Montréal bandet Kataklysm släpper sitt 15:e studioalbum med Goliath. Som faktumet visar är det en rutinerad och etablerad grupp vid det här laget. Bandet startade en gång i tiden som ett dödsmetall band men kan nu sägas spela melodisk dödsmetall. En nyhet ifrån förra albumet är den nya trummisen James Payne som kommer ifrån Italien. I övrigt består uppsättningen av Maurizio Iacono på sång, Jean-François Dagenais på gitarr och Stephane Barbe på bas.

Tillskottet av Payne kan ha gjort sitt eftersom trummorna tar en ganska stor plats. Det är intensiv dubbelpedal igenom flertalet av låtarna och mycket downstrokes samt blast beats i slagen. Även cymbalspelet hörs här och var som dinglar i bakgrunden och övergångar. Tar vi Dagenais gitarrspel är det väldigt melodiös och tydligt inriktad att spela välformade riffs i olika hooks. Det kan vara så att en etablerad gitarrist som Dagenais på äldre dagar vill visa sin mer melodiösa sida i sitt spelande och inte behöver visa att han kan spela snabbast och mest uthålligast. Den biten sköter istället Payne på detta album tycker jag. På sätt och vis ligger gitarren och trummorna på nästan samma nivå och det känns som att Payne tagit över lite som ”tonåringen” i bandet. Ett bra exempel där gitarr och trummor är på samma nivå är öppningsspåret Dark Winds of Deception. Jag tycker flera av riffen ifrån Dagenais i ett par låtar har tydliga drag av groove metal som han paketerar in i hooks. Men givetvis är det flertalet låtar där bandet ökar tempot och shreddandet kommer fram som visar mer av tydlig melodisk dödsmetall. Detta tycker jag kan sammanfatta det övervägande soundet på skivan. Växling mellan groove som knuffar sig fram och tillbaka, och snabba partier i små breakdowns i ren dödsmetall.

Låtarna Goliath, Bringer of Vengeance och Combustion har grooviga riff i sig. Den som utmärker sig mest av de tre är Bringer of Vengeance som är en väldigt köttig och brutal i sitt groove, en av albumets höjdpunkter helt klart. Die as a King, From the Land of the Living to the Land of the Dead, The Redeemer och Heroes to Villains tycker jag är tydliga melodiska dödsmetall låtar med mycket melodier, de tre förstnämnda har även en slags bredd och uthållighet i sin ljudbild som får mig att tänka lite på At The Gates om jag får dra en svenskkoppling. Heroes to Villains är mer rak på och en väldigt energi uttömmande låt med fina riff.

Albumets två sista låtar, Gravestones and Coffins och The Sacrifice of Truth sticker ut då de är lugnare, mer i midtempo för dödsmetall. Båda har inledande riff som känns lite doomiga. Med det funkar helt klart att avsluta lite mer trevande.

Det kan också tilläggas att sången ifrån Maurizio Iacono är stabil, uthållig och tung. Det går inte att klaga på och det paketeras väl ihop med instrumenten.

Sammantaget detta en mycket starkt platta ifrån Kataklysm. Den har fina riff som sätter sig, en framhävdande trumma som spelar i nästan samma nivå med gitarren och bra sång. Albumet är inte uttråkande på något vis, utan snarare uppmuntrande och känslig. Min känsla är också ett mognare sound ifrån bandet, där trummorna får ta de hårda svängarna medan gitarren får ta de mer känsliga.

Genre: Melodic Death Metal

Skivbolag: Nuclear Blast

Betyg: 9/10

Bästa låtar: Goliath, Bringer of Vengeance, The Redeemer, Heroes to Villains

Recension av: Anthony Ceylan