Your one stop place for all things rock!

Forever – ”Forever”

Det tar max fem sekunder, sedan är jag fast, totalt golvad av den oerhörda refränghooken som á capella inleder öppnande ”Anywhere You’ve Gone”. Det låter sent sjuttio och tidigt åttiotal. Tankarna går till giganter från fornstora dagar: STYX, Touch, REO Speedwagon, Boston, Rick Springfield, Cheap Trick m fl. Ja, ni fattar grejen. Det är sjukt catchigt med en produktion som är varm, naturlig och känns autentisk. Det luktar vinyl och gatefold-omslag och jag är tillbaka i barndomen igen. 

Det som följer är en kavalkad av musik skulpterad till perfektion, kalibrerad för finsmakare av Pomprock och AOR så som det kunde låta en gång i tiden för sisådär trettiofem till fyrtio år sedan. Ta bara ”Call out My Name” som låter som Bonnie Tylers ”Holding Out For A Hero” blandat med Michael Sembellos ”Maniac” från filmen Flashdance. Fantastiska ”Train” som låter som sjuttiotalets Elton John och Meat Loaf på bästa partyhumör blandat med lite sydstatsrock á la Lynyrd Skynyrd och Black Crowes.

”Runaway Through Time” är en glittrig discokula från Studio 54 blandat med rockmusikal á la ”Hair” eller ”Jesus Christ Superstar”. Keyboardsolot är helt fantastiskt och påminner om något ur en Italodiscolåt från 1985 som jag tyvärr glömt namnet på. Åttiotalsdisconördar får hjälpa mig här (kan det vara något av Miko Mission kanske?) ”Hell To Pay” är ett melankoliskt epos där sjuttiotalsdisco mixas med City Boy och Bon Jovis debutalbum. Allt avbryts av ett makalöst snyggt och proggigt keyboardsolo.

”Mayday” låter brittisk shuffle. Det är mer glamrock feeling á la Slade och UFO’s ”Doctor, Doctor” än amerikansk radiorock från förr. ”Blame Me For Trying” blandar Aerosmiths ”Mama Kin”, KISS ”Let me go Rock’n roll” tidiga Alice Cooper och Meat Loaf i en ytterst smakfull cocktail.

Forever gräver ungefär i samma mylla som Night Flight Orchestra. Skillnaden är att Jonas Wikstrand, till vardags trummis i metalbandet Enforcer, även har valt att gräva där namn som Jim Steinman, Meat Loaf, Bonnie Tyler och Michael Sembello frodas. Det är Flashdance, Footloose och Streets of Fire soundtrack, Rockmusikal typ Hair, Pomprock, AOR och sjuttiotalsdisco i en salig blandning och jag älskar det! Jonas röst är helt unik på ett mycket positivt vis. Ljus och androgyn passar den utomordentligt bra till variationen av stilar som möts i Forevers välsmakande musikaliska gryta. Ja, det går att skriva spaltmetrar även om geniala spår som ”Got Me” och ”Hope”. Det enda spåret som jag personligen inte tycker håller hela vägen är disco/funk/musikal/rock hopkoket ”Rosebud”. 

Hur jag har kunnat missa denna pärla, som släpptes redan i april, är en gåta. Forever är ”more than meets the ear”. Det är lättlyssnat samtidigt som det krävs fokus och närvaro för att upptäcka alla lager som finns inbäddade i musiken. Ju mer du lyssnar desto mer upptäcker du. Hoppas nu att Enforcer får lite luft i sitt hektiska schema så det kan bli en fortsättning, för det här är inget annat än genialt!

Band: Forever

Titel: Forever

Genre: AOR/Pomp Rock

Skivbolag: Evil Confrontation Records

Releasedatum: 19/4

Bästa spår: Anywhere You’ve Gone, Hell To Pay, Train, Got Me, Blame Me For Trying, Runaway Through Time, Call out My Name, Mayday

Betyg: 9/10

Peter ”Amber St Pete” Johansson.

Se nya videon ”Train” live i Ingesunds folkhögskola här👇

https://youtu.be/3anl1orcmqU