen. En spelning helt i publikens smak och ett magiskt gitarrsolo av Allan Sundberg i Vykort från Hollywood gjorde kvällen komplett.

4: Beast in Black på Sticky fingers i Göteborg: En kväll med ett grymt liveband, bärs och fantastiskt sällskap – då ska ingenting kunna gå fel och det gjorde det inte heller. Anton Kabanen & co bjöd på en sjuhelvetes konsert inför ett utsålt Sticky fingers.

3: Ghost – Globen: Tobias Forge är ett geni! Med kirurgisk precision styrde han sitt skepp efter sin vision. Det var så proffsigt så att jag tappade hakan.

2: Crashdiet – Harry B James: Bandet firade att nya skivan Rust hade släppts och som de gjorde det! Bandet öste på som aldrig förr och Gabriel var som en Duracell-kanin med ADHD på scen. Det blev en kväll som många sent kommer att glömma.

1: Rammstein – Stockholm Stadion: Att Stadion fortfarande står kvar efter den härliga sommarkvällen är för mig en gåta eftersom det eldades och smälldes som aldrig förr. Tack vare den här oförglömliga kvällen så kunde jag äntligen bocka av det sista bandet på min bucket-list över band som jag vill se innan jag dör.

Detta har varit min sammanfattning av rockåret 2019. Nu laddar vi inför ett spännande 2020 med mycket hårdrock.

Jag vill rikta ett stort tack till alla våra fantastiska läsare för att ni hängt med oss under detta år – utan er, inget Maloik. Vi har mycket spännande saker på gång under 2020 med en del grymma intervjuer och recensioner så jag hoppas att ni hänger med oss även nästa år!

Av Ulf Romedahl