Your one stop place for all things rock!

Mikael Erlandsson – ”Capricorn Six”

Mikael Erlandsson är inget annat än en svensk ikon inom AOR. För snart trettio år sedan slog han via melodifestivalen igenom med bandet N’gang och har sedan dess varit verksam som sångare och musiker. Hans röst hörs i egna bandet Last autumns dream samt i bl a Phenomena, Radioactive, Salute och Love Under Cover. Första soloplattan som släpptes 1993 blev en internationell framgång i melodic rock kretsar, inte minst i Japan, Tyskland och England.

”Capricorn Six” är, som namnet antyder, Erlandssons sjätte soloplatta och vid sin sida har han Sayit Dölen (gitarr), Pontus Engborg (trummor) och Joel Starander (bas). Produktionen står Erlandsson för tillsammans med Claes Andreasson. Martin Kronlund har mastrat och gästar också på gitarr i ”Eye of the hurricane”, ”Break another heart” och ”I just wanna love you”.

På ”Capricorn Six” tar denna vitala veteran ut svängarna på ett positivt sätt. Höjdpunkterna är många och duggar tätt. Inledande ”Eye of the hurricane” är stor, stämningsfull och suggestiv. En något återhållsam inledning som i mina öron låter lite som en fusion av Roxette pop/rock och ”Run to you” (Bryan Adams). Andra spåret ”Why” är prozac för själen! Gitarr och orgel som unisont spelar ett melodiöst riff, tuggummipopig vers och en refräng att dö för toppad med Erlandssons mjuka, lite raspiga stämma. Schlagerhöjningen mot slutet är pricken över i!

”Pain” är stämningsfull mediumtempo med sång åt Alice Cooper hållet. Mina tankar går här också till lite tuffare AORband som exempelvis Hardline. Även ”Evil” med sin käftsmäll till refräng är en rökare med hög energi och, även här, lite tuffare stuk. ”Break another heart” bjuder på melankolisk uptempo som påminner en del om Bon Jovis självbetitlade debut (1984). ”Fear the people” har passager och melodislingor som är lite ovanligare för genren. I partiet som viskas fram får jag t ex ”The beautiful people” (Marilyn Manson) feeling vilket ger en intressant färgning.

Fantastiska ”Ok” låter som en korsbefruktning mellan euforisk Singer/songwriter rock a la Springsteen, Winnerbäck och Håkan Hellström blandat med solklara stadiumhookar från åttiotalet. Avslutande ”Alice in Wonderland” låter tidig Bowie blandat med ELO. En färgklick som sticker ut rejält i all sin Beatlesqua och brit-popiga prakt.

De två balladerna. ”Had to let you go” och ”I just wanna love you” låter förvisso helt ok, men sticker ut för lite och känns för mycket som melodifestivalsmässiga Bryan Adams/Stefan Anderssonballader för att lyfta till några högre höjder.

Mikael Erlandsson har en röst som påminner om sångare som Johnny Gioeli (Hardline, Axel Rudi Pell, Gioeli-Castronovo), Bryan Adams, Stefan Andersson och Jon Bon Jovi. Produktionen är dynamisk, varm och jordnära. Bruket av klaviatur skiljer sig en del mot konventionell AOR. Här får orgel och piano ta mer plats än smäktande synthmattor och feta analoga leads. Variationen i det högklassiga låtmaterialet är också ett stort pluss. Här finns en stor palett av influenser. Såväl Beatlesinfluerad pop , singer/songwriter rock och ett stänk sjuttiotalsglam får plats inom ramarna för den i grunden ganska konventionella mjuka stadiumrock som här presenteras. Det här är med andra ord ett album med potential att locka fler än bara inbitna AOR fans.

Band: Mikael Erlandsson

Titel: ”Capricorn Six”

Genre: AOR/melodic rock

Skivbolag: AOR Heaven

Releasedatum: 22/2

Bästa spår: Ok, Why, Break another heart, Alice in Wonderland, Evil, Pain, Fear the people

Betyg: 8/10

Peter ”Amber St. Pete” Johansson