Förväntningar som inte infriades.

Skivrecension
In Flames – I, The Mask.
Betyg: 6/10
Man brukar säga att alla vägar bär till Rom men i nya I, The Mask fall känns det som vägarna går både hit och dit men som slutar inte vid samma mål.
Det känns som att firma Gelotte/Fridén inte riktigt vet vilken väg dom ska gå i låtskrivandet för nya albumet spretar åt olika håll. Stundtals briljant men också ganska ointressant.
Att Anders Fridén har gått hos sångpedagog märks tydligt på skivan då sången tar väldigt mycket plats före growlandet och det är inget större fel på sången. I avslutande balladen Stay with me som är ett av de starkaste spåren på skivan sjunger han med inlevelse och en smärta i rösten så det är svårt att inte bli berörd.
Precis som på Battles så är det Howard Benson som sköter om produktionen och han finns även med som låtskrivare på samtliga 12 spår på skivan. Det jag saknar mest i den annars ganska maffiga ljudbilden är basen. Den hörs typ ingenting på samtliga låtar. Är helt övertygad om att ljudet hade blivit ännu bättre då.
En annan detalj är att de låtar som är med på skivan var resultatet av Björn och Anders skrivarstuga i Los Angeles där allt material skrevs. Dom hade inga andra alternativa förslag att slänga in. Man kan tycka vad man vill om det, men jag tycker att helheten inte håller ändå fram.
Jag hade tyckt att minst tre låtar skulle tagits bort och antingen behållit plattan då eller haft lite fler alternativ för då hade garanterat betyget blivit högre.
Skivan är bättre än sin föregångare mina ganska höga förväntningar blev tyvärr inte riktigt infriade.
Av Wolfman Romedahl.