Ny Skivrecension: Labyrinth – ”Welcome To The Absurd Circus”.

Italienska Labyrinth såg dagens ljus för första gången 1991. Albumdebuten No Limits släpptes 1996 och nu är man aktuella med sitt nionde studioalbum.
Bandet har en stökig historik med bandmedlemmar som kommit och gått. På ”Welcome to the absurd circus” återfinns tre originalmedlemmar. Gitarristen Andrea Contarelli som varit med hela vägen sedan 91. Gitarristen Carlo Andrea Magnani mer känd som Olaf Thorsen gör sin andra sejour i bandet medan sångaren Roberto Tiranti gör sin fjärde vända i bandet! Tiranti var basist under en av sina perioder i Labyrinth. 2016 anslöt keyboardisten Oleg Smirnoff och basisten Nik Mazzuconi och 2019 trummisen Matt Peruzzi. Förutom dagens sex medlemmar har ytterligar 12 musiker varit med under den nu 30 åriga karriären.

Welcome to the absurd circus rivstartar med titelspåret The absurd circus som handlar om kampen mot covid-19 och den märkliga situation som råder i världen. I den sex minuter långa inledningslåten drar man snabbt igenom texten för att ge utrymmer för ett soloparti där både gitarrer och keyboard får visa upp sej innan refrängen kommer igen. I andra spåret Live today varvas mycket högt tempo med lugnare balladliknande partier. I One more last chance drar man ner på tempot lite och gör en ganska alldaglig hårdrockslåt. As long as it lasts fortsätter i samma fotspår. Den of snakes inleds med gitarrer som för tankarna till Iron Maiden för att sedan låta trummorna dra på och skapa lite tryck i låten som växlar tempo på ett bra sätt och är en av skivans höjdpunkter. Word´s minefield och The unexpected är ytterligare två låtar som är bra men som inte riktigt lyfter. Bandet tycks vara väldigt förtjusta i tempoväxlingar och när jag lyssnar på The unexpected kan jag inte låta bli att undra om den inte hade blivit en riktig hit ála Motörhead eller Judas Priest om man hade tagit bort temposänkningarna och låtit låten gå på i full fart. Dancing with tears in your eyes känner jag genast igen och mycket riktigt visar det sej att det är bra cover på Ultravox´s hit med samma namn från 1984. Sleepwalker är lite av en sömngångare och en låt i mängden som avlöses av den mycket vackra balladen A reason to survive. Avslutningslåten Finally free ger mej lite av det jag önskar, högt tempo och inte samma nergång i intensivitet som i övriga låtar.
Jag hade inte Labyrinth på min radar innan jag fick nöjet/äran att recensera denna skiva. Labyrinth är ett Power Metal band fick jag höra och det är ett epitet som passar Welcome to the absurd circus som handen i handsken. Egentligen tycker jag att väldigt mycket är väldigt bra. Bra driv i trummorna. Välspelade gitarrslingor med bra stöttning från keyboarden. Labyrinth har dessutom en mycket bra sångare i Roberto Tiranti.

Svagheterna tycker jag är att man tycks ha en oskriven lag att alla låtar ska växla i tempo. I vissa fall kan det vara positivt men i mitt tycke skulle betyget bli högre om man gasade hela vägen åtminstone i en eller ett par låtar. En annan nackdel är att det i min mening finns massor av band som låter ungefeär som Labyrinth, vilket gör att man riskerar att försvinna i mängden av all musik som görs.

Welcome to the absurd circus är en bra skiva som kanske kan bli bandets framgångsrikaste i konkurrens med Return to heaven denied som släpptes 1998.

Artist: Labyrinth
Titel: Welcome To The Absurd Circus
Genre: Power Metal
Bästa spår: The absurd circus, Den of snakes och A reason to survive
Skivbolag: Frontiers Music
Releasedatum: 2021-01-22

Av: Marcus Ahlberg